Patrik Nyberg: Offren för ritualmordsfantasierna måste få upprättelse

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 9 augusti 2009
- NewsVoice redaktion
Patrik Nyberg - Pressfoto: eget verk
Patrik Nyberg - Pressfoto: eget verk
Patrik Nyberg – Pressfoto: eget verk

Under 1980-och 90-talet rapporterades det flitigt om rituella övergrepp i media. Det skrevs bland annat om barnamord och hemliga sekter. Detta avfärdades dock som fantasifoster allt eftersom tiden gick. Men alla offer för terapeuters och kampanjgruppers agerande fick aldrig någon upprättelse.

Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet | Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-08-09 och den återpubliceras med tillstånd från Nyberg på samma datum i NewsVoice.

Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser, sägs det ibland. Det är nog också på det viset man måste betrakta aktörerna för att de spred uppfattningen om att ritualmord var vanligt förekommande i Sverige. De trodde att de gjorde gott när de spred vandringssägner om barnaoffer i satanistsekter. I början hängde medierna lydigt på den nya trenden, då sex och våld alltid säljer. Tyvärr anses det inte lika intressant att avslöja misstänkta justitiemord och felbehandlingar av sköra människor.

En anledning till att tron på ritualmord kunde få stå oemotsagd under så lång tid var den auktoritetstro som många människor tyvärr har. Få personer vågade ifrågasätta dogmen om bortträngda minnen. Att vuxna (oftast kvinnor) i terapi plötsligt fick upp minnen av sexuella övergrepp begångna flera år tidigare bedömdes till en början inte alls med kritiska ögon. Det ansågs heller inte gångbart att ifrågasätta psykiskt svaga personers berättelser om fruktansvärda övergrepp.

Några exempel på omskrivna fall i Sverige är rättegången mot en pappa i Umeå som bland annat anklagades för ritualmord. Pappan frikändes. En kvinna från Umeå kvinnojour engagerade sig då i det mer uppmärksammade Södertälje-fallet, där rikskriminalen grävde efter barnlik utan att hitta några. I boken La de små barn komme til meg skriver samma kvinna om Catrine da Costa-fallet. Idag skulle få personer hävda att allmänläkarens före detta frus påstående är trovärdigt om att hennes 17 månader gamla dotter skulle ha bevittnat ett ritualmord på da Costa. Men tidsandan var annorlunda vid denna tid.

ArcanumSkolan 2024

I boken Textual Analysis of a Recovered Memory Trial Assisted by Computer Search for Keywords går forskaren Max Scharnberg till botten med Södertälje-fallet. Uppsala universitet har stoppat boken. Scharnbergs slutsatser går helt på tvärs med Uppsalaprofessorn Eva Lundgrens uppfattning om fallet. I La de små barn komme til meg intervjuar Lundgren Södertälje-flickan och frågar om de mord hon påstås ha utfört på små barn. Flickan säger att hon tror att hon varit med en satanistsekt.

Idéerna om rituella övergrepp hade en blomstringstid på några år. Nu vill de flesta som drev teserna om bortträngda minnen och mördade barn tysta ned denna period i sina liv. Media och den akademiska världen har spelat med i tystnadens strategi. Stoppandet av Max Scharnbergs bok är en del av denna taktik.

Men frågan som pockar på ett svar måste ställas: Hur gick det för de barn och ungdomar som lärdes att tro att de deltagit i och bevittnat ritualmord? Varför diskuterades aldrig terapeuternas ansvar? Dessa barn och ungdomar blev en språngbräda i karriären för vissa. En språngbräda de nu försöker sopa under mattan genom att inte diskutera hur de och många andra rycktes med i tidsandan.

Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist.

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq