NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
The following open letter was published online by President Nicolas Maduro on his personal Twitter account. NewsVoice publish the unedited letter in its entirety. The translation was provided by Nino Pagliccia a freelance writer and activist with focus on the Americas. / Torbjorn Sassersson, editor, NewsVoice.se
Photo: Sergei Guneev, Sputnik News
Nicolas Maduro writes:
“If I know anything, it is about peoples, such as you, I am a man of the people. I was born and raised in a poor neighborhood of Caracas. I forged myself in the heat of popular and union struggles in a Venezuela submerged in exclusion and inequality. I am not a tycoon, I am a worker of reason and heart, today I have the great privilege of presiding over the new Venezuela, rooted in a model of inclusive development and social equality, which was forged by Commander Hugo Chávez since 1998 inspired by the Bolivarian legacy.
We live today a historical trance. There are days that will define the future of our countries between war and peace. Your national representatives of Washington want to bring to their borders the same hatred that they planted in Vietnam. They want to invade and intervene in Venezuela – they say, as they said then – in the name of democracy and freedom. But it’s not like that. The history of the usurpation of power in Venezuela is as false as the weapons of mass destruction in Iraq. It is a false case, but it can have dramatic consequences for our entire region.
Venezuela is a country that, by virtue of its 1999 Constitution, has broadly expanded the participatory and protagonist democracy of the people, and that is unprecedented today, as one of the countries with the largest number of electoral processes in its last 20 years. You might not like our ideology or our appearance, but we exist and we are millions.
I address these words to the people of the United States of America to warn of the gravity and danger that intend some sectors in the White House to invade Venezuela with unpredictable consequences for my country and for the entire American region. President Donald Trump also intends to disturb noble dialogue initiatives promoted by Uruguay and Mexico with the support of CARICOM for a peaceful solution and dialogue in favor of Venezuela. We know that for the good of Venezuela we have to sit down and talk because to refuse to dialogue is to choose strength as a way. Keep in mind the words of John F. Kennedy: “Let us never negotiate out of fear. But let us never fear to negotiate”. Are those who do not want to dialogue afraid of the truth?
The political intolerance towards the Venezuelan Bolivarian model and the desires for our immense oil resources, minerals, and other great riches, has prompted an international coalition headed by the US government to commit the serious insanity of militarily attacking Venezuela under the false excuse of a non-existent humanitarian crisis.
The people of Venezuela have suffered painfully social wounds caused by a criminal commercial and financial blockade, which has been aggravated by the dispossession and robbery of our financial resources and assets in countries aligned with this demented onslaught.
And yet, thanks to a new system of social protection, of direct attention to the most vulnerable sectors, we proudly continue to be a country with high human development index and lower inequality in the Americas.
The American people must know that this complex multiform aggression is carried out with total impunity and in clear violation of the Charter of the United Nations, which expressly outlaws the threat or use of force, among other principles and purposes for the sake of peace and the friendly relations between the Nations.
We want to continue being business partners of the people of the United States, as we have been throughout our history. Their politicians in Washington, on the other hand, are willing to send their sons and daughters to die in an absurd war, instead of respecting the sacred right of the Venezuelan people to self-determination and safeguarding their sovereignty.
Like you, people of the United States, we Venezuelans are patriots. And we shall defend our homeland with all the pieces of our soul. Today Venezuela is united in a single clamor: we demand the cessation of the aggression that seeks to suffocate our economy and socially suffocate our people, as well as the cessation of the serious and dangerous threats of military intervention against Venezuela. We appeal to the good soul of the American society, a victim of its own leaders, to join our call for peace, let us be all one people against warmongering and war.
Long live the peoples of America!
Nicolás Maduro
President of the Bolivarian Republic of Venezuela”
@ Korp som artikelskrivare förefaller seriös och informerat, vilket man tyvärr inte kan säga om skriverier från Jan Norberg. Så länge Jan kommer att fortsätter med sitt svart/vit tänkande blir hans inslag inte trovärdiga.
Svart / vit tänkande är det som leder till krig. Krig leder till elände och förstörelse av människor och material
Den som förordar krig är, av vilken anledning det må vara , mot evolution. Är man mot evolution skriver man under sin egen dödsdom.
Jan N.. Visst är det artikelförfattarens åsikter, inte mina.
För övrigt.. Jag är inte mer kommunist, än vad jag misstänker att du är fascist.
Söker du käbbel för sakens skull bör du som jag tidigare nämnt hitta någon mer villig, än vad jag är. Som alternativ kan du fortsätta med att bygga halmgubbar, som du kan roa dig att träta med. Det är du ju duktig på.
Lycka till.
@ Korp 2019-03-23 at 17:58
Grattis till ett hyggligt översättningsprogram Korp!!
Jag har nu lyckats lista ut att du är en veritabel kommunist, en Rysslandstrogen sådan till yttermera visso.
Dock ska jag säga att jag i vissa avsnitt faktiskt delar din, eller rättare sagt den textförfattares åsikter som du översatt. Ryssarnas betydelse i Syrien skall inte underskattas, dock gör inte ryssarna detta av några andra skäl än de amerikanska. Bevekelsegrunderna är snarlika dem emellan.
