Johan Linander: Därför accepterade jag trots allt IPRED-lagen

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 5 december 2008
- NewsVoice redaktion
Johan Linander - Foto: Johannes Jansson
Johan Linander - Foto: Johannes Jansson
Johan Linander – Foto: Johannes Jansson, Norden.org. Licens: CC BY 2.5 dk, Wikimedia Commons

Ett beslut är fattat. Vi i Centerpartiet är inte helt nöjda, men det är en rimlig kompromiss. I ett samarbete mellan fyra partier så får man räkna med att resultatet inte alltid blir som man önskar sig, det skriver Johan Linander, Centerns rättspolitiska talesman.

Text: Johan Linander (Linkedin), kanslichef och kommunjurist på Tomelilla Kommun samt tidigare riksdagsledamot och Centerpartiets rättspolitiska talesperson. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2008-12-05. NewsVoice fick Linanders tillstånd att återpublicera artikeln.

Den 29 april 2004 antogsEuropaparlamentets och rådets direktiv om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, även kallat civilrättsliga sanktionsdirektivet eller IPRED (Intellectual Property Rights Enforcement Directive). Direktivet skulle ha varit genomfört i alla medlemsstater, inklusive Sverige, senast den 29 april 2006.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade två år på sig att komma med förslag på hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt, men justitieminister Thomas Bodström stod handfallen. Socialdemokraterna hade inte ens påbörjat ett lagförslag när svenska folket i valet 2006 bestämde att det var dags att byta regering. Då skulle alltså direktivet redan ha varit genomfört i svensk lag.

I alliansen började frågan diskuteras redan under hösten 2006. Vi var inte överens. Jag och Centerpartiet menade att sanktionsdirektivet skulle genomföras men utan att ge möjlighet till utlämning av abonnentuppgifter. Från justitiedepartementet kom svaret att hela direktivet måste genomföras. Under 2007 tog justitiedepartementet fram en promemoria som beskrev hur hela sanktionsdirektivet skulle verkställas. Denna skickades på remiss med tillägget att EG-domstolen just då höll på att behandla ett mål, det s.k. Telefónicamålet, som skulle kunna förändra kraven på vad i sanktionsdirektivet som måste genomföras.

Jag hade stora förhoppningar på att EG-domstolen skulle fastställa att medlemsstaterna inte fick genomföra den delen av direktivet som innebar utlämnande av identitetsuppgifter till rättighetshavare. Det var nämligen vad generaladvokaten Juliane Kokott kommit fram till i sitt utlåtande. Hon menade att det s.k. integritetsdirektivet skulle ha företräde gentemot sanktionsdirektivet. Integriteten skulle alltså väga tyngre. Kommissionen och Italien stod på generaladvokatens sida, liksom Centerpartiet, medan i princip samtliga andra medlemsländer hävdade motsatsen.

Den 29 januari i år kom EG-domstolens utslag och det blev varken det ena eller det andra. Det blev inget krav på att genomföra hela direktivet och det blev inte heller något förbud mot att genomföra den delen av direktivet som innebar utlämning av abonnentuppgifter. Domstolen valde den fega medelvägen som innebar att varje medlemsstat själv fick avgöra om genomförandet skulle ske eller inte.

I mars skedde förhandlingar mellan det moderatledda justitiedepartementet och det centerledda näringsdepartementet. Det gällde hur lagrådsremissen skulle se ut. I den förhandlingen så gick Centerpartiets företrädare med på att genomföra hela sanktionsdirektivet. Samtidigt fick vi bort förslaget att Internetleverantörer skulle vara skyldiga att stänga av fildelare från Internet. Det var en viktig del av överenskommelsen.

När den stora debatten om IPRED kom igång under hösten så hade många riksdagsledamöter inte insett vilken sprängkraft frågan hade. Vi i Centerpartiet var tydliga med att vi var lojala med den överenskommelse som hade gjorts i mars men att vi ändå ville försöka göra förbättringar kring rättssäkerheten i förslaget. Våra strävanden förenklades av att det fanns ett antal ledamöter i den moderata riksdagsgruppen och några fp-ledamöter som ställde sig på Centerpartiets sida.

Vi la fram förslag om bl.a. varningsbrev vid första intrånget, om en förbättrad proportionalitetsbedömning och om förtydliganden kring vem som kan bli skadeståndsskyldig. Diskussionen fortgick i media och i riksdagens korridorer medan man på justitiedepartementet tycktes utgå från att inga förändringar skulle ske. Denna inställning var säkert logisk eftersom det fanns en alliansöverenskommelse som skulle följas, men när moderaternas partisekreterare Per Schlingmann gick ut i media och sa att han tyckte att det behövdes förändringar så förändrades även förhandlingssituationen för oss.

Efter många turer finns det nu en färdig proposition som samtliga alliansens riksdagsgrupper kan ställa sig bakom. Förslaget innebär, utöver de tidigare kraven på domstolsprövning och sannolika skäl för att ett intrång i upphovsrätten har skett via det IP-nummer som påstås, att domstolen ska göra en proportionalitetsbedömning, d.v.s. en avvägning mellan behovet av åtgärden och intrånget i den enskildes integritet. Det kommer att krävas mer än enstaka nedladdningar för att abonnentuppgifter ska lämnas ut. Däremot anses tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddat material vara av det slaget att uppgifter ska lämnas ut även för enstaka verk.

I propositionen slås det också fast att ingen retroaktivitet får ske. En utvärdering påbörjas genast när lagen träder ikraft. Utvärderingen ska följa upp hur lagen tillämpas, vilka effekterna blir för t.ex. öppna nätverk och att reglerna i första hand används för att vidta åtgärder mot intrång i stor omfattning. Vidare förtydligas det att en abonnent inte blir automatiskt ansvarig. För att en domstol ska döma ut skadestånd måste rättighetshavaren på vanligt sätt ta fram och presentera bevisning om att det är just abonnenten som orsakat honom ekonomisk skada.

Ett beslut är fattat. Vi i Centerpartiet är inte helt nöjda, men det är en rimlig kompromiss. I ett samarbete mellan fyra partier så får man räkna med att resultatet inte alltid blir som man önskar sig. I det här fallet har vi kunnat få till stånd ett antal förbättringar och det gör att vi kommer att rösta för lagändringarna för att genomföra det civilrättsliga sanktionsdirektivet i svensk lagstiftning.

Text: Johan Linander (Linkedin)

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *