NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Programmet Medierna i P1 utlovade en granskning av mediernas roll i styckmordsfallet Catrine da-Costa men misslyckas totalt.
Text: Finn Löfquist | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2009-07-24 | NewsVoice fick tillstånd av Löfquist att återpublicera artikeln.
Rättsväsendets misslyckande i styckmordsfallet Catrine da Costa togs upp i programmet Medierna i P1 den 18 juli. Programledaren Tove Leffler utlovade en granskning av den roll som medierna spelade under hela rättsprocessen. Frågan är mycket angelägen, eftersom flera aktörer inom rättssystemet medgett att de påverkades starkt av det enorma massmediala drevet. Det gäller t.ex. chefsåklagaren Anders Helin, som var den som åtalade läkarna och även en av nämndemännen, som satt i tingsrätten.
I detta perspektiv blev dock programmet Medierna en stor besvikelse. Programledaren visade sig vara dåligt påläst och kom med en del felaktiga påståenden. Programmet lade stor vikt vid bakgrundsbeskrivningen där “bevisen” (som i själva verket var osäkra indicier) berättades med spänningsskapande musik i bakgrunden. Ingenting sades om att dessa indicier idag på ett övertygande sätt visat sig ohållbara.
Det är tydligt att mediegranskaren Tove Leffler själv haft en egen förutfattad mening om rättsfallet. I ett svar till en av de personer som kritiserat hennes program säger hon:
“Jag försökte verkligen visa att det fanns olika sidor som hade svårt att enas. Och att ingen av dem hade rätt.”
Ett avslöjande uttalande, som tyder på att programledaren i verkligheten haft något slags dold agenda! Dessutom utlovades ju i programmet en granskning av mediernas roll och inte en redovisning av att det “fanns olika sidor som hade svårt att enas”.
Men bortsett från detta och vissa andra felaktigheter är ändå det allvarligaste att frågan om läkarnas skuld framställdes som något som var klart fastställt och ett avslutat kapitel.
I verkligheten är det ju tvärtom så att även om preskriptionstiden för mord nu har passerats så är det tydligt att de två läkarna kommer att fortsätta sin kamp för att bli rentvådda. Detta gör att inslaget i Medierna i själva verket framstår som en del av det massmediala drev, som nu försöker försvåra för läkarna att föra sin egen talan.
- Varför diskuterar man inte den sakliga kritik av “bevisen” mot läkarna som framförts?
- Skäms man inom massmedia för att man tidigare just framhållit dessa bevis som avgörande?
- Varför intervjuade programledaren bara de personer som tidigare skrivit och debatterat i rättsfrågan?
Den ende massmedierepresentanten i programmet, han som redan fått utveckla sina konspiratoriska idéer i SVT:s Uppdrag granskning och dessutom försökt stoppa den dramadokumentär om fallet, som producerats av SVT Drama, han fick även nu prata utan några kritiska frågor från programledarens sida.
Fakta visar att det inte finns några sakbevis mot läkarna och när nu allt fler av de påstådda indicierna visat sig bestå av påhitt och felaktigheter ökar också möjligheterna att rättsväsendet till slut ger läkarna upprättelse. Kan man hoppas på en granskande journalistik kring hur rättsapparaten hanterar den processen?
Text: Finn Löfquist
Om författaren: Jag har i tio års tid följt vad som skrivits om styckmordsfallet och blivit övertygad om att läkarna dömts på helt felaktiga grunder. Jag har upprörts över att de inte tilläts få sin sak prövad i hovrätten trots att tingsrättens dom innehöll ett “fällande” domskäl som utpekade dem som skyldiga till styckningen. Helt orimligt betraktar nu rättssystemet dem som friade!
Jag har skrivit två artiklar i DN Debatt som fick många att skriva under, däribland många högt ansedda jurister. Det som framfördes var bl.a. krav på att Sverige ska införa en resningskommission, allmänt kallad justitiemordskommission, på liknande sätt som i Norge och Storbritannien.
Numera är jag pensionär. Tidigare har jag arbetat som analysansvarig på ett miljölaboratorium och därefter som miljö- och hälsoskyddsansvarig på olika myndigheter bl.a. Socialstyrelsen.