NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Domaren i Pirate Bay-rättegången anklagas för jäv eftersom han är medlem i SFIR, Sveriges Förening för Industriellt Rättsskydd. Anklagelserna är svåra att förstå, inte minst eftersom SFIR inte är en organisation för rättighetsinnehavare. Det hävdar ordföranden Marianne Levin.
Text: Marianne Levin, professor i rättsvetenskap (2018)| Artikeln publicerades ursprungligen 2009-05-11 i Newsmill och den återpubliceras i NewsVoice med tillstånd av Levin.
Efter att ha hört morgonens nyhetssändningar i Sveriges Radio angående anklagelserna mot Tomas Norström, domare i The Pirate Bay-målet, känns det viktigt för mig som ordförande i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) att framhålla följande:
För det första SFIR befattar sig normalt inte med upphovsrätt, utan som hörs av namnet med industriellt rättsskydd (bland annat geografiska beteckningar, firma, industriella mönster, patent och varumärken). För det andra är SFIR inte en organisation för eller av rättighetshavare, utan vänder sig till alla som är intresserade av det industriella rättsskyddet – och det är idag många. Föreningen har cirka 750 medlemmar bland advokater, akademiker, domare, företag, patentombud, studenter m.fl. Medlemskretsen växer ständigt med immaterialrättens ökade betydelse. Inte minst har tillskottet av unga medlemmar varit påtagligt under senare år.
SFIR är givetvis för att vi ska ha ett rättsskydd, eftersom det utgör en viktig och övertänkt del av en marknadsekonomi. Men ett väl balanserat skydd är en första grundförutsättning för att jag och andra ska ställa oss bakom föreningens verksamhet. Därför vinnlägger sig föreningen om att ha en kritisk inställning till allt vad som skulle kunna äventyra en konkurrensfrämjande utveckling och omprövar ständigt skyddsnivåer och skyddsgränser. Skydd är bra om det positivt bidrar till samhällsutvecklingen; det är dåligt om det hindrar konkurrens och entreprenörskap.
Föreningen verkar således inte för mer skydd, utan för ett balanserat skydd. Var balansen ska ligga varierar under olika tider. Under många år var rättsskyddet alltför svagt – eller om man så vill stod inte i balans – för att rätt tjäna samhällets intressen. Det har ändrats radikalt under de sista 15 åren, något som också ofta märks vid föreningens välbesökta programpunkter.
SFIR samverkar med den internationella rättsskyddsföreningen, AIPPI (Association Internationale pour la Protection de la Propriété Intellectuelle). Inom SFIR finns den särskilda AIPPI-gruppen med en egen styrelse inom föreningen. Det är endast cirka en tredjedel av SFIR:s medlemmar är medlemmar i AIPPI-gruppen. Thomas Norström tillhör inte dem.
SFIR tar inga som helst order från AIPPI. Vi har inte heller alltid samma uppfattningar som AIPPI. Våra ställningstaganden görs utifrån ett nationellt svenskt och europeiskt perspektiv.
Som ordförande i SFIR är jag stolt över att föreningen under över 100 år kunnat hålla en hög och neutral profil i rättsskyddsfrågorna, dvs. i första hand kommer skydd som ett instrument för önskad samhällsutveckling. Inom den ramen finns det många varianter: mer skydd, eller mindre skydd beroende på vad som ska uppnås och väldigt mycket beroende av i vilken tidsepok, vilken teknikfas etc. Det är spännande och inte sällan utmanande. Men det är helt avgörande att det rättsskydd som SFIR står bakom ska gynna allmänna samhällsintresset. Utan ett sådant fokus har varken skydd eller föreningar för skydd något berättigande.
Det kan tilläggas att det finns en lång tradition att svenska domare och andra myndighetspersoner aktivt deltar i SFIR. Akademiker har under en lång följd av år lett föreningen. För sådana personer är detta en central källa till information, kunskapsutbyte och möjlighet till vidareutbildning inom specialområdet, samtidigt som domarna tillför dessa föreningar en viktig dimension.
Om Tomas Norström ska anses jävig i Pirate Bay-rättegången på grund av sitt medlemskap av SFIR:s styrelse är upp till hovrätten att nu ta ställning till. Själv har jag svårt att föreställa mig att så kan vara fallet. Det skulle i så fall få förödande konsekvenser också för många andra SFIR-medlemmar, exempelvis advokater och akademiker.
Text: Marianne Levin
Marianne Levin är professor i rättsvetenskap (2018) vid Stockholms Universitet (SU). Hon är ordförande i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd. Besök Levins hemsida på SU.