NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
”Systemet för att hantera vårdnadstvister uppmuntrar till strid och konflikt. Samarbete är vare sig efterfrågat eller premierat.” Så inleder Peter Delshammar sin artikel på Newsmill (12/9). Det Peter Delshammar skriver är till stor del rätt. De processregler som styr vårdnadstvister är inte helt anpassade för att främja barnens bästa.
Text: Anti Avsan, Senior rådgivare, riksdagsledamot för Moderaterna 2006-2018, rådman vid Stockholms Tingsrätt samt polis. | Artikeln publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2010-10-14 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice.
Det händer dagligen att personer som lever tillsammans konstaterar att kärleken har tagit slut och att man vill separera. Ibland är båda överens om att separera och man går vidare i livet utan några större problem. I ett antal fall varje år uppkommer det tvister om gemensamma barn. Förra året berördes ungefär 7 000 barn av vårdnadstvister. Att vuxna människor hamnar i tvist med varandra om vem som ska ha vårdnaden om gemensamma barn är många gånger djupt tragiskt. Det blir inte bättre av att åtminstone någon av föräldrarna ofta känner sig som förlorare i tvisten. Detta främjar typiskt sett inte ett konstruktivt samarbete kring barnet eller barnen. Allvarligare är att barnet eller barnen förlorar mest i sammanhanget. I värsta fall kommer det enskilda barnets minne av sin uppväxt att färgas helt av hur den ena föräldern beskriver den andre eller hur båda föräldrarna beskriver varandra.
De processrättsliga regler som gäller i familjemål är i allt väsentligt överensstämmande med vad som gäller i tvistemål i allmänhet. Regelverket fungerar väl i de fall när det verkligen finns allvarliga brister hos någon av föräldrarna. Detta gäller kanske främst i sådana fall när kriminalitet, missbruk av beroendeframkallande medel och psykisk sjukdom finns med i bilden. I andra fall, när det är frågan om två föräldrar som i och för sig skulle kunna samarbeta kring ett barn – om de bara ansträngde sig för att ta sitt ansvar – är regelverket i sig många gånger konfliktskapande.
I vårdnadstvister är frågan om vem som är den ”bättre” föräldern ofta en fråga som framstår som central för många som tvistar om sina barn. Ofta är det så att frågan som egentligen avgörs är vem som bär skulden till att förhållandet havererade och att detta ska avspeglas i vem som ska få vårdnaden, ha barnet boende hos sig eller ”åtminstone” kunna inskränka barnets rätt till umgänge med den andre föräldern. Dagens processordning tenderar att skärpa konflikten mellan föräldrarna eftersom en part måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad, varför man själv är mer lämpad än den andre och varför den andre är olämplig som vårdnadshavare. I sådana fall där det handlar om att ställa föräldrar mot varandra är det oftast barnet som förlorar på detta långsiktigt och därmed – indirekt – även föräldrarna själva.
I Alliansens valmanifest finns ett löfte om att erbjuda samarbetssamtal för föräldrar som separerar. Tanken är att föräldrarna ska kunna föra en sansad diskussion med varandra om hur man ska samarbeta kring gemensamma barn. Syftet är att i ett så tidigt skede som möjligt försöka motverka konflikter mellan föräldrarna. Detta är ett bra förslag som bör förverkligas så fort som möjligt.
I Australien försöker man också lösa vårdnadstvister genom tidiga insatser. Det görs på det sättet att föräldrarna kan nekas att processa om vårdnaden om gemensamma barn innan seriösa försök har gjorts att försöka få föräldrarna att samarbeta kring barnen. Sådana lösningar är inte möjliga att applicera direkt på svenska förhållanden, men nytänkande, idéer och principer kan på olika sätt anpassas till svenska nationella förhållanden.
En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.
Konfliktlösningen i sig är utformad så att den genomförs i samtal i olika grupper och leds av erfarna och kunniga personer med stor förståelse för den problematik som ofta uppstår vid separationer. Som exempel på hur man arbetar med konfliktlösningen kan nämnas att en förälder som inte vill låta den andre föräldern träffa barnen, placeras i en samtalsgrupp tillsammans med åtminstone en annan förälder som inte tillåts träffa sina barn. Detta för att skapa förståelse och eftertanke hos respektive part.
Frågor om vårdnad boende och umgänge är viktiga och berör många människor. Jag vill förändra regelverket och arbetssättet kring hur vårdnadstvister i Sverige ska lösas.
För det första vill jag förändra processreglerna vid vårdnadstvister, så att de inte skärper konflikterna i onödan.
För det andra vill jag att samarbetssamtal ska införas för att minska antalet vårdnadstvister som hamnar i domstol. Strukturen för sådana samtal kan gärna utgå från den Australiensiska modellen.
För det tredje så vill jag att gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när tvist uppkommit om vårdnaden i samband med separation.
Jag kommer att verka för att driva på utvecklingen i den riktningen.
Text: Anti Avsan
