NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Vattenfall påstår att Luleälven är ”långt ifrån död”. Det är respektlöst att hävda, när lokalbefolkningen står med milslånga torrlagda älvfåror, förstörda ekosystem, omintetgjorda möjligheter till utkomst. Med tilltagande drunkningsolyckor pga hänsynslös korttidsreglering i de före detta fjällsjöarna, vilket orsakar plötsliga vakar där isen bar några timmar tidigare.
Bild: Stornorrfors, Umeå – Foto: Tage Olsin, Wikimedia Commons
Vi operativt engagerade har i flera års tid begärt att få skriva en EU-ansökan för att få bidrag till miljöåtgärder i skövlade Luleälven. Möjligheten finns att få 60% finansiering från EU som skulle kunna användas till miljöhänsyn, återställning av biologisk mångfald och framtagande av både ekonomiskt och ekologiskt hållbara lösningar. Vår begäran är ett pilotprojekt där frågan om reglerkapacitet och kostnader utreds. För det krävs att Sverige bidrar med 40% i så kallad ”egenandel”.
Den självklara och mycket enkla lösningen på egenandel är att Vattenfall under 3 år släpper en ytterst modest mängd vatten, motsvarande knappt 5% av total kapacitet (10 kbm/s) från Letsi kraftverk, tillbaka till den nu torrlagda 17 km långa älvfåran. Det skulle ”kosta” ca 15 miljoner i minskad vinst av Vattenfalls drygt halva miljard från Letsi kraftverk, motsvarande 2,5% av Letsis årliga bidrag till statskassan. Med det som egen insats (och fantastisk miljövinst) skulle vi via regeringen, miljödepartementet eller länsstyrelsen kunna söka EU-bidrag motsvarande 65 miljoner kronor för miljöåtgärder och innovativa lösningar för kostnadseffektiv och HÅLLBAR vattenkraft.
Med ett sådant EU-bidrag skulle vi kunna få ett fantastiskt eldorado att njuta av och ha användning för. Inte bara som (stolt?) leverantör av HÅLLBAR elkraft till statens industrier och till södra Sverige, utan även lokalt med återskapade möjligheter till turism och en lång rad utkomstmöjligheter när den biologiska mångfalden är återställd.
Det finns ingen motsättning lokalt mot att fortsätta ta vara på Luleälvens enorma bidrag som elproducent. Det flagranta och ovärdiga är Vattenfalls och ansvariga politikers fullständigt obegripliga och djupt nonchalanta ovilja att möta moderna miljökrav, samt giriga jakt på största möjliga vinst. Just nu finns ett lagförslag på remiss som bl.a. Vattenfall lobbat fram, vilket aviserar att Sveriges egna miljömål (antagna av Riksdagen), och EU:s vattendirektiv, kommer att kringgås för Luleälven. Det finns inget annat skäl för Vattenfall än att krama största möjliga vinst ur Luleälven, istället för att moraliskt stå för givna löften till regionen och ställa om till en kostnadseffektiv och modern hållbar vattenkraft.
Det är mycket lovvärt att Vattenfall planerar åtgärder i Luleälvens biflöden, det applåderas av lokalbefolkningen. Men Luleälvens huvudfåra är enorm, den är 45 mil lång och står för 20% av landets vattenkraftsproducerade el, 15 MILJARDER kWh/år! Det duger inte att blanda bort korten genom att hänvisa endast till åtgärder i biflöden, eller stora satsningar på miljöåtgärder i andra delar av landet.
Vattenfalls Claes Hedenström och Miljö(!)chef Richard Holmgren skriver att ”miljöåtgärder i en reglerad älv ska, för att kunna genomföras, ge en väsentlig ekologisk effekt. Men, om åtgärderna samtidigt visar sig ha en stor negativ påverkan på elförsörjningen ska undantag tillämpas och åtgärderna utebli.”
Låt oss då ta reda på dessa frågor en gång för alla! Låt oss tillsammans skriva en EU-ansökan för hjälp till storskalig miljörestaurering i Luleälven – tänk egenandel 45 miljoner, EU-bidrag 65 miljoner (eller mer). Det blir fantastiska möjligheter till hållbar vattenkraft för 110 miljoner kronor!
Signerat
Siri Lundström, ordförande Norrälvar.se
Jon Olof Utsi, talesperson Vaisa Sameförening
Kurt Lundström, ordförande Lule Älvdals Serviceorgan (LÄS)
Christer Borg, generalsekreterare Älvräddarna
FAKTA ENLIGT TEXTFÖRFATTARNA
I Lilla Lule älv finns Letsi, en damm som skapar Letsimagasinet. Därifrån leds vattnet ned i en 8 km lång tunnel och släpps ut genom turbiner i Stora Lule älv istället(!) Detta orsakar en 17 kilometer lång torrlagd älvfåra förbi byarna i Lilla Lule älv, Europas längsta. Lilla och Stora Lule älv är viktiga för elproduktionen och ska så fortsatt förbli, men naturligtvis ska alla kraftverk och dammar i Luleälvarna miljöanpassas enligt modern miljölagstiftning. Stora vatten ska inte undantas.
