DEBATT. Partiledardebatterna är ett pinsamt bevis för hur svagt intresse den första generationen av klimatmedvetna visar för ämnet miljö. Det skriver Helen Rosell som är författare och kompositör med stort intresse för miljöfrågor.
Efter endast 50 år av intensiv industrialisering har vi fått reda på att vi med nuvarande politik och livsstil kommer passera 2-gradersmålet och istället är på väg mot 4 grader.
- Vi har fått reda på att det innebär en katastrof för hela mänskligheten.
- Vi har fått reda på att vi redan nu skulle behöva suga ut koldioxid ur atmosfären och att den mänskliga civilisationen inte klarar av 4 grader (desperat budskap on 2-gradersmålet, SVT.se 28 september 2013).
- Vi har fått reda på att vi är nära många ”tipping points” där klimatet kan övergå till ett läge av självförstärkande mekanismer och aldrig mer kunna återhämta sig.
- Vi vet att klimatförändringen redan nu är negativ för matproduktionen i världen, att skördarna drabbas, att utsläppen ökar.
- Vi har hört om risk för kommande massomflyttningar, stridigheter, havsnivåhöjning, bränder, torka, översvämningar, vattenbrist, havsförsurning, issmältning … men det finns ingen politik som talar för att vi är på väg att bryta trenden.
Istället ökar koldioxidutsläppen i en exponentiellt stigande kurva.
SO WHAT? Vem bryr sig?
Ett inslag av KLIMATNYHETER i det dagliga nyhetsflödet – och ingen skulle längre kunna missa havens försurning och utarmning, vifta bort livsmedelsförsörjningens dilemma eller issmältningen som påverkar hela jordens klimat och ekobalans. Det skulle få igång livsviktiga debatter, väcka befolkningen och ge ”det sovande folket” något extremt viktigt att prata om och engagera sig i. Ingen skulle kunna undgå frågorna längre.
…inte ens politikerna.
Vilka nyheter kan väl vara viktigare?
Text: Helen Rosell
Relaterat
SVT: Världen håller på att missa 2-gradersmålet