Sveriges långa historia av rasbiologi och tvångssterilisering

Sverige har en lång historia av tvångsvård tex i formen av tvångssterilisering. Den 10 januari 2013 upphörde Sverige att tvångssterilisera människor, skriver SvD. Inom svensk rasbiologi var tvångssterilisering en metod för att förbättra den svenska folkstammen.

Sammanställning och text: Torbjörn Sassersson | Artikel till höger från feb 2012

Vi börjar med artikeln ”Könsbytare stämmer staten” publicerad den 10 januari 2013 i SvD. I artikeln konstateras att från och med den 10 januari avskaffas kravet på sterilisering vid könsbyte. Lagändringen träder i kraft i juli 2013, men pga av ett prejudicerande domstolsfall förändras praxis redan nu.

Bakom avskaffandet av tvångssterilisering vid könsbyte finns ett långt arbete bland transsexuella som handlar om människovärde och upprättelse.

”Idag [10 jan 2013] slutar Sverige att tvångssterilisera människor. I en dom från kammarrätten som nu vinner laga kraft fastslås att den som vill byta juridiskt kön inte längre ska tvingas till ingreppet. Samtidigt kräver ett 70-tal transsexuella staten på miljonbelopp i skadestånd.” / SvD

”Det man sagt oss [myndigheterna] under alla år är att vi har dåliga, onda gener som inte ska föras vidare – därför har de orsakat oss permanent skada”, säger Nova Colliander som gick igenom ett könsbyte under tvång att låta sterilisera sig. ”Det var ett övergrepp, en våldtäkt. Staten ställde ett ultimatum jag var tvungen att acceptera”, säger Nova till SvD.

Men tvångssteriliseringar gällde inte bara transsexuella utan ingreppet försvarades av flera olika skäl.

”Tvångssterilisering i Sverige förekom mellan åren 1934 och 2012 med varierande grad av frivillighet. Eftersträvade syften var bland annat rashygien, folkhälsoskäl, ekonomiska besparingar och kontroll av asociala. Tvångssterilisering var en teknik inom den sociala ingenjörskonsten som var en del av en samhällspreventiva verksamhet mot exempelvis brott och degeneration av folkstammen.” / Wikipedia

Tvångssterilisering ett verktyg för rasbiologiska ideal

Skälen var rashygieniska och syftet var att skydda den svenska ”folkstammen” från degeneration. Tankarna kom i hög grad från den då världsledande instansen: Statens institut för rasbiologi även kallat ”Rasbiologiska institutet” som grundades 1921. Idag används inte begreppet rasbiologi utan istället eugenik.

Professor Sven-Ove Hansson grundare av föreningen Vetenskap och Folkbildning skriver i sin tidning Folkvett:

”Det rådde länge en bred politiska enighet om behovet av rashygieniska åtgärder. Entusiasmen för att ”förbättra folkstammen” var, under större delen av 1900-talet, inte alls begränsad till den yttersta högerkanten, utan denna entusiasm var rikligt företrädd i alla de stora politiska riktningarna: bland konservativa, liberaler, socialdemokrater och bondeförbundare.” Källa

Hansson konstaterar vidare att sterliseringar som ett led i det rasbiologiska arbetet sällan var frivilligt.

”Flertalet av de steriliserade skrev själva under ansökan om att steriliseras. Broberg och Tydén avslöjar dock att frivilligheten ofta var högst skenbar. En steriliseringsansökan var ofta villkoret för att bli utskriven från anstalt. Det var också ofta omöjligt för kvinnor ur de socialt missgynnade skikten att få abort utan att gå med på samtidig sterilisering. Epileptiker, psykiskt sjuka och lättare utvecklingsstörda tvingades gå med på sterilisering för att få lov att gifta sig.”

Henrik Brändén skriver i sin artikel ”Rasbiologi och tvångssteriliseringar”:

”Antalet svenska steriliseringar når sin topp – flera tusen per år. De flesta sker på eugeniska indikationer, och drabbar främst fattiga unga kvinnor som misstänks ha haft ett utsvävande sexliv.”

