Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. Spricker EU på grund av en galen migrationspolitik? Det frågar sig Jan Norberg i denna brännande debattartikel som ifrågasätter de styrande politikernas migrationspolitik. Norberg skriver att svenskt MSM och 7-klövern gjort allt för att lura i svenska folket att den svenska modellen är en förebild inom EU på det migrationspolitiska området, men i verkligheten skrattar andra länder åt svenska politiker och landets naiva medborgare. Hur ska Stefan Löfven rädda Sverigebilden när han förlorat valet 2018?”
Norberg skriver att NewsVoice nyhetsförmedlning inte är neutral. Kritiken är relevant, åtminstone när det gäller debattartiklar. Det stämmer att de debattörer som senaste tiden vill ha in sina texter på NewsVoice har en dragning till höger. Därför uppmanar jag vänsterskribenter – om de klarar av debatten – att försöka få in sina texter i NewsVoice. – Torbjörn Sassersson, redaktör
Text: Jan Norberg | #Valet2018
Migrationsfrågan är fortfarande den fråga som svenskarna anser vara den viktigaste inför valet i september. Frågan är komplex och innehåller många olika turer inom EU och mellan vissa av medlemsländerna. Hur många av svenskarna som har all fakta helt klar för sig är nog däremot oklart.
NewsVoice, i sin roll som oberoende nyhetsförmedlare och fristående opinionsbildare, söker ständigt fakta från olika källor för att kunna delge sina läsare, allt i syfte att kunna ge sina läsare en så allsidig bild som möjligt. Denna gång är ”fakta” bla hämtad från Europaportalen, en organisation finansierad av såväl arbetsgivare som olika fackförbund.
Efter att ha granskat dessa och andra ”fakta” så har NewsVoice i ett antal debattartiklar fördjupat läsarna och kommer i senare artiklar att publicera analyser kring denna för valet så viktiga fråga.
Utgångspunkten har varit att söka ”fakta” och därefter analysera och publicera sina slutsatser, NewsVoice gör inga anspråk på att ens försöka vara neutrala. All nyhetsförmedling, så också hos NewsVoice, kan och skall delvis vara opinionsbildande. Skribentens personliga åsikter färgar givetvis vad denne drar för slutsatser och skall därför läsas som ett personligt inlägg i den politiska debatten. Precis som hos alla andra medier så finns inte heller hos NewsVoice en helt objektiv nyhetsförmedling, tänk SVT, Expressen, Aftonbladet och DN.
Med detta sagt tar jag mig därför an migrationsfrågan i en serie artiklar om migrationspolitik.
Spricker EU på grund av en galen migrationspolitik?
Som inledningen av denna artikel antyder finns det anledning att fundera över om EU verkligen kommer att kunna fortsätta existera i sin nuvarande form om man inte nöjaktigt kan lösa migrationsfrågan som skapat en avgrundsstor spricka inom organisationen. Läget är prekärt och tiden rinner ut ganska snart, frågan om migration kan därför komma att påverka det svenska valet i september i en omfattning som nog inte så många insett.
Den artikel som belyser Sveriges agerande i denna fråga har visat att Stefan Löfven agerat på ett sätt som sannolikt varit kontraproduktiv för den socialistiska uppfattningen att alla EU-länder ”solidariskt” skall ta emot så kallade kvotflyktingar. Den hållning Stefan Löfven och ett fåtal andra drivit (läs främst Angela Merkel) har skapat ett splittrat EU.
Krampaktigt försök att hålla ihop EU
Tittar man på statistiken så finns det inom EU ett väldigt tydligt motstånd mot en omfattande migrationsström från länder utanför EU. Det är nog inte så många svenskar som riktigt förstår hur stort det folkliga motståndet är mot den förda migrationspolitiken inom EU. Svenskt MSM har tillsammans med 7-klövern gjort allt för att bibringa sina ”undersåtar” uppfattningen att den svenska modellen skall stå som förebild för alla andra länder inom EU på det migrationspolitiska området.
Viljan och ambitionen att försöka hålla ihop den europeiska unionen kan nog sägas vara skälen till varför de olika ländernas politiska representanter ändå gått på tvärs med det folkliga motståndet mot den inströmning av migranter till EU som pågått under många år.
Frågan är hur länge politikerna inom såväl EU som i varje EU-land kan strunta i sina respektive hemländers väljarbas.
Den politiska oron i många av de olika länderna har avspeglat sig i en polariserad debatt och det folkliga motståndet mot politikernas oförmåga att gå i takt med folkflertalets uppfattning gör att tex Frankrike nu i tur och ordning har prövat en konservativ (Sarkozy), en socialistisk (Hollande) och en populistisk president (Macron). I Tyskland har det efter parlamentsvalet hösten 2017 varit svårt att öht få ihop en regering. Samtidigt pågår tröga förhandlingar om Stor Britanniens exit ur EU, något som allvarligt skakar om EU och något som kan vara början på slutet av EU:s fortsatta existens.
Motsättningarna inom EU har drivit fram en ganska tydlig skiljelinje på det migrationspolitiska området. Frustrationen i många medlemsländer hos större delen av befolkningen kan ta sig olika uttryck men har ett gemensamt och det är missnöjet med de politiska representanternas ovilja att just representera folkviljan från resp lands väljare.