Betr Venezuela så finns det egentligen bara en sak att göra, och det är att återigen hålla fria val med en ordentlig kontingent av oberoende valobservatörer närvarande.
Påståendet om att valen förra året i Venezuela var fria är lika sannolikt som att valen i tex Kina är fria.
Det kommunistiska experimentet i Venezuela har misslyckats, det är det enda vi säkert kan fastslå.
Men så går det ofta när diktaturliknande ledare av Maduros typ försöker “köpa” godtrogna och dåligt utbildade medborgare vilka faller offer för socialismens lockrop om “allt åt alla” utan att det kostar något.
Titta bara i Sverige, det är i princip likadant i Sverige som i Venezuela. Till och med i USA börjar nu socialismens förrädiska lockrop att attrahera den hjärntvättade yngre generationen som tror på en stark stat vilken övertar individens eget ansvar.
I Sydamerika växlar makten mellan socialism och halvdiktaturer med jämna mellanrum. När socialistiska experiment har misslyckats och fattigdom och annat elände nått de breda massorna i omfattning som gör att människor far illa så kommer ropen på starka ledare, och vips över går man till diktaturliknande ledarskap.
Där är vi nu i Venezuela.
Men jag håller med om att detta inte ger USA, eller för all del också Ryssland, nån anledning att intervenera i Venezuela. Låt människorna i landet rösta själva.
Ryssland sätter upp röda linjer runt Venezuela för USA.
Vid ett möte på hög nivå i Rom i veckan verkar det som om Ryssland upprepade en kraftfull varning till USA. Moskva kommer inte att tolerera amerikanska militära ingrepp för att försvaga den venezuelanska regeringen med vilken den är allierad. Under tiden skryter Donald Trump återigen med att det militära alternativet fortfarande är på bordet, i sin presskonferens med brasiliansk motsvarighet Jair Bolsonaro.
Mötet i den italienska huvudstaden mellan USA:s ”speciella sändebud” på venezuelanska frågor Elliot Abrams och Rysslands vice utrikesminister Sergej Ryabkov hade en air av brådskande i sitt arrangemang. US Department of State meddelade tête-à-tête endast tre dagar i förväg. De två tjänstemännen höll två timmars diskussioner på ett hotell i Rom, en plats som indikerar ad hoc-arrangemang.
Abrams är ingen vanlig diplomat. Han är en regi-förändringsspecialist med ett kriminellt register för att sponsra terroristverksamhet, särskilt den ökända Iran-Contraaffären för att destabilisera Nicaragua under 1980-talet. Hans utnämning av president Trump till “Venezuela-filen” understryker bara den allvarliga avsikten i Washington för regimskifte i Caracas.
Moskvas samtalspartner Sergei Ryabkov är känd för att inte mildra sina ord, han har tidigare har klandrat Washington för att söka global militär dominans. Han kallar en spade en spade, och förmodligen en brottsling en brottsling.
Mötet i Rom i veckan beskrivs som “frankt” och “allvarligt” – vilket är diplomatisk kod för en flammande utbyte. Tidpunkten kommer i ett högt ögonblick, efter att Venezuela i förra veckan har kastats i kaos från civila strömavbrott som många observatörer, inklusive Kreml, skyller på amerikansk cybersabotage. Strömavbrottet följde ett misslyckat försök från Washington att göra en provokation med den venezuelanska militären över humanitära hjälpleveranser i månaden från närliggande Colombia.
Det faktum att Washington:s ansträngningar att störta den valda presidenten Nicolas Maduro hittills har misslyckats, kan utmana att amerikanerna intensifierar sin kampanj för att destabilisera landet, med målet att installera USA-backade oppositionsfigur Juan Guaido.
Han förklarade sig “fungerande president” i januari med Washingtons imprimatur. Med tanke på att de rikstäckande strömavbrotten verkar ha misslyckats med att uppsluka en uppror av civilbefolkningen eller militären mot Maduro, skulle nästa alternativ som frestande Washington kunna vara den militära.
Det verkar betydelsefullt att Washington nyligen har evakuerat sina sista kvarvarande diplomater från det sydamerikanska landet. USA: s utrikesminister Mike Pompeo kommenterade evakueringen genom att säga att amerikanska personal på marken “begränsade” Washington handlingsutrymme. Även American Airlines uppgift avbryts alla sina tjänster till Venezuela under den senaste veckan. Återigen föreslår att USA övervägde ett militärt ingripande, antingen direkt med sina trupper eller hemligt genom att beväpna lokala proxier. Den senare faller säkert under Abrams uppfattning.
Efter Rom-mötet sade Ryabkov helt och hållet: “Vi antar att Washington behandlar våra prioriteringar allvarligt, vårt tillvägagångssätt och varningar.” En av de varningar som Ryabkov lämnat har förstått att ingen amerikansk militär intervention i Venezuela kommer att tolereras av Moskva. För hans del lät Abrams som om han hade kommit fram från mötet efter att ha fått en hård reprimand. “Nej, vi kom inte till ett möte, men jag tror att samtalen var positiva i den meningen att båda sidorna kom fram med en bättre förståelse för de andra åsikterna,” sa han till journalister. “En bättre förståelse av andras synpunkter” betyder att den amerikanska sidan fick en röd linje för att gå tillbaka.
Amerikanernas arrogans är svindlande. Abrams verkar enligt amerikanska rapporteringen ha flög till Rom med förväntan att uträtta med Ryabkov en “övergång” eller “kompromiss” om vem som får “presidentens titel” i Venezuela. Det var det som han utan tvivel menade när han sa efter mötet “det var inte ett möte i sinnen”, men snarare fick han en “bättre förståelse” av Rysslands ställning. Washingtons gambit är en replay av Syrien. Under det åtta åriga kriget i landet gav USA kontinuerligt efterfrågan på en “politisk övergång” som i slutet skulle se president Bashar al Assad stå ner. Däremot har Rysslands orubbliga position på Syrien alltid varit att det inte är någon extern makt att bestämma Syriens politik. Det är en suverän fråga för det syriska folket att bestämma självständigt.
Nästan tre år efter att Ryssland ingrep militärt i Syrien för att rädda det arabiska landet från ett USA-backat hemligt krig mot regimskiftet, har den amerikanska sidan uppenbart givit upp sina tidigare imperious krav på “politisk övergång”. Principen om syrisk suveränitet har segrat, till stor del på grund av Rysslands trenchantförsvar av sin arabiska allierade. På samma sätt får Washington, i sin oförsvarliga arrogans, en annan lektion från Ryssland – den här gången i sin egna antagna “bakgård” i Latinamerika. Det handlar inte om att Ryssland blivit inveigled av Washingtons regim – byt schemers om vem som ska vara president i Venezuela och “hur vi kan hantera en övergång”. Moskva har påpekat otaliga gånger att den legitima presidenten i Venezuela är Nicolas Maduro, som folket röstade för förra året med en överväldigande majoritet i ett fritt och rättvist val – om än bojkotiserad av den amerikanska orkestrerade oppositionen. Ramverket Washington försöker ställa upp att välja mellan sin önskade “interimpresident” och befälhavare Maduro är en helt ogynnsam. Det är inte ens värd att diskuteras eftersom det är en grov kränkning av Venezuelas suveränitet. Vem är Washington för att ens våga försöka ålägga sitt falska val? I Venezuela måste Ryssland påminna de kriminella amerikanska härskarena om internationell rätt och respekt för nationell suveränitet, som Moskva tidigare gjorde med Syrien. Och om Washington kommer in i en huff och försöker militära alternativet, berättade Moskva i veckan för regimbytehantman Abrams att det är en röd linje.
Om Washington har någon känsla av rationalitet kvar, kommer de att veta från sin Syrien fiasko att Ryssland har Venezuela tillbaka täckt. Politisk kraft är ute. Militärstyrka är ute. Respektera internationell rätt och Venezuelas suveränitet. Det är Rysslands ytterst rimliga ultimatum till Washington. Nu kan de desperata amerikanerna fortfarande försöka mer sabotage, cyber eller finansiell. Men deras alternativ är begränsade, i motsats till vad Trump tycker.
Hur dagarna av amerikanska imperialistiska swagger numreras. Det var en tid då det kunde rasa över hela Latinamerika. Inte längre, uppenbarligen. Tack delvis till Rysslands globala stående och militära makt.
https://www.strategic-culture.org/news/2019/03/22/russia-gives-us-red-line-venezuela.html
Tänk om det fanns bara några till journalister av den här kalibern i Ankdammen. Vad man kan kalla för ambitioner. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/kan406/jag-ville-aka-dit-och-kolla-sjalv
Och så till själva artikeln : https://www.aftonbladet.se/kultur/a/yvAL32/sa-tvingas-venezuela-kapitulera
Jag undrar om någon i USA tror på USA:s krigshökar efter alla falskflaggor?
Skapar Trump krig så ligger nog socialisterna och de gröna väldigt bra till i USA om de spelar sina kort lite mer vänsternationellt folkligt och samordnat, ex. bildar en ny koallition som sänker Demokraternas korrumperade krigshökar.
Paul Craig Roberts skriver idag: “Venezuela Is An Opportunity For Russia And China To Change The World”
“If Russia and China quickly established a military presence in Venezuela to protect their loans and oil investments, Venezuela could be saved, and other countries that would like to be independent would take heart that, although there is no support for self-determination anywhere in the Western World, the former authoritarian countries will support it. Other assertions of independence would arise, and the Empire would collapse.
Venezuela is an opportunity for Russia and China to assume the leadership of the world, but I doubt the Russian and Chinese governments have the vision to seize the opportunity and, thereby, fundamentally change the world.”
https://www.paulcraigroberts.org/2019/02/08/venezuela-is-an-opportunity-for-russia-and-china-to-change-the-world/
“Paul Craig Roberts, född den 3 april 1939 i Atlanta, Georgia, är en amerikansk nationalekonom, författare och kolumnist. Han tjänstgjorde som biträdande finansminister under Ronald Reagans presidentperiod och är en av skaparna av den nationalekonomiska skolan Reaganomics.” – Wikipedia