I och med att rasbiologi (eugenik) blev starkt förknippad med nazismen under andra världskriget blev det mindre populärt att diskutera förbättrandet av den svenska folkstammen i dessa termer. År 1958 ersattes det ”Rasbiologiska institutet” av ”Institutionen för medicinsk genetik” och verksamheten knöts till universitetet i Uppsala.

SvD skriver att nära 63 000 personer beräknas ha genomgått sterilisering av rashygieniska, sociala eller medicinska orsaker. Många ingrepp skedde under tvång. Det uppmärksammades i slutet av 90-talet då riksdagen beslutade om att ge en ersättning på 175,000 kronor per person till drygt 2000 personer som sökt kompensation.

Tvångssterilisering för att få socialbidrag

Lisa Olsson tar upp en annan aspekt i debattidningen Newsmill, nämligen tvångssterilisering av mödrar som sökt ekonomiskt bidrag. Olsson skriver i juni 2010 följande i sin debattartikel ”Tvångssteriliseringar pågår fortfarande”:

”Tvångssterilisering har skett på alla typer av människor, allt från sinnessjuka och epileptiker till mödrar som behöver ekonomiskt bistånd och det finns till och med fall där läkaren på eget bevåg genomfört steriliseringen. Sättet det skett på har också varierat. I extremfallen har det varit allt från med hjälp av fysiskt våld till påtryckningar för att slippa förlora vårdnaden om sitt barn. Då, precis som nu, har sterilisering använts som utpressningsmedel för att få en person att rätta sig efter myndigheternas vilja, eller för att en person skall kunna få ett myndighetsbeslut verkställt.”

Krav på sterilisering skedde mellan åren 1938 och 1963 då mödrar ansökte om mödrahjälp, ett ekonomiskt bidrag för modern och barnet. Det ställdes krav på sterilisering för att överhuvudtaget få bidraget. Varför avkrävdes mödrar med behov av extrapengar att de steriliserades? Det ter sig oförklarligt att tom medborgare som inte är ”sjuka” i något avseende avkrävdes sterilisering.

Lisa Olsson sammanfattar nedan vilka omständigheter som innebar krav på sterilisering. Dessa kommer från en statlig utredning som tillsattes 1997. Den fick till uppgift att utreda hur tvångssteriliserandet. Utrednings resultat publicerades i SOU 1999:2 och SOU 2000:20.

Utredning lyfter fram vissa typsituationer som räknas som tvångssterilisering

• Underåriga och omyndiga
• Intagna på institutioner och anstalter som steriliserats under vistelsen där eller i samband med utskrivning från anstalten
• Sterilisering av personer sedan de rubricerats som sinnessjuka, sinnesslöa eller epileptiker utan att vara intagna på anstalt
• Sterilisering som uttryckligt villkor för annat myndighetsbeslut. Dessa fall bygger på att sterilisering ställs som krav för att man ska få igenom ett annat myndighetsbeslut, förklarar Lisa Olsson som fortsätter med att ge några exempel:
  • Fram till 1968 för epileptiker och till 1973 för sinnesslöa och sinnessjuka var det förbjudet att gifta sig om man inte fick en dispens, att bli steriliserad.
  • 1938-1963 kunde mödrar ansöka om mödrahjälp, ett ekonomiskt bidrag för modern och barnet. Ett krav för att få bidraget: sterilisering.
  • Abortlagen från 1938 innehöll ett krav på sterilisering om det förelåg rashygieniska skäl. Sammanlagt steriliserades 4 000 kvinnor enligt denna lag.
• Sterilisering genom otillbörlig påverkan eller försumlighet av myndighet. ”Under denna rubrik faller de som gått med på att skicka in ansökan om sterilisering för att deras barn inte ska omhändertas eller för att få rätt till olika ekonomiska bistånd, trots att det inte har varit ett uttryckligt villkor. Det har även förekommit att läkare på egen bevåg steriliserat kvinnor under förlossning med kejsarsnitt”, kommenterar Lisa Olsson.

Ämnet tvångssterilisering är relevant i debatten om tvångsvaccinering, ett ämne som NewsVoice tagit upp för granskning. Det finns paralleller. I en kommande artikel ska vi tittare närmare på tillämpning och lagar gällande tvångsvaccination i modern tid i Sverige och Norden.

Text: Torbjörn Sassersson