Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
I Aftonbladet skriver Peter Kadhammar om hot och hat mot politiker. Hans reflektioner är vettiga, men han vägrar envist fråga varför SÄPO och SKL anser det befogat informera folkvalda politiker om att de kan agera mot hot och hat, skriver Jan Norberg. Den 18 april 2018 ska Riksdagen debattera tjänstemannaansvar. Det finns minst 9 förslag från riksdagspartierna: M, C, L, KD och SD.
Text: Jan Norberg, Portugal, #Valet2018
Något har gått ordentligt snett när svenska myndigheter anser att folkvalda politiker bör skyddas mot sina väljare, dvs medborgarna vilka med sina skatter bekostar dessa politikers gärningar.
Om medborgarna ägnar sig åt att uttrycka missnöjesyttringar i form av hot och hat mot sina egna folkvalda så känns det befogat att fråga sig: varför?
Ställ rätt frågor!
Att hot och hat inte är acceptabelt kan vi nog alla enas om, men det måste bevisligen föreligga ett misstroende mot dessa politiker om medborgarna i allt högre utsträckning finner anledning att uttrycka hat och hot mot de folkvalda politikerna.
Den fråga som både politiker, SÄPO, SKL, MSB, med flera bör ställa sig är om man istället borde ta medborgarnas frustration på allvar och själva fråga sig Vad man kan göra för att minska detta hat och hot från väljarna.
Att medborgare och politiker inte har förtroende för varandra är ett allvarligt hot mot demokratin och kan på lite sikt få oanade konsekvenser, vill vi inte alla att makten skall utgå ifrån folket?
Medborgarna är inte tysta och fogliga längre – återinför tjänstemannaansvar
Varför har det då blivit så här? Tilliten till det så kallade samhällskontraktet är i allvarlig gungning och då medborgarnas frustration tenderar till att övergå från missnöje till hot och hat så är inte lösningen att isolera politikerna från sina väljare. Tvärtom måste politiker våga ta dialogen med sina medborgare, utan pekpinnar och stigmatisering som varit så vanligt under många årtionden.
Politiker tycks anse att deras förehavanden är en intern fråga som inte medborgarna skall anlägga synpunkter på, med den utgångspunkten är det möjligen förståeligt att delar av den samlade väljarkåren ger uttryck för sitt missnöje på ett mer obehagligt sätt.
Demokratin kräver att folkvalda politiker bedriver en politik som inte till största delarna går på tvärs med vad en tyst och bred majoritet anser som lämplig, att lyssna på folket är en egenskap som är A och O för politiker, inte att slaviskt följa partidoktrinerna.
Att som politiker kunna ställas till svar för sina beslut är ett absolut krav, istället för att hota och hata bör de missnöjda kunna ställa de folkvalda politikerna till ansvar för sina beslut.
Att återinföra ämbets- och tjänstemannaansvar skulle ge medborgarna en möjlighet att med stillsammare metoder ställa ansvariga politiker till svars i rättsliga processer inom ramen för vad demokratin kan erbjuda.
Får vi sedan ordning på ett genomkorrupt rättsväsende så kanske det trots allt finns hopp, allt avgörs på valdagen i september.
Text: Jan Norberg, Portugal, #Valet2018