Märkligt nog kan tyckas så är det några länder från det forna Sovjetblocket vars politiker verkar gå mest i takt med sina väljares missnöje med den förda EU-politiken på migrationsområdet.
Sannolikt finns det av historiska skäl i dessa länder en oro över att bli styrda av en överstatlig organisation som innebär direkta faror för den egna befolkningen. Politikerna i dessa länder är dessutom klar över att i en demokrati blir man avsatt om man inte får folkflertalets röster i val, något inte verkar bekymra så många övriga EU-länders politiker. En i sanning märklig utveckling och vem hade kunnat tro att f.d. kommuniststyrda stater i forna östblocket skulle bli de vilka värnar om de demokratiska grundvärdena, mer än sina europeiska kollegor i väst.
Svenska politiker och MSM mörkar att Danmark slipper kvotflyktingssystemet
Länder, som Österrike, Tjeckien och Slovakien, har tagit emot väldigt få av sin kvot och Polen och Ungern har inte tagit emot några alls.
EU:s hållning gentemot dessa forna öststater har varit styvmoderlig och tydligt präglad av ett översitteri som man sannolikt inte skulle ha tillämpat på sina mer västliga medlemsländer.
Märkligt nog så omfattas inte Storbritannien och Danmark av systemet. De har alltså ingen skyldighet att ta emot omfördelade flyktingar. Det har inte heller Grekland och Italien varifrån flyktingarna flyttas.
Det ges ingen officiell förklaring till varför exempelvis Danmark fått ett undantag, något som MSM och svenska politiker gjort allt för mörka bort i den svenska debatten.
Inte heller har SD försökt profitera på detta i den nu inför valet så viktiga fråga, man kan fråga sig varför? Har Danmark skickligare och mer lyhörda politiker än tex Sverige eller har danska politiker tittat på sin långsiktiga förmåga att överleva som nation?
Stefan Löfven har på hemmaplan försökt framställa sig som en viktig EU-spelare och att han minsann skall få ALLA länder i EU att följa Sveriges exempellösa politik på migrationsområdet, i de flesta EU-länder skrattar man i smyg åt den naive svensken. Storhetsvansinnet i detta spel har dock dokumenterats på ett ingående sätt, vilket NewsVoice återkommer till i en senare artikel.
Den svenska och tyska linjen har dock resulterat i en anmälan från kommissionen till EU-domstolen, om detta.
I december 2017 tog kommissionen tre länder: Polen, Ungern och Tjeckien till EU-domstolen för att de inte tagit emot tillräckligt många omfördelade flyktingar från Italien och Grekland.
Ungern och Slovakien har till EU-domstolen överklagat EU:s beslut att distribuera 120,000 s.k. kvotflyktingar, Europeiska rådet med regeringscheferna och Löfvens 6 mannalag krävde att kvotflyktingfrågan, med hänvisning till en särskild artikel i fördraget (78.3), skulle tas som ett konsensusbeslut.
Ett krav som Tjeckien, Ungern, Rumänien och Slovakien röstade emot, Finland lade ned sin röst. Därmed blev ju frågan om EU på laglig grund kan kräva att alla länder tar konsensusbeslut eller ej?
EU-domstolens beslut (pkt 148 och 149) visar tydligt att regeringscheferna inte haft befogenhet att beordra ett konsensusbeslut, man hade därför åberopat artikel 78.3 som anger att ”omsorg om landet som utsätts för nödsituation” vid tillströmning av flyktingar.
Beslutet via artikel 78.3 är ett provisoriskt engångsbeslut. Av punkt 70 i domen framgår att någon definition av ”provisoriska åtgärder” inte finns, dvs Löfven och andra regeringschefer hade klart överträtt sina befogenheter genom ett fördragsstridigt beslut då man försökte tvinga alla länder inom EU att ta emot kvotflyktingar.
Man tvingas därför uppenbarligen att retirera och anlita nödparagrafen artikel 78.3 i funktionsfördraget, som är utformat som stöd åt länder. Alltså icke som omsorg för flyktingar!
Ny lagstiftning på EU-nivå
EU har ju agerat senfärdigt, vankelmodigt och inte lyckats upprätthålla ens de mest basala kraven på en strukturerad och ordnad migration från länder utanför EU:s gränser. Schengen har ju visat sig vara närmast ett skämt och har dessutom kostat EU:s skattebetalare enorma summor samt gjort EU beroende av Turkiet för Erdogan skall agera flykting-motare för EU:s räkning.
Nu tänker dock EU försöka sig på att lagstifta bort en del av problemen, givetvis med samma försåtlighet som sina svenska kollegor försöker strypa en bred folkopinion som ”tycker fel” i en för dem så viktig fråga.
Genom att bland annat ändra olika EU-direktiv till så kallade EU-förordningar så har EU tänkt sig att avlöva de enskilda staternas möjligheter att själva bestämma i migrationsfrågan.
Ändringen av Dublinförordningen är den fråga som sannolikt aldrig kommer att få accept av alla EU-länder och något som en gång för alla tystar Stefan Löfvens ambitioner att styra utvecklingen inom EU i en ”svensk” riktning på migrationsområdet.
To be continued…
Text: Jan Norberg | #Valet2018
Källa
- Europaportalen: Asyl och migration – Vad händer?
