DEBATT. MP kräver att allt jordbruk längs Östersjökusten ska vara ekologiskt inom 15 år, men Centern tror inte på den visionen alls. Det är varken möjligt eller önskvärt, säger miljöminister Lena Ek (C). Hon försvarar regeringens arbete med att dialoger med jordbruket sker, men fungerar ”dialog” med jordbrukarna i realiteten?
Text: Torbjörn Sassersson, uppd. kl 19:50, 2 juli 2014
Miljöpartiet vill öronmärka 200 miljoner kronor per år i Sverige för att från Åland och söderut ställa om det kustnära jordbruket till ekojordbruk för att stoppa övergödningen pga konstgödsel (NPK-gödsel) som läcker ut via avvattningen från åkrarna till Östersjön. Förslaget presenterades under Almedalsveckan.
Lena Ek som är miljöminister i den borgerliga alliansregeringen menar att Landsbygdsprogrammet på cirka 3,5 miljarder kr redan avsätter mer än hälften till miljöåtgärder tex mot övergödning. Lena Ek tror därför inte på ett direktiv om att tvinga allt jordbruk att bli ekologiskt, enligt artikeln: ”MP:s krav om ekologiskt jordbruk är inte möjligt” i DN skriven av Hans Rosén.
”Det vanliga svenska jordbruket närmar sig redan ekojordbruket för varje år. Vi har i samarbete med lantbruksföretagen böjt utsläppskurvorna för övergödning ganska rejält och det har skett genom dialog och en mängd olika åtgärder. Det handlar om hur man planerar diken och skogsavverkning så att det inte rinner iväg en massa gödning. Det som bekymrar mig är att Miljöpartiet vill bryta den här dialogmodellen”, säger Lena Ek enligt Hans Rosén på DN.
Jordbrukarna bestämmer om Östersjön ska räddas eller ignoreras – det fungerar inte – ansvar måste tas på högre nivå
En kommun som lyckats med att ta hand om avloppsvattnet från kommunens invånare är Nynäshamn [Alhagens våtmark]. I mitten på 90-talet anlades en stor våtmark för att absorbera kväve och fosfor från avloppsvattnet. Systemet fungerar året runt.
Foto: Marcus Nilsson
När en boende (Ingemar Sassersson), som tidigare arbetat på Naturvårdsverket med vattenmiljöfrågor, försökte skapa en liknande lösning i kustkommunen Haninge gick det däremot inte alls bra. På Muskö finns ett mindre samhälle vars avloppsvatten från hushållen passerar en sannolikt underdimensionerad avloppsanläggning. Avloppsvattnet rinner efter reningsanläggningen samman med ett öppet dikessystem från åkermark. Innan mixen av avlopps- och åkervatten rinner ut i en Östersjövik passerar det ett område lämpligt som våtmark vilken skulle kunna absorbera både kväve och fosfor.
Kommunen och Länsstyrelsen var med på noterna, men hela projektet lades på is. Orsaken var att ägarna till en jordbruksfastighet inte hade någon lust att samarbete i projektet, trots bidrag. Så enkelt sköts projektet i sank, ett projekt som skulle kunna rädda en hel havsvik från övergödning.
”Dialog” fungerar knappast.
Höstplöjande jordbrukare tar ingen hänsyn till Östersjön
Ett annat exempel på att jordbrukarna enkelt kan ignorera Östersjöns behov är att det saknas förbud mot höstplöjning i Sverige. Höstplöjning innebär att åkrarna ligger öppna för väder och vind från hösten ända till dess att åkrarna åter börjar grönska på senvåren och försommaren. Under cirka 6 månader rinner näringsrikt åkervatten rakt ut i åar och vikar vid regn. Anledningen till att jordbrukarna inte vill vårplöja beror på att de anser att de förlorar viktig tid på vårarna, att det försenar sådden. Motivet är ekonomiskt. Åren åren går och inget händer för att bönderna inte har lust.
Det som krävs är de direktiv som Miljöpartiet föreslår, annars regerar ekonomiska intressen och ignorans mot miljön. Det är därför dags att Östersjöns behov prioriteras. De senaste 50 åren har jordbrukarnas intressen och bristande samarbetsvilja dominerat. Nu är det Östersjöns tur de kommande 50 åren.
Text: Torbjörn Sassersson, fd biolog och miljökonsult (genomförde på 90-talet en stor mängd dykningar i Stockholms skärgård i samarbete med bla Stockholms Universitet och med sponsring av Länsstyrelsen. Syftet var att bedöma vattenkvaliteten baserad på kartering av flora och fauna)