Christer Nilsson reste till Capri för att lära känna den ryktbare doktorn Axel Munthe

Christer Nilsson - Foto: Johan ArvidssonChrister Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och NewsVoice.
publicerad 11 mars 2016
- Christer Nilsson
Axel Munthe

Italien, Capri - Foto: Christer Nilsson

Christer Nilsson - Foto: Johan ArvidssonChrister reste till tre viktiga hus; dels i Leksand, dels i Rom och på Capri, för han ville stämma träff med vår genom tiderna mest kände svenske läkare, den mytomspunne Axel Munthe, världsberömd genom en enda bok: ”The Story of San Michele”. Det skriver Christer Nilsson som är medicinhistoriker, författare.

Text: Christer Nilsson | Foto (ovan): Christer Nilsson, Villa San Michele, Capri | Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice

Axel Munthe - Fotograf: okändHan var son till en apotekare och född 1857 i Oskarshamn – där han nu står staty på Kungsgatan sedan 2012 med älsklingshunden Puck – och med den märkligaste av livsresor avslutad på Stockholms slott där han avled 1949 som en högt uppskattad nära vän till Gustaf V.

Bild: Axel Munthe – Fotograf: okänd

Vid Siljans strand i Dalarna gav han sin andra hustru, den engelska adelsdamen Hilda Pennington Mellor, i morgongåva Hildasholm (Stengården) en magnifik herrgårdsbyggnad som han lät uppföra 1911, ritad av Torben Grut. Munthe var då 54 år, hon 35. Äktenskapet blev emellertid olyckligt, de separerade men skilde sig aldrig. De fick sönerna Peter och Malcolm vilka hustrun senare nästan aldrig tillät fadern att få träffa.

Piazza di Spagna 26 – Rom

Jag känner också lätt igen det berömda gula huset vid Piazza di Spagna 26 till höger om Spanska trappan i Rom, vilket blev Axel Munthes språngbräda in i den romerska societeten med dess rika, hypokondriska och ”nervklena” kvinnor. Det var en förnäm adress. Och de snabba pengarna lät inte vänta på sig.

Piazza di Spagna 26 - Foto: Christer Nilsson

Bild: Piazza di Spagna 26 – Foto: Christer Nilsson

Här hade tidigare två av romantikens mest kända skalder bott, engelsmännen Keats (som dog där 1821) och Shelley. Och här kunde den från Paris utflyttade, i Rom totalt okände – och utfattige – Axel Munthe 1890 öppna sin läkarpraktik, blott och enbart beroende av det generösa startkapital den norske diplomaten Georg Sibbern försåg honom med. Sibbern, vars sjukliga hustru Axel behandlade, blev under många år hans viktigaste vän, finansiär och välgörare och relationen hade tydliga drag av far-son-förhållande. Munthe blev snart omsusad som undergörare och en läkare på modet, framför allt i den engelska kolonin.

Capri och Villa San Michele

När min färja från Neapel har landat vid Capris Marina Grande pilar den speciella ötaxin blixtsnabbt uppför de vindlande och svindlande hårnålskurvorna längs den bergvägg, anlagd först 1871, som leder upp till Anacapri. Upp till Villa San Michele, 325 meter över havet. Det slår mig plötsligt – hur tog sig Munthe själv dit upp på den tiden till alla sina hus inköpta från mitten av 1890-talet? Naturligtvis på det då vanliga sättet – åsneryggen – vilket säkert även den dam gjorde som skulle bli hans livs viktigaste patient och käresta, kronprinsessan Victoria av Sverige, senare, från 1907, Gustaf V: s drottning.

Villa San Michele byggdes efter förvärvet snabbt ut och till. Kompletterades sedan med intilliggande vingård och kapell. Senare köpte Axel även La foresteria (främlingshärbärget) samt de båda tornen Torre della Guardia och Torre di Materita i vilket senare torn han helst vistades med sitt för hans överkänsliga ögon skonsammare solljus.

Anacapri, Villa SanMichele - Foto: Wikimedia Commons

Bild: Anacapri, Villa San Michele, Capri – Foto: Wikimedia Commons

”The Story of San Michele”

Slutligen köpte han hela Barbarossaberget enbart för att förbjuda den för honom vidriga nätjakt lokalbefolkningen där bedrev på alla flyttfåglarna. I Materita skrev han också ”The Story of San Michele”, ett arbete som säkert pågick i årtionden. Boken skrevs på engelska och utkom först 1929; då var han 72 år gammal och den blev en stor succé. Han översatte den sedan själv till svenska, ”Boken om San Michele”, utgiven i miljonupplagor på ett femtiotal språk och på sina håll en riktig kioskvältare. I San Michele fick i stället hans gäster bo. Dessa blev genom åren många och celebra, allt eftersom Munthes världsrykte spreds.

Redan i Paris, där han endast 23 år gammal doktorerade i gynekologi och bedrev studier för hypnotisören och nervpatologen Charcot, hade han umgåtts i det skandinaviska konstnärskollektivet bland andra med Carl Snoilsky, Anne Charlotte Leffler, prins Eugen, Björnstjerne Björnson och August Strindberg som en tid anlitade Munthe som läkare, men som senare burdust skulle såga Munthes författarskap jäms med fotknölarna.

I San Michele strömmade gästerna igenom i ökande takt. Där fanns Skagernparet Kröyer, författarna Oscar Wilde och Henry James. Dit anlände kungligheter från hela Europa. Dit kom även Rainer Maria Rilke, Ellen Key och Maxim Gorkij. Till och med Herman Göring trängde sig på; han besökte Mussolini 1937 och ville även se Capri som diktatorn utsett till sin mönsterö. Munthe som var en varm anglofil och avskydde nazismen fick sedan till sin stora förtret svårt att värja sig för världspressens insinuationer om tyskvänlighet.

Boken om San Michele, en egendomlig blandning av roman och självbiografi, är som dokumentär en särdeles opålitlig partsinlaga. Händelser och tidsangivelser har i många fall stöpts om, med en romanförfattares självklara rätt att manipulera verkligheten.

Hur beskriver Axel Munthe sig själv i boken?

Axel Munthe - Fotograf: okänd”Jag var ingen skicklig läkare, mina studier hade varit för hastiga, min sjukhusutbildning för kort, men utan ringaste tvivel hade jag stor framgång. Jag ingav förtroende. Det är en magisk gåva, given utan min egen förtjänst, och jag blev en doktor på modet, på väg att bli en snobb. Och jag frågade mig varför alla dessa dumma människor satt och väntade i timmar i väntrummet. Varför lydde de mig?

Varför kunde jag få dem att känna sig bättre genom blott beröringen av min hand? För alla dessa sysslolösa, nervösa, rika människor hade läkarprofessionen en påhittad sjukdom, colitis. Den var en nätt och bekväm åkomma, trygg för kirurgens kniv, alltid till hands när den behövdes, anpassad för allas smak. Ingen visste när den kom, ingen visste när den gick.”

Bild: Axel Munthe – Fotograf: okänd

Axel Munthe bipolär

Men samtiden fascinerades jag av denne sammansatte och komplicerade man. Alltid pendlande mellan två ytterlighetspoler. Bengt Jangfeldt beskriver dem utförligt i sin lysande biografi över Axel Munthe, En osalig ande. Men ändå saknar jag något som Jangfeldt underlät att sätta namn och fingret på. Doktor Munthe hade, som jag ser det, en tydlig egen diagnos, han var bipolär.

I den maniska fasen är han besatt av dödens närhet. Han bestiger dumdristigt, nästan av någon sorts dödslängtan, Mont Blanc och förfryser ansikte och fot. Han ger sig obetänksamt in i Neapels fattigkvarter, stinkande av koleradöende människor. Han reser till jordbävningen på Sicilien. Och som sjuklig sextioåring, halvblind och anfrätt av tbc, ger han sig som läkare meningslöst ut i första världskriget. Givetvis på Frankrikes och Englands sida. Vid varje ny fas piskande rastlös. Samtidigt är han den mondäna världens populäraste läkare. Ofta burdust rättfram och diktatorisk. Ändå – och kanske just därför – omsvärmad av kvinnor.

I sin depressiva fas ruvar han sömnlös och svartsynt som en människoföraktande ensamvarg i sitt torn på Capri, där han skriver tidningsartiklar och filar på boken om San Michele.

Triangeldramat mellan Munthe, kronprinsessan Victoria och Gustaf V

Axel Munthe och Gustav V - Foto: BonnierarkivetÅr 1892 blev han kronprinsessan Victorias livläkare, den största förändringen i hans liv. De blev snart ett älskande par, vilket de nogsamt försökte hemlighålla och smussla med. Hon var lungsjuk, hade ”svaga nerver” och tålde inte vintrarna i Stockholm. Äktenskapet med Gustaf V var mycket olyckligt. Victoria avskydde sin tråkige och fantasilöse make, kanske spelade även kungens bisexuella läggning in.

Bild: Axel Munthe och Gustav V – Foto: Bonnierarkivet

Kuren mot detta bestod av vistelse i Medelhavsklimat, motion och passande intellektuellt stimulerande sällskap ( med Munthe). Hon blev snart starkt beroende av sin karismatiske och dominerande läkare. Varje lämplig årstid under många år reste de iväg till Venedig. Snart skaffade hon eget hus i Rom och på Capri för att enklare kunna besöka Munthe. Han var allt det hon saknade i sitt liv och han blev hennes älskare.

Sista akten i detta triangelförhållande utspelas när Victoria 1930 avlider – i hjärtförlamning enligt Munthes egen läkarbulletin – i sitt hem i Rom, vilket Munthe skötte åt henne. Victoria hade levt två parallella liv. Ett officiellt med sin make och ett dolt, som hon valt själv, med sin läkare som hon dyrkade. Han var mannen i hennes liv som gjorde livet värt att leva. De hade känt varann i trettiosju år.

Victoria av Baden - Sophia Maria Victoria - Wikimedia CommonsBåde han och Gustaf V fanns vid dödsbädden. Sina sista ord riktar hon dock till sin älskare – Come soon! Kom snart! viskar hon till honom. Men det ska dröja nitton år innan han följer henne. 91 år gammal dör han på Stockholms slott. Sitt hjärta hade han lämnat kvar på sitt älskade Capri. Där kände han sig fri och lycklig med alla sina hundar när den slösande italienska solen lekfullt gnistrade och glittrade i Medelhavets blånande vatten.

Bild: Victoria av Baden – Sophia Maria Victoria – Wikimedia Commons

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare | Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice

Swisha Christer NilssonRelaterat

Expressen: Victoria & Munthe – århundradets kärlekssaga

Wikipedia: Axel Munthe

Wikipedia: Villa San Michele

Wikipedia: Capri

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq