Lars Bern analyserar valresultatet i USA, varför han trodde att Trump skulle vinna och hur media fungerar numera. Han tar även upp det nya föreslagna mediestödet som ska ersätta presstödet. Han tror att nya oberoende tidningar kommer att få svårt att få det.
Text: Lars Bern, Antropocene
Under hela presidentvalskampanjen har jag gjort en intressant iakttagelse i min bekantskapskrets. De av mina näringslivsvänner med skit under naglarna som arbetar eller arbetat med att driva företag och producera varor och tjänster har nästan alla trott på en Trump-seger, helt oberoende av alla medias prognoser.
Mina näringslivsvänner som i huvudsak levt eller lever på att spela på de finansiella marknaderna, där man kreerar pengar ur till synes tomma inte, har nästan alla varit tvärsäkra på en Clinton-seger. Jag har funderat en del på varför det varit så. Jag tror att svaret är att de som lärt sig att skapa verklig nytta genom att organisera och leda människor, skulle inte klarat det jobbet om de inte haft förmåga att förstå hur vanligt folk tänker.
Finansfolket lever tillsammans med det politiska och mediala etablissemanget i en artificiell bubbla med ytterst dålig kontakt med vanligt folk. De har därför inte sett det snabbt växande missnöjet och frustrationen i folkdjupet över den väg som vårt västliga samhälle tagit.
Det gamla tyska ordstävet Die dummen Schweden har blivit övertydligt manifesterat. Hela den svenska journalistkår som borde göra djupgående allsidiga och kritiska analyser har som vanligt numer, uppträtt som en fårskock och vilsefört allmänheten med starkt partisk propaganda och total ensidighet. Ingen riktig journalistik så långt ögat kunnat se.
Fråga er vilken nytta vi – allmänheten – har av denna typ av journalism? Hela vår politikerklass har räddhågat papegojat journalisternas propaganda, ingen begåvad analys där heller.
Inte ens Sveriges egen förmente antietablissemangspolitiker Jimmie Åkesson har vågat göra en egen analys och dra oberoende slutsatser. Han har förhållit sig ängsligt politiskt korrekt precis som övriga, trots att starka krafter inom hans parti givetvis i det tysta hållit på en seger för Trump.
Pratkvarnen Obama, Clinton och Soros
Min egen resa när det gäller presidentvalet började redan 2008. Jag kände redan från början en djup misstro mot narcissisten och pratkvarnen Obama när han dök upp. I primärvalen 2008 höll jag på Hillary Clinton som jag upplevde som klart mer begåvad och mindre yvig.
Med facit över Obamas åtta år har jag haft många anledningar att konstatera att min bedömning av honom varit riktig. Detta trots att den svenska s.k. journalistkåren aldrig gjort en kritisk granskning av honom utan bara pumpat ut fullständigt meningslös ensidig beundrande propaganda.
Under åren har jag tyvärr även kommit allt mer till insikt om, hur starkt korrumperad både han och Clinton är och varit. Att båda visat sig vara starkt uppbackade och finansierade av den otroligt farliga intrigmakaren George Soros och av sunnitiska diktatorer från Gulfstaterna har för mig varit spiken i kistan.
Donald Trump
Jag kan inte påstå att jag kände någon entusiasm när Donald Trump dök upp i valrörelsen. Jag insåg att även han är en utpräglad narcissist och att han därtill saknade erfarenhet av politikens intrigspel, vilket gav honom ett stort handikapp.
Jag måste dock erkänna att jag inte varit lika upprörd över hans plumpa uttalanden. Efter ett liv som företagsledare med affärer i USA, har jag träffat många amerikanska affärsmän och jag kan inte påstå att Trump avviker. Det är bara det att deras sätt inte går hem i de politiskt korrekta salongerna, jag har insett att han levt farligt.
Med den här bakgrunden kom jag tidigt fram till slutsatsen att Trump trots allt skulle vinna valet, men helt säker har jag inte varit. Min analys har varit baserad på det jag skrivit om upprepade gånger här på bloggen – det växande demokratiska underskottet – det snabbt växande folkliga motståndet mot det västliga etablissemangets globalism och systematiska urholkning av vanliga människors möjlighet att påverka politiken.
Visserligen har nästan alla s.k. opinionsundersökningar pekat på att etablissemangets kandidat Clinton skulle vinna och detta har de sedan pumpat ut som propaganda i de av dem själva kontrollerade medierna – MSM.
Erfarenheterna av att göra opinionsundersökningar i det starkt infekterade debattklimatet som uppstått i konflikten mellan etablissemanget och deras kritiker, är att undersökningarna blivit allt mer otillförlitliga.
Förklaringen är enkel, den som yppar att man sympatiserar med en antietablissemangsplitiker som Trump eller svenska SD blir omedelbart stigmatiserad i MSM och inte sällan riskerar de att uteslutas ur facket, få sparken från jobbet eller annan åsiktsförföljelse.
Konsekvensen är given, dessa personer ger inte ett korrekt svar om sina politiska sympatier i institutens intervjuer och följden blir ett allt grövre systematiskt fel i mätningarna.
Vi har under senare år sett otaliga exempel på detta mätfel över hela västvärlden, tänk bara på Brexit. Som det politiska debattklimatet ser ut, kan vi lika gärna sluta med dessa meningslösa opinionsundersökning, som allt mer bara blivit en del av den enkelspåriga propagandan i MSM.
Trump fyllde arenor medan Clinton fyllde gymnastiksalar
Den andra avgörande faktorn för min slutsats att Trump skulle vinna, har varit att jag på sociala medier kunnat snappa upp att Trumps valmöten regelmässigt varit på stora idrottsarenor som varit överfulla med tiotusentals människor, medan Clinton inte ens fyllt en gymnastiksal på sina möten.
Och det anmärkningsvärda är att denna uppenbara observation har de förment granskande journalisterna i etablissemangets censurerade MSM nogsamt undvikit att informera allmänheten om.
Kan någon dra sig till minnes någon uppgift om detta i SvD, DN eller SVT? Däremot har man nogsamt vidarebefordrat varje opinionsundersökning om ett felmätt övertag för Clinton utan minsta antydan till intelligent analys.
Mediestödet
När jag nu ser presidentvalet mot bakgrund av den svenska Medieutredningens förslag om förändrade regler för presstöd blir jag mörkrädd. Det slås fast att medborgare attraheras av förenklade politiska budskap. Vad man säger är att de attraheras av fel åsikter helt enkelt. Tidigare har statens presstöd förhållit sig neutral till budskapet i tidningar, det har neutralt baserats på upplagesiffror.
Läs mer: Nya mediestödet är en spott i havet
Utredningsförslaget är att man nu skall ha en nämnd som delar ut stöd till media villkorat efter innehåll. Det makthavande etablissemanget vill alltså skaffa sig möjligheten att mer precist välja ut vilka som ska få stöd.
När man nu vill förändra presstödet handlar det inte bara om att anpassa sig till ny teknik. Det handlar också om det ideologiska kriget.
Den nya fienden kan gissas vara sfären av nyhetskanaler som har hjälpt Sverigedemokraterna att bli ett tredje block i svensk politik.
Att detta är orsakat av ett genuint folkligt missnöje vidgår man inte och utgår ifrån att det bara beror på rätten att framföra sina åsikter i alternativa medier. Inför utmaningen från ett nytt politiskt håll vill etablissemanget skaffa sig möjligheten att mer precist välja ut vilka åsikter som ska få stöd. Lösningen verkar vara att använda kriterier som är så vaga att den som har makten godtyckligt kan bestämma vad det betyder.
Axess chefredaktör PJ Anders Linder har pekat på de principiella problemen med den föreslagna nämnd som ska avgöra vem som får mediestöd. I denna medienämnd ska representanter för branschen ha majoritet, alltså de journalister som inte längre klarar sitt jobb.
Det blir i praktiken ett skrå, där etablissemangets aktörer med egenintresse får avgöra om en ny spelare ska släppas in i klubben. M.a.o. ingen som inte underordnar sig etablissemangets beslutade politiska värdegrund kommer att få ett öre.
I en debattartikel menar nestorn i yttrandefrihetsfrågor Nils Funcke att det föreslagna nya mediestödet vore att spela roulett med yttrandefriheten (Expressen 7/11).
Regeringens utredare, Anette Novak stod även häromdagen i SVT och menade att syftet med det nya stödet var att allmänheten skulle få bättre tillgång till journalistiskt material i alla typer av media och då inte mest i papperstidningar.
När man som jag redogjort för här, ser hur totalt oduglig dagens västliga och då speciellt svenska journalism blivit, är det lätt att inse det Funcke säger att utredningens förslag är ytterligare ett steg i etablissemangets strävan efter att själva styra samhällsdebatten och tysta röster som den här bloggen.
Vad denna ytterst farliga utredning helt glömmer bort är, att de åsikter man vill bekämpa om några år kommer att ha majoritet i Riksdagen och då är det dessa nya makthavare som bestämmer kriterierna för presstödet. I USA har just en sådan nationalistisk majoritet tagit över regeringsmakten och snart väljer Frankrike även en president med liknande nationalistisk värdegrund, i Ungern och Polen har de redan makten.
USA-valet har torpederat etablissemangets mediers trovärdighet så allvarligt att denna nu ohjälpligt går till botten.
De fria mediekanalerna på webben framstår med dagens facit som långt trovärdigare och tillförlitligare än etablissemangets propagandablad och TV-kanaler, trots all smörja som finns på webben.
Etablissemanget underskattar bara allmänhetens allt bättre förmåga att lära sig vilka alternativa kanaler som man kan lita på och vilka som bara skriver smörja.
Text: Lars Bern, Antropocene
