Analys: Jack Werner och P1 demoniserar hälsomedvetna svenskar och kolloidalt silver

DEBATT OCH ANALYS. Jack Werner menar att de som diskuterar kolloidalt silver i en sluten Facebook-grupp (Kolloidalt Silver 2.0) lider av ett slags socialt Stockholmssyndrom. Utan bevis dömer Werner dessa personer och en företagare som blir kallad både sektledare och kvacksalvare för att han säljer kolloidalt silver vilket framgångsrikt används mot virus, svamp och bakterier. Werner hakar på en uthängning av denne företagare som senaste veckorna genomförts av över 20 svenska ledande medier. Det hindrar dock inte Werner från att ikläda sig själv och en HD-journalist rollerna som sanningssökande martyrer. 

Text: Torbjörn Sassersson, uppd. kl 15:00, 11 nov 2014 | Ljudfil från SR: “Hotade journalister och mörkande visselblåsarkonsulter” (nedladdning godkänd av SR)

Begreppet Stockholmssyndromet myntades på 70-talet och kommer från ett kidnappningsdrama vid Norrmalmstorg i Stockholm där de kidnappade började försvara kidnapparna. Werner menar att de som använder kolloidalt silver på något sätt har mentalt kidnappats av Anders Sultan som startade “Kolloidalt Silver 2.0”.

P1 Mediernas programledare Martin Wicklin och Metros sociala medieredaktör Jack Werner uttalar inte Sultans namn i inslaget, men kallar honom för kvacksalvare, att mannen bakom Facebook-gruppen “Kolloidalt Silver 2.0”, alltså Anders Sultan, har lurat sina kunder att konspirativt gå ihop mot journalisterna som skrev om honom. Jack Werner hänvisar till Joakim Björcks (Helsingsborgs Dagblad, HD) skriverier om ett påstått kvacksalveri. Werner går på i samma anda och liknar Sultan vid västernfilmernas kvacksalvare för att illustrera en nidbild av denne.

Werner säger att HD pratat med en rad svenska myndigheter: Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket samt även överläkare och forskare och av samtliga fått ett entydigt svar, att det inte finns vetenskapliga belägg för att kolloidalt silver ska ha de effekter som diskuteras i Facebook-gruppen. Werner menar även att kolloidalt silver säljs genom Facebook-gruppen på ett sätt som enligt Konsumentverket bryter mot marknadsföringslagen. Jack Werner tar till allt artilleri han kan komma på.

Jack Werner beskriver Facebook-gruppen som en sekt där Sultan är sektledare. Han beskriva reaktionen hos silveranvändarna, efter drygt 20 negativa artiklar från SVT till regionalpressen, som om reaktionen på denna monstruösa attack skulle vara onormal och obalanserad:

“Medlemmarna i Facebook-gruppen var nämligen helt ointresserade av sanningen om den kvacksalvare som blåste dem på pengar och desto mer intresserade av att med näbbar och klor försvara honom mot Helsingsborgs Dagblad. I Facebook-gruppen peppade och taggade de varandra. Det var de mot världen. De började maila reportern Joakim Björck. De översvämmade tidningens Facebook-sida med inlägg i en bred motoffensiv, formligen sprayade de ned nätet med suspekta länkar till homeopati och propagandasajter.”

Werner fortsätter med att likna användarna av kolloidalt silver vid samma typ av människor som oroar sig för konspirationsteorier. Werner drar paralleller med rasism och med personer som hotat journalister. Dramat som målas upp av Werner handlar också om den sanningssökande journalisten som minsann får utstå hotelser och näthat, men som med sanningen, vetenskapen och empirin som redskap trots det kan stå emot “propagandan”.

Analys av Jack Werners brandtal

Att försöka konfrontera Jack Werners monolog är problematisk för den spinner teatraliskt på starka mentala nidbilder av en inbillad motståndarskara som demoniseras med den tydliga avsikten att skapa en känslomässig reaktion hos publiken, P1:s lyssnare.

Tricket är känt från den svenska skeptikerrörelsen som använder denna så typiska argumentationsteknik som handlar om att polarisera mellan en grupp av påstått oansvariga och okunniga “troende” mot en grupp av ansvariga, sanningssökande och skeptiska journalister. Werners dramatiska beskrivning av de “troende” är ett tydligt exempel på en skeptiker som måste “filma” en rad negativa projektioner på en grupp av individer för att lyckas förkasta dessa, för att få lyssnarna att tycka illa om dem och samtidigt locka in lyssnarna till sitt eget hägn där “sanningen” och “vetenskapen” lyser upp tillvaron, långt bortom rasister, propaganda och de som hotar journalisterna. I den idévärlden står Jack Werner i centrum som en ljusbärare, men greppet känns både forcerat och mycket omoget.

Är inte Jack Werners och Joakim Björcks position ändå orubblig? De argumenterar ju med stöd av flera myndigheter och forskare!

Problemet när det gäller förändringar av konsensusuppfattningar inom etablissemanget är att så länge som konsensus råder om att något inte fungerar eller att något inte finns räcker det med att auktoriteter samstämmigt påstår att något inte fungerar eller finns för att den auktoritetstroende journalisten, som förmodligen söker acceptans från etablissemanget, ska likrikta sig. Auktoriteten behöver alltså endast säga: “det finns inte” och denne kommer självklart aldrig lägga ett bevis på bordet som motsäger påståendet.

Om då bevis ändå läggs på bordet skulle auktoriteten anse att det bara är “cherry picking”, att enstaka bevis inte bevisar något. Myndighetspersoner, “experter” och skeptiker är duktiga på att lägga upp denna typ av tankelabyrint för att ingjuta maximalt tvivel. Det som även är komiskt är att de “auktoriteter” på de svenska myndigheterna som uttalat sig om kolloidalt silver sannolikt inte alls är auktoriteter i ämnet, men för en etablissemangsjournalist (läs policyskribent) räcker det med att en “auktoritet” från etablissemanget uttalar sig oavsett om denne kan ämnesområdet eller inte.

Den part som Anders Sultan representerar, som hävdar att något finns eller fungerar, kan i sammanhanget lägga fram hur mycket vetenskapliga bevis och beprövad erfarenhet som helst (vilket också gjorts) utan att lyckas påverka etablissemangets grindvakter.

Det blir än mer problematiskt för arbetet mot ett större kunnande och en bättre vetenskaplighet när flera myndighetsrepresentanter unisont delar konsensus och dessutom vet med sig att de har ett public service-media (Sveriges Radio) på sin sida som redan lierat sig genom sk “intellectual phase locking” med myndigheternas och universitetens uppfattningar.

Jack Werner vet var han sitter. Han sitter mitt på en dinosaurisk sköldpadda som släpar sig runt som en egen trygg liten värld i en större verklighet som kan te sig skrämmande och då är det lättare att förenkla omvärlden till en serietidningsvärld i svart och vitt där Sultan är den onda sektledaren. På sköldpaddsryggen sitter journalisterna som vill vara “inne” och som räds utanförskapet som drabbar alla äkta journalister som verkligen vågar ställa svåra frågor och inte nöjer sig med simpla serietidningssvar.

Ursäkta att jag målar upp denna mustiga bild, men NewsVoice är inte ett maktmedia som Sveriges Radio.

Ansvarig utgivare på SR är ansvarig men vill sannolikt inte vara ansvarig

De övergrepp som SR/P1:s ansvarige utgivare Nina Glans sannolikt gör sig medskyldig till är följande:

1. Anders Sultan som indirekt pekas ut som en kvacksalvare och sektledare har i inslaget inte fått någon möjlighet att konfrontera de påståenden som görs om honom. Istället höll Jack Werner oemotsagd en nedsättande monolog om Sultan [som enkelt kan spåras trots att Werner inte nämner hans namn].

2. Sultan har endast i egenskap av privatperson i en privat och sluten Facebook-gruppen “Kolloidalt Silver 2.0” gett uttryck för sina fria åsikter om kolloidalt silver. Jack Werner kränker den rättigheten.

3. En sluten Facebook-grupp är knappast en marknadsplats som lyder under någon konsumentlagstiftning.

4. En HD-journalist penetrerar en sluten Facebook-grupp och Jack Werner redovisar sedan i P1 vad personer inom denna privata grupp generellt diskuterar samt insinuerar sedan att brott begås i gruppen och att Facebookgrupp-ägaren är medskyldig till vad andra skriver.

5. Är Jack Werners repris av Joakim Björcks budskap verkligen av allmänt intresse eller är det snarare ett public service-medie som agerar åsiktspolis och sedan utnyttjar sin maktposition som opinionsbildande plattform (P1) inför svenska folket för att sabotera ryktet för en enskild privatperson och företagare som enkelt kan spåras baserat på de uppgifter Werner lämnar?

Prognos

Nina Glans vad ska du som utbudsansvarig och ansvarig utgivare på SR/P1 [se sidfot] göra åt detta? Förmodligen ingenting. Du kommer sannolikt inte se till att Anders Sultan rings upp av P1 Medierna för en intervju. Han kommer inte få chansen att återge sin sida av historien. Du behöver inte det för du har en maktposition i ett maktmedie med ett samvete vitt som snö. Din lön och ditt rykte kommer att förbli intakt och du har inget att förlora för du har etablissemanget på din sida. Rätta mig om jag har fel.

Inslaget med Jack Werner har anmälts till Granskningsnämnden för Radio och TV. Hur kommer det att gå? Programmet frias naturligtvis. De kommer att hävda att inslaget följer neutralitet, har gett lyssnarna en korrekt bild av verkligheten och att båda sidor fått sin stämma hörd, visserligen enbart genom Jack Werner som är både domare och “jury”. Sultan är dessutom redan dömd utan bevis och “rättegång” av över 20 st andra medier.

Text, analys och prognos: Torbjörn Sassersson | Foto på Nina Glans: SR Pressbilder

Relaterat

• Helsingsborgs Dagblad är kandidat till Årets Förvillare 2014