Recension: Reservation Road

0
195

När en film är så här kraftfull och djupt engagerande får jag svårt att inte försöka fånga den med några ord. Filmens budskap kan tillämpas inte bara i ett smitningsfall då en människa blir ihjälkörd och de efterlevande står kvar. Det kunde ha varit en annan olycka eller ett krig någonstans eller kanske till och med ett mord som hinner ikapp förövaren. Dramat belyser inte offret som dör utan istället de parter som överlever och måste ta konsekvensen, själva helvetet av att veta och aldrig kunna glömma. Sanning är det centrala temat. Sanning som ingen kommer undan vart än de berörda försöker vända sig.

Mark Ruffalo är advokaten som olyckligen kör ihjäl en son i en familj som han sedan får som klient i smitningsfallet han själv var orsak till. Pappan och mamman i familjen spelas av Joaquin Phoenix och Jennifer Connely. Alla skådespelarinsatser är lysande och mycket övertygande. Jag glömmer att det är en film när jag ser den för det kunde ha hänt och för att det faktiskt händer. Människor kör ihjäl människor och de stannar inte som om flykten kunde göra konsekvensen ogjord. Medveten eller oavsiktlig våldsamhet som leder till någons död har något bakom sig något som aldrig släpper greppet. Mellan händelsen, offren och den flyende förövaren uppstår som en elastisk bindning och därför en både nära och tvingande relation.

DN:s recensent skrev att filmen handlar om “hämndbegär i olyckans spår”, att filmen “saknar originalitet och fokusering” samt att Joaquin Phoenix är en dålig skådis. Recensionen är ett okänsligt skämt. Filmen håller högsta klass.

Regi: Terry George
Manus: John Burnham Schwartz och Terry George
Baserad på en novell av John Burnham Schwartz
Musik: Mark Isham (gjorde musiken till filmen “Crash”)


KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here