Sven-Erik Alhem: Ärkekonservativa åklagare som Hillegren borde gå i pension

0
250
Sven-Erik Alhem - Pressfoto: Brottsofferjouren, Creative Commons
Sven-Erik Alhem – Pressfoto: Brottsofferjouren, Creative Commons

“De flesta åklagare och domare med Rolf Hillegrens ärkekonservativa uppfattning i sexmålen är numera inte längre i aktiv tjänst. Och de kvarvarande blir allt färre.” Det skriver fd överåklagare Sven-Erik Alhem.

Text: Sven-Erik Alhem (blogg), fd överåklagare | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2009-08-17, | NewsVoice fick tillstånd av Alhem att återpublicera artikeln.

Högsta domstolen rörde i viss mån om i grytan genom två domar i våldtäktsmål tidigare i sommar (den 3 juli i mål B 1013 och 1867-09). Målen gällde bevisvärderingen i våldtäktsmål och satte – på nytt – fokus på den utsatthet varje brottsoffer i den här typen av mål befinner sig.

Tänk dig själv in i att du utomordentligt väl vet att du blivit enormt integritetskränkt genom att en man (oftast är gärningsmannen nämligen en man och brottsoffret en kvinna) tilltvingat sig ett sexuellt umgänge med dig och att du, trots att du är alltigenom trovärdig och vet att du har rätt men trots detta inte straffrättsligt lyckas få rätt. Det saknas tyvärr någon stödbevisning till vad du som brottsoffer berättar och även om du som brottsoffer är mer trovärdig än gärningsmannen, räcker det inte för att denne ska kunna fällas för våldtäkt eller kanske ens bli åtalad för brottet.

Hade du varit utrustad med en kroppsbandspelare eller i tumultet lyckats sätta på din mobilkamera på inspelning, hade den rättsliga utgången troligen blivit en annan. Då hade stödbevisningen med all sannolikhet räckt till för rättvisa skulle kunna skipas. Du hade då fått rätt och sluppit en andra kränkning.

Trots att HD-domarna ingalunda gav uttryck för en ny bevisprincip i våldtäktsmål, ledde som nämnts fokuseringen på bevisproblematiken till att diskussionen kring våldtäkt och allt vad som hänger samman med detta brott i form av brottsrekvisit och bevisproblem blossade upp på nytt.

Våldtäkt är för övrigt ett brott som ofta vållar debatt. Var går gränserna? Alla känner igen frågorna; är ett nej alltid ett nej? Hur tydligt måste det vara? Ska det rent av krävas ett skriftligt medgivande före den sexuella akten för att allt ska vara glasklart? Hur mycket våld eller tvång ska krävas?

Många gånger har en manskonservativ uppfattning präglat debatten. T ex har det hävdats att om kvinnan följer med en man hem (eller bjuder hem en man) efter en danstillställning eller motsvarande, måste hon vara på det klara med vad som sannolikt följer. Eller om kvinnan klär sig i utmanande kläder, måste hon rimligen förstå att det kan locka en man som sedan inte kan behärska sig när ett “nej” förs fram från den utmanande kvinnan. Då får hon skylla sig själv.

Dessbättre är den nämnda typen av argumentering numera mestadels tillbakatryckt och alls