Sverige talar med dubbla tungor inom EU:s gränsöverskridande vård

3
7

I direktriktade domar mot Försäkringskassan och Sverige från EU-domstolen [1] 2006 fastslogs att unionens rättssäkerhetsprincip skall prövas(även av Sverige) vid inskränkning av fria rörligheten som är garanterad av EU-rätten.

Rättssäkerhetsprincipen är en av grundpelarna i unionsrätten där inskränkaren, här Försäkringskassan, ska bevisa de legitima skälen i Sveriges lagstiftning för inskränkning, därtill skall bedömning göras utifrån nödvändighet och proportionalitet ställt emot unionsfördraget.

Därefter skall en bedömning göras, som ska kontrolleras nationella domstolen, om inte inskränkningen gått göra med mindre inskränkande verkan.

Den ålagda bevisbördan ålägges av EU-domstolen på Försäkringskassan och kontrollen lägges på [2] nationell domstol.

När det gäller svenska patienter med behov av gränsöverskridande vård så respekterar varken Försäkringskassan eller svensk förvaltningsdomstol EU-domstolens krav om att genomföra rättssäkerhetsprövningens olika steg.

Unionsrätten ställer krav genom Lissabonfördragets ”stadga om de mänskliga rättigheterna”, den så kallade Rättighetsstadgan, ger vid handen i artikel 52 att inskränkningen skall vara kungjord i medlemslandets lagstiftning.

EU-domstolen kräver vid sin tolkning av unionsrätten att inskränkningen skall vara namngiven i landets lagstiftning, därav kontrollerbar i förväg. Nyttja myndigheters egna administrativa regler som kan ändras av myndigheten själv är ett brott emot unionsrätten enligt ett stort antal EU-domar.

Under pågående rättsprocesser hösten 2012 när Försäkringskassan överbevisats tar Försäkringskassan tillbaka vad de sagt i målens början och introducerar ett tidigare okänt administrativt påstående som skall gälla retroaktivt.

Försäkringskassans motiv är att i avsaknad av svensk lagstiftning så har lagstiftaren överlåtit till Försäkringskassan att avgöra vilka patienter som får ersättning vid vård utomlands.

Detta retroaktiva, tidigare okända avslagsinstrument kallas för ”Försäkringskassans rättsliga ställningstagande” av [3] 2012-03-23.

Således ett administrativt tyckande förklädd i juridisk skepnad. Härifrån hämtar Försäkringskassan regeln att de ska bedöma ifall vården uppfyller ”internationell medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet”.

En term som EU-kommissionen i skrivelsesvar underkänner eftersom uttrycket inte någonstans är definierat i [4] EU-rätten.

Men Försäkringskassan fortsätten ändå avslå utifrån denna icke EU-godkända term samt därtill vägrar Försäkringskassan genomföra EU-domstolens direktriktade krav mot Försäkringskassan om att rättssäkerhetsprövning innehållande bl.a. nödvändighet och proportionalitet skall göras vid avslag.

Svenska Regeringens löften i EU-domstolen

Varje medlemsland har yttranderätt i EU-domstolen. Där representeras regeringen av utrikesdepartementets rättsavdelning som mycket noggrant poängterar rättssäkerhetsprincipens alla olika steg, i mål gällande andra länder.

Därtill lovade regeringe i domstolen för över 10 år sedan trohet mot unionsfördraget och dess förordning gällande rätten till gränsöverskridande vård vid flera tillfällen.

Sverige talar således med dubbla tungor dels i EU-domstolen, dels tvärtom mot de medborgare som är i behov av rehabilitering i annat EU-land när vården fallerar eller inte finns i Sverige.

Socialdepartementets EU-svar ställt emot Försäkringskassans överprövningar

År 2002 sände [5] EU-kommissionen ut en enkät till medlemsländerna där man erinrade om nationell anpassning till 4 namngivna domar.

Domstolen hade särskilt pekat ut att någon restriktion mot privata vårdgivare icke var tillåtet vid gränsöverskridande vård. Däremot så hade sjukhusvård ett särdrag eftersom det fanns ett planeringsbehov för länderna att planera och finansiera sjukhusvården.

Där kunde länderna införa förhandstillstånd i sin lagstiftning om tillräckliga argument kunde motivera en sådan inskränkning i den fria marknadens princip.

För att begränsa myndigheternas skönsmässiga bedömningar så krävdes att reglerna skulle vara offentliggjorda på förhand.

Socialdepartementet besvarade EU-kommissionen i ett [6] memorandum där regeringen lovade bl.a.

  • att Sverige respekterade andra medlemsstaters läkares bedömningar
  • att Sverige följde EU-domstolens beslut om att privata vårdgivares utlåtanden inte fick överprövas

Verkligheten är att Försäkringskassan överprövar alla andra EU-länders vårdgivare och därmed underkänner deras lagstiftning och deras medicinska regelverk.

[7] EU-domstolen har 2003 på fråga fastställt att när det gäller privatgiven gränsöverskridande vård finns inte något som rättfärdigar ett hinder för det fria tillhandahållandet av tjänster”.

Socialdepartementet hävdade också, 2002, i nämnda enkät att Sverige inte behövde ändra sin lagstiftning.

Där hävdar Försäkringskassan däremot atti avsaknad av lagstiftning så har lagstiftaren överlåtit till Försäkringskassan att avgöra vad som ska ersättas”.

Någon sådan befogenhet för myndighet att ersätta lagstiftaren finnes ej, fastställde EU-domstolen redan 1 februari 1984 i [8] Duphar-domen.

Där och sedermera hänvisas myndigheterna till att jämföra mot i förväg namngivna inskränkningar i landets lagstiftning.

Att Försäkringskassan ersätter lagstiftaren är således icke förenligt med unionsrätten.

Olika förutsättningar på samma vårdmarknad

Socialministern och handelsministern gick ut 2009 under Sveriges EU-ordförandeskap och marknadsförde svensk spetskompetens på den fria vårdmarknaden. Det skulle bli stora exportframgångar.

Samtidigt med angivande av EU-förordning 883/2004 som grund så uppdateras SFS 2010:1648 där svenska lagstiftarna utlovar till marknadsaktören landstingen(och deras utländska kunder) full ersättning för given vård, resa och medicin.

Räkningen skall bara skickas till Försäkringskassan så sker betalning. Försäkringskassan ska sedan i sin tur kräva boendelandets sjukkassa på ersättning för utländske patienten.

Men vad händer om andra EU-länders försäkringskassor vägrar betala utifrån sina hemmagjorda administrativa regler, likt vad svenska Försäkringskassan gör?

Eftersom lagstiftaren garantera ersättning till landstinget så måste det bli svenska skattebetalarna som får betala ifall den utländska försäkringskassan vägrar betala vården för sin medborgare.

Situationen är absurd. Ty på samma EU-vårdmarknad garanteras ena aktören, landstinget och dess utländske kund, full ersättning samtidigt som Försäkringskassan avslår båden vård, resa och medicin för svensk patient som sökt sig till effektivare vård i annat EU-land.

Europamedborgaren, med svensk nationalitet, erhåller därvid inte ens den obligatoriska rättssäkerhetsprövningen vid inskränkningen av unionsrätten.

Regeringens varma värnade om den andra viktiga unionsprincipen, likabehandling, svalnar betänkligt speciellt om man går in på individnivå. Listan på rena stolligheter går göra oändligt lång.

Regeringens tal om rättssäkerhetsprincip och likabehandlingsprincip i EU-domstolen klingar falskt ute i verkligheten.

Men grunden till märkligheterna hittas i att Försäkringskassan vägrar följa EU-domstolens absoluta villkor om att inskränkning skall motivera utifrån lagstiftning.

Assar Fager

Ombud som arbetat ideellt i 6 år för sjuka med rehabiliteringsbehov utomlands.

PS Behöver det nämnas att EU-domstolen ålagt både myndigheter och nationell domstol skyldigheten att värna den enskildes unionsrätt. Se mål C-224/97 Ciola punkterna 26-33. I tolkningsmeddelande från EU-kommissionen(2000/C43/03) så hänvisas till denna dom ang. fördraget. DS


[1] Mål C-185/04 Öberg punkt 18-24 & Mål C-137/04 Rockler punkt 21-27

[2] Mål C-73/08 Bressol punkt 77-79 och punkt 71

[3] Försäkringskassans rättsliga ställningstagande dnr 18581-12 serienummer 2012:2, 2012:3

[4] Europeiska Kommissionen Ref. Ares(2013) 3236141- 14/10/2013

[5] Europeiska Kommissionen Bryssel 12.07.02 MARKT E-1/GF/ge D(2002)396

[6] Regeringskansliet Socialdepartementet Memorandum av 19 november 2002,  S 2002/8396/HS

[7] Mål C-385/99 Müller-Faure och van Riet punkterna 61-63

[8] Mål C-238/82 Duphar punkterna 11, 16, 21 och 22.


3 COMMENTS

  1. Assar Fager, tack för information om säkerhetsbrister i gränsöverskridande svensk vård och budskap i ditt avslutande PS., om att EU-domstolen ålagt både myndigheter och nationell domstol skyldigheten att värna den enskildes unionsrätt.”!

    Jag vill, kan och vågar som nätvÄrkselev förstå när, var och varför ”Sverige” inte skyddar ”den enskildes unionsrätt.” och att kollektivet ”patienter”, saknar skydd i EU-domstolens rättspraxis.

    Enskild svensk patient av gränsöverskridande svensk vård, som i nutid och rum, producerar svenska ord eller begrepp, i strid med EU-rätt och EU-domstolens tolkning av EU-rättens företräde och den kvalitet och säkerhet i nutid och rum, som EU-domstolen fastställt i offentligt redovisad rättspraxis (d.v.s. fel kvalitet och säkerhet i nutid och rum), förvaltar humana resurser, anställd av eller med uppdrag för svensk lagstiftare, domstol eller exekutivt organ, till förlust av ”den enskildes unionsrätt”, d.v.s. patientens unika enskilda mänskliga rättigheter och möjlighet till skadestånd av det allmänna (den svenska Regeringen som rättssubjekt) vid fördragsbrott.

    Enskild patient som utvecklat rätt mental kunskap att i nutid och mentala rum, i tanke, beslut och handling förstå när, var och varför, EU-rätt och EU-domstol SKYDDAR enskild person, husdjur och egendom, samt enskild dokumenterad hälsa, miljö, säkerhet och ekonomiska intressen, överför inte enskild hypermakt till EN laglöst utformad fullmakt.

    Enskild resurssnål patient tar i brev reda på (kvalitetssäkrar i nutid och rum), om vårdresurser vill, kan OCH vågar producera resultat med kvalitet och säkerhet i nutid och rum, som SKYDDAR enskild vårdtagares hälsa, miljö, säkerhet och ekonomiska intressen, lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden, för gränsöverskridande svensk vård, i EES och Europeiska unionen.

    Producerat resultat ovan kvalitetssäkras av rättssubjektet enligt nedan:
    Lärstad den 10 april 2014

    Namnteckning, utan STRIKT produktansvar och risk, för säkerhetsbrist i nutid, nära framtid och rum, i producerat och kvalitetssäkrat resultat i debattinlägg ovan.

  2. Vad har hänt i den här typen av ärenden sedan Assar Fagers sammanfattning av ärendet publicerades här på NewsVoice april 2014?

    Har Försäkringskassan numera ”bytt mental fot” i den här typen av ärenden?

    Eller fortsätter myndigheten att gå i samma mentala fotspår som tidigare?

    Är utebliven gränsöverskridande vård inte ett brott mot vad den borgerliga regeringen skriftligen lovade att till punkt och pricka följa EU-domstol och EU-kommissionen – för ett antal år sedan?

    Vilka förändringar godkändes när förre Socialministern Göran Hägglund, enligt SvD besökte Bryssel i regeringsplanet och tydligen fick godkännande att regelverken för svenskars vård inom EU/EES-området förändrades (strax efter att den danske Statsministern hade krävt förändringar gällande utlovad gränsöverskridande vård …)

    Det var strax därefter Försäkringskassan började omtolka och överpröva vad läkare inom EU/EES-området kommit fram till gällande utredningar och vård – trots att sådana aktiviteter var totalt förbjudna för myndigheter enligt EU-domstolen och dess domar!

    Kommer den nyss nytillsatta generaldirektören för Försäkringskassan att kunna få se till att Sveriges myndighet Försäkringskassan till slut börjar följa EU-domstolens domar, eller skall allt förlöpa på samma sätt som skett under en lång rad år? – Precis som det gällt vargfrågan!

    Detta borde verkligen vara en fråga för nuvarande regering och dess Socialminister!

  3. Vore inte detta en lämplig fråga för vår ledande politiker Margot Wallström, som vid den tiden var en ledande företrädare för EU-kommissionen nere i Bryssel !

    – Även om hon idag är Sveriges utrikesminister och numera vågar yttra sig i många olika och kontroversiella frågeställningar runtom i världen!

    Visserligen gällde detta den gången sjukvårdsfrågor, men även sådana frågor tycks idag vara minst lika väsentliga – som då – i alla fall för alla dem vilka ännu idag inte får den vård som erbjuds världen runt – men inte i Sverige!

    – Eftersom varken internationellt accepterad kunskap och metoder ännu inte blivit fullt ut introducerade i Landstingsvården – som sköts på mycket olika sätt i alla våra olika landsting!

    – Kanske dags att till slut få ”ordning på torpet” – avskaffa Landstingen – samt återinföra det ”tjänstemanna-ansvar”, som försvann på sjuttio-talet !!!!

LEAVE A REPLY