Analys av filmen Déjà vu

0
382

Filmen handlar om det välkända, men oförklarliga fenomenet kallat “déjà vu” som kommer från franskan och betyder “redan sett”. Fenomenet beskrivs av observatören som om denne redan varit på en plats där denne aldrig varit fysiskt. Fenomenet beskrivs på olika sätt beroende på vilken världsåskådning som tillämpas.

En del vill förklara fenomenet som ett resultat av obalans i hjärnkemin, som minnet av en fantasi eller som en följd av sömnbrist. Andra förklarar fenomenet som ett parapsykologisk fenomen tex prekognition eller att en utflugen astralkropp innan upplevelsen kommit tillbaka med information som inlagrats i det undermedvetna. I filmen “The Matrix” förklaras fenomenet som ett resultat av att någon gjort en “förändring” i programkoden.

Personligen tror jag mest på en helt annan teori och det är att “déjà vu” är en naturlig följd av synkronicitet.

Så här skriver tidskriften Sökaren

Carl Gustav Jung var mycket intresserad av icke-kausala sammanhang i naturen, och med begreppet synkronicitet ville han förklara dem.”

“Jung hade observerat märkliga sammanträffanden av besläktade inre (psykiska) och yttre händelser, vilka inte hade något orsakssamband. Ofta citerad är följande tilldragelse: En ung kvinnlig patient berättade om en dröm hon haft i vilken hon fått en gyllene skarabé. När hon omtalade drömmen för Jung, kom en insekt och flög mot fönsterrutan. Jung öppnade fönstret och fångade insekten när den flög in i rummet. Den visade sig vara den insekt som på de breddgraderna mest påminner om den gyllene skarabén, nämligen den vanliga skalbaggen cetonia aurata.”

Om vi tänker oss att en person lever i ett flöde av varierande synkronicitet kan en “déjà vu” vara ett tecken på att observatören är på precis rätt ställe vid precis rätt ögonblick och eftersom det sker uppstår ett ögonblickligt förhöjt tillstånd av uppmärksamhet, vilket avslöjar både meningsfullhet och “timing”, en “déjà vu”. Det tål att tänkas på.

Filmen var faktiskt riktigt bra. Handlingen klarar med en smart precision att balansera på en science fiction-artad lina utan att falla ner i långsökthet. Naturligtvis måste tittaren acceptera att det är möjligt att fenomenet är äkta och att en ny fantastisk teknologi – som en idé – kan se det förflutna. Annars tycker man som Alexander Dunerfors i svenska Moviezine.

Dunerfors anser att filmen “Déjà vu” är en efterapning av “Enemy of the State” [Gene Hackman, Will Smith], men jag anser att “Déjà vu” är betydligt mer lik filmen “Minority Report” [Tom Cruise, Peter Stormare].

I “Minority Report” arbetar fjärrsynande “precogs” uppkopplade mot övervakade monitorer med att förutsäga framtida brott åt en central militärliknande polismyndighet. I filmen “Déjà vu” får polisen nyttja en militär teknologi som på en monitor kan återskapa det förflutna 4 dagar och sex timmar innan exakt nutid.

I båda fallen nyttjar ett polisväsende information från framtiden alternativt det förflutna för att förhindra ett brott som just skett eller kommer att ske alldeles strax. Båda teknologierna fungerar och brott kan stoppas, men när innehållet i det rådande tidsflödet förändras, genom ett smart ingrepp, uppstår oanade konsekvenser i filmen “Déjà vu” eftersom ny kausalitet [orsak/verkan] skapas. Det betyder inte att teknologin i denna film är meningslös, för en stor olycka kan bytas ut mot en liten. Denna tidsanomali-idé är temat även i en annan mycket bra film som heter “Frequency” [Dennis Quaid, Jim Caviezel].

För den som är villig att acceptera tanken så kan fjärrsyn över tidsbarriären och prekognition ersätta denna kostsamma uppdiktade biljon-teknologi och den äkta varan finns redan i var mans hand. Oräkneliga exempel på sanndrömmar och varsel har räddat liv och lem genom hela historien. Det finns bevis i form av anekdotiska bevis och även inom vetenskapliga forskningsprojekt. Vare sig det gäller avancerad fjärrsyn på framtiden eller spontan prekognition så har de en gemensam nämnare och det är uppmärksamhet på små tecken och PSI data.

Ta tillfället i akt att se “Déjà vu” på bio eller hyr den som DVD. Oavsett hur du ser den är den mycket bra som både ren underhållning och som idéskapande drama för den som behöver en intelligenskick, men om du vill förbereda dig se först denna pedagogiska animation som visar hur fysikerna tänker sig ett 11-dimensionellt universum. Filmmanuset bygger nämligen på tankar inom modern strängteori.

Text: Torbjörn Sassersson

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here