NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Rättssäkerhet betyder inte bara att ingen oskyldig ska riskera att drabbas av straffansvar utan även att den som har gjort sig skyldig till brott ska lagföras. Oavsett om det är fråga om en läkare, barnmorska, konstnär, åklagare eller biskop. Det skriver Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare i Malmö.
Text: Sven-Erik Alhem (blogg), fd överåklagare | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2009-05-19 | NewsVoice fick tillstånd av Alhem att återpublicera artikeln.
“Har dom ändrat inriktning, åklagarna, numera och jagar läkare, barnmorskor och konstnärer i stället för riktiga bovar?”
Frågan ställdes kritiskt till mig därför att frågeställaren – en man med åtskilliga årtionden på nacken – påstod att mina åklagarränder fortfarande syntes, trots att han visste att jag inte längre var verksam som åklagare. Det var lätt att förstå vad han syftade på, även om frågeställningen föreföll förenklad och medvetet provokativ. Åtalsmakten förpliktar men kan också missbrukas och förblinda utövaren.
Det har diskuterats om åklagare har ägnat oproportionerligt stor kraft åt vissa mer spektakulära brottsutredningar på bekostnad av de många, men ofta lite mer grå och trista vardagsmålen.
Åklagare har agerat drastiskt gentemot en överläkare på ett sjukhus i Stockholm i anledning av misstänkt dråp på ett för tidigt fött spädbarn. Hämtningen på läkarens arbetsplats förde hos många tankarna till ingripandet för många år sedan på Dramaten mot Ingemar Bergman. Den tidigare ansvariga åklagaren för läkarmålet har för övrigt- vilket hedrar henne – själv beklagat hur ingripandet mot läkaren verkställdes.
För en tid sedan uttalade en vice chefsåklagare på ett möte med ungdomsmottagningarnas personal i ett län ett generellt åtalshot mot dem som skrev ut p-piller till flickor under femton år för medhjälp till våldtäkt. Maktspråket var tydligt och vållade stort rabalder.
Åklagarens beslut att åtala en konstfackselev som genomfört ett uppmärksammat elevarbete som “bara” syftade till att åskådliggöra samhällets tillkortakommande i fråga om psykvården, har också utsatts för kritik.
Nyligen har både polis och åklagare fått kritik av justitieministern för att vardags- eller mängdbrotten (stöld, misshandel, vissa trafikbrott, bedrägeri) inte hanteras på ett mer effektivt sätt. Ett uppdrag har lämnats till åklagare, polis och Domstolsverket att ordna med snabbare handläggning. Många “vardagsmänniskor” är för övrigt mest angelägna om att deras vardagsbrottsanmälningar överhuvudtaget behandlas och inte bara snabbt fimpas bort.
“Kanske är det där skon klämmer,” resonerade den frågvise mannen. “Åklagarna och polisen har väl tröttnat på vardagsbrotten och vill ha lite roligare uppgifter att ägna sina krafter åt,” fortsatte han. “Tiden räcker helt enkelt inte längre till för vardagsbrotten! Tror du att det lönar sig att anmäla till polisen buskörning på moped eller upprepade källarinbrott inom bostadsområdet där vi bor?” Nu lät han riktigt uppeldad och övertygad. Nästan som vore han beredd på studs att göra sig skyldig till ett alldeles eget vardagsbrott i form av ett slag med öppen hand . Med mig som brottsoffer. Ett brott som kanske aldrig skulle utredas.
Jag var tvungen att samla mig. Rättssäkerheten och debatten kring den är viktig. Att sätta i fråga är sunt. Att vara exalterad kanske bara är en naturlig följd av engagemanget i sak. Kanske kunde jag börja med en kort och lite högtravande inledning om vad rättssäkerhet är. Mannen stod fredligt kvar, så jag föreläste en stund.
“Rättssäkerhet betyder inte bara att ingen oskyldig ska riskera att drabbas av straffansvar utan även att den som har gjort sig skyldig till brott ska lagföras. Oavsett om det är fråga om en läkare, barnmorska, konstnär, åklagare eller biskop”.
Jag gjorde en liten paus för att kolla in mannens reaktion. Han såg åtminstone hjälpligt intresserad ut. Så jag körde på.
“En rikt blomstrande rättssäkerhet innefattar också mycket mer. Proportionalitet när det gäller alla åtgärder, inte minst i fråga om intensiteten i den straffprocessuella handläggningens olika faser, är viktig. Liksom att lika fall behandlas lika och att handläggningstiderna blir rimligt korta.”
Mannen drog sig sakta undan föreläsningen. Snart stod jag ensam kvar och hann inte förklara för honom hur jag såg på de intressanta målen rörande läkaren som misstänks för dråp och konstnären som åtalats för brott i samband med sin konstnärsutövning. I det sistnämnda fallet får vi med säkerhet facit i form av en domstolsprövning. Det måste finnas klara gränser för den konstnärliga friheten i fråga om fysisk aktivitet! Friheten är ju nästintill oinskränkt i litteraturens och målarkonstens värld. Dit får konstnärer med aktivitetsöverskott hänvisas.
När det gäller läkardråpmålet blir till att börja med åklagarbedömningen av utredningen intressant. Borde ett samråd med Socialstyrelsen ha varit en av de första åtgärderna? Kommer åtal verkligen att väckas? Och vad blir i så fall resultatet i domstolen? Jag vet alltjämt för lite för att kunna säkert bedöma åklagarens inledande maktutövning. Men den inger oro tycker jag.
En sak är säker. Normsystemet måste följas. Av alla. En av åklagarens huvuduppgifter är att se till att straffrättsliga normöverskridanden blir beivrade. Något av den innebörden hade jag sagt till mannen om han inte redan hade flytt. Misstänkta brott ska utredas för att åtal i förekommande fall ska kunna väckas. En väldigt klar huvudregel. Här är åklagarens makt långtgående. I princip avgör åklagaren vad som kan blir föremål för domstols prövning.
Därför måste all åklagarmakt utövas med hög kompetens i förening med gott omdöme. Allmänna åtalshot ska inte uttalas mot barnmorskor när det gäller deras förskrivning av preventivmedel. Lika lite som åklagarens arbete i något hänseende får tillåtas präglas av effektsökeri. Rättesnöret måste vara att objektivt bedöma prognosen för hur domstolen bevismässigt kommer att se på förhållandena i ett tänkt åtal. Bara om prognosen innebär att bevisningen verkligen når upp till nivån “ställt bortom rimligt tvivel” ska åtal väckas.
Och justitieministern har en poäng. Vardagsmålen har generellt sett ägnats för liten uppmärksamhet. Åklagarna är i avgörande hänseende beroende av ett väl genomfört arbete av polisen. Det är därför primärt polisen som väsentligen kan förändra bilden genom en kraftsamling. Åklagarna har emellertid självfallet också ett stort ansvar att se till att en adekvat lagföring kan åstadkommas snabbt och effektivt.
Troligen hade mannen som dragit sig undan gärna applåderat justitieministerns initiativ beträffande vardagsbrotten. Ty vardagsbrotten berör och kränker oss. Därför ansluter vi oss till vardagsapplåden. Så här mitt i veckan.
Text: Sven-Erik Alhem
Sven-Erik Alhem (1942-) är en svensk samhällsdebattör och fd överåklagare. 1994 tillträdde han som överåklagare i Stockholm. 1996-2008 var han överåklagare i Malmö. Som pensionerad är Alhem ofta anlitad rättsexpert och expertkommentator i rättsfrågor, med egen blogg i Expressen sedan 2008. Han gav 2008 ut rättsromanen Advokaten & fru Justitia. Alhem är sedan 2017 förbundsordförande i Brottsofferjouren Sverige.