NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Trots ett flertal bra förslag i den senaste rovdjursutredningen gör regeringen inget för att förbättra polis- och åklagares möjligheter att komma åt den verkliga illegala jakten. I stället läggs en proposition helt utan förslag för att komma åt den svårbekämpade illegala jakten. Det skriver åklagaren och rovdjursexperten Christer B. Jarlås.
Text: Christer B. Jarlås | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-06-02 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln
Som åklagare har vi att hantera den gällande lagstiftningen och om den överträds så är vi skyldiga att åtala. Det är oftast inte så stora problem med den saken.
Men som miljöåklagare har vi att hantera olaglig jakt på våra stora rovdjur. Och det innebär att vi har att hantera 28 § jaktförordningen. En bestämmelse som ger rätt att freda sina tamdjur mot rovdjursangrepp. Men det är samtidigt en bestämmelse som politikerna ändrar gång på gång. För en månad sedan ändrades den igen.
I den senaste Utredningen om de stora rovdjuren, som blev klar i december 2007, visas att 28 § jaktförordningen egentligen är onödig. Rätten att freda sin egendom, inklusive sina djur, framgår sedan åratal av brottsbalkens regler om nöd. Ändå är tydligen den nuvarande regeringens intresse för 28 § jaktförordningen märkligt stort.
Strax efter sitt egentliga tillträde infördes ett tillägg till paragrafen som skulle gälla på prov i två år och som skulle utvärderas. Nu har de två åren gått och de myndigheter som hade att göra utvärderingen – Naturvårdsverket, Polisen och Åklagarmyndigheten har samtliga varit eniga om att provtiden måste förlängas. Det struntar Jordbruksdepartementet i och nu har paragrafen åter att ändrats och kretsen som ges rätt att skjuta utökas utan minsta remissförfarande.
Men nu betyder ju egentligen inte den nya ändringen ett dugg mer än att jordbruksminister Erlandsson kunde åka till Hedemora och berätta hur duktiga departementet var. Det han aldrig säger är att rätten att freda sina tamdjur har funnits i brottsbalken i åratal. I stället framställs varje ändring av 28 § som en nyhet. Men trots detta så innebär varje ändring att polisens och åklagarnas arbete i dessa frågor försvåras då det som gäller vid gärningen inte gäller när utredningen är klar.Detta har redan lett till att man på många håll i landet börjar fundera över meningen i att satsa stora resurser på att utreda dessa händelser.
Så jordbruksdepartementet har ägnat tid och kraft åt att ändra en paragraf vars praktiska betydelse är liten. Men i Åke Petterssons Utredning om de stora rovdjuren finns också ett kapitel om illegal jakt med ett antal mycket konkreta förslag som skulle kunna hjälpa de poliser och åklagare som har att utreda den verkliga illegala jakten på rovdjur, den jakt som är det främsta hotet mot att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden att freda arter.
I den proposition som nu lagts fram av jordbruks- och miljöministern finns inte ett enda förslag som gäller den illegala jakten. Inget om att straffbelägga försök och förberedelse till grovt jaktbrott. Inget om obligatorisk märkning av skotrar så att den illegala jakten från skoter inte ska kunna ske så anonymt som nu. Inget om ändring av jaktlagen så att de som fredar sina tamdjur och missuppfattar sina rättigheter inte ska behöva dömas för grova jaktbrott.
Regeringen ägnar således tid och kraft åt att ändra en paragraf som inte behöver ändras och redan har ändrats alldeles för mycket. Men Regeringen gör inte ett dugg för att hjälpa oss som ska arbeta för att bekämpa den verkliga illegala jakten. Den illegala jakt på järv, björn, lo, varg och kungsörn som har sin högsäsong på våren.
Jag undrar varför?
Text: Christer B. Jarlås
Christer B. Jarlås har varit miljöåklagare sedan 1997. Han har suttit som expert i Utredningen om de stora rovdjuren och i BRÅ:s utredning “Illegal jakt på stora rovdjur – konflikt i laglöst land”. Han har varit förundersökningsledare i ett stort antal fall av illegal jakt på rovdjur och var åklagare i det fall som hittills resulterat i det hårdaste straffet för illegal jakt i Sverige. Ett års fängelse som utdömdes av Hovrätten för Nedre Norrland 2000. Nu arbetar han som miljöåklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål och ingår som åklagarrepresentant i den nationella gruppen för myndighetssamverkan mot illegal jakt på rovdjur.