Maria Ludvigsson: Varning för Borgströms övertro på kvinnorna

MARIA LUDVIGSSON OM VARFÖR KVOTERING INTE LÖSER FINANSKRISER

0
15
Claes Borgström, 2012. Foto: Johanneberg Science Park. Licens: CC BY 3.0, Wikimedia Commons
Claes Borgström, 2012. Foto: Johanneberg Science Park. Licens: CC BY 3.0, Wikimedia Commons

Före detta Jämo, Claes Borgström har sedan en tid varit Sahlins jämställdhetspolitiska tänkare. För att lyckas med det klassiska uppdraget att som före detta-någonting förnya det gamla har han tilldelats särskilda resurser och förnyelsen får antas vara i full gång. I Almedalen levererade han i alla fall en förklaring till finanskris och lågkonjunktur.

Maria Ludvigsson - Pressfoto
Maria Ludvigsson – Pressfoto

Text: Maria Ludvigsson (Twitter) är ledarskribent på Svenska Dagbladet, liberal debattör med engagemang i jämställdhetsdebatten och har alltid en individualistisk utgångspunkt. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-07-09 | NewsVoice fick tillstånd av skribenten att återpublicera artikeln.

Allt handlar om kvinnorna. I just fallet med banker och finansinstitut som lånar ut mer än de har till personer som utan ekonomisk säkerhet, handlar det om alla de kvinnor som inte var med. Under ett av S anordnat jämställdhetspolitiskt seminarium, inledde Claes Borgström med att tvärsäkert dra den häpnadsväckande slutsatsen att finanskrisen beror på bristen på kvinnor i bolagsstyrelser. Jodå, menade han, med kvinnor i ledningarna för banker och finansinstitut hade krisen aldrig någonsin inträffat.

Påståendet är naturligtvis anmärkningsvärt i sig. -Hur kan man någonsin veta huruvida en kontrafaktisk historieskrivning skulle kunna vara sann eller ej? Men kanske är det än mer uppseendeväckande att ingen i den fulla möteslokalen invände. Som om Borgström kände på sig att detta var lite märkligt, tillade han efter påståendet om kvinnor och säkra finanser ändå med emfas: Det är ju alldeles uppenbart att det är så.

Borgströms vurm för kvinnor i finansbranschen och deras könsbundna extraordinära förmåga att undvika misstag och kriser påminner mig om konversationer från studenttiden i Lund. På tillställningarna där, fanns det alltid någon ung man som ville vinna uppmärksamhet (och sannolikt gillande) genom just det Borgströmska påståendet Världen vore fredligare och bättre om fler, eller helst bara, kvinnor bestämde. Ett lika självklart svar var Jag håller med om att världen vore bättre med fler Margareth Thatcher vid maktens bord. (Ridå!)

Den förnyade socialdemokratiska jämställdhetspolitiken kan sammanfattas med att eftersom det kvinnliga könet har dessa extraordinära förmågor borde fler kvinnor sitta i bolagsstyrelser. Genom kvotering till svenska börsbolag ska världen säkras från kriser och eländen.

Kvoteringsivrare följer alltid två argumentationslinjer. Den första, som inom delar av Stockholms tyckarelit blivit mycket populär och finns som evig inlaga i Veckans Affärers alla nummer, liknar just det borgströmska påståendet. Kvinnor påstås ha alldeles särskilda egenskaper som gör dem särskilt lämpade att sitta i ledning och styrelser för börsbolag, egenskaper som också utlovas ge större lönsamhet för näringslivet i stort.

Detta kvasiargument, som ingen ännu klarat belägga, famnas av politiskt korrekta tyckare som rakt av har köpt den av vänstern. Möjligen kan lönsamhetsargumentet sägas ha hittat hem, eftersom det var än märkligare när det drevs av en vänster som aldrig annars värnar företagsvinster.

Dessutom grundar sig påståendet på en särarstfeministisk analys som gör gällande att kvinnor och män är så olika att vissa egenskaper till och med kan tillskrivas kön snarare än individ. Personligen ser jag en slående likhet mellan dem som vägrar välja in kvinnor på grund av kön och dem som säger att kvinnor måste ges plats just för att de är kvinnor. Både grupperna utgår från kollektiv tillhörighet och negligerar individen.

Den andra, mer politiskt radikala argumentationslinjen, utgår från ett så kallat rättviseperspektiv. Det är, menar man, orättvist att varje styrelse, varje instans i samhället inte exakt speglar könssammansättningen i samhället i övrigt. Då det finns hälften av varje kön i samhället ska det synas i varje instans. Analysen ligger inte långt från den korporativistiska där olika grupper ska företrädas; Medborgaren har olika grupptillhörigheter och ska därför företrädas av representant från sin grupp.

Mot bakgrund av detta är det faktiskt ganska märkligt att Claes före detta Borgströms kvoteringsförslag till bolagsstyrelser anses nydanande. Exakt vad är det som är nytt? Att tänka i kollektiv och förminska den enskilda människans utrymme har socialdemokratin gjort länge.

För att sluta där jag började, i finanskris och bland farbröder som gamblar andras pengar, är det väl just det personliga omdömet och ansvaret som fullständigt sviktat? När individens skuld göms i en kollektiv dito, försvinner också individens ansvar.

Det är när kvinnor inte längre bedöms efter sitt kön utan efter sin individuella karaktär som jämställdheten är sann. Och det är först när människor bedöms som individer, med både ansvar och rättigheter, inte som tillhörande olika kollektiv, som rättvisan är på riktigt.

Text: Maria Ludvigsson (Twitter)


  • NewsVoice kräver äkta för- och efternamn för den som vill kommentera efter artiklar. Varför?
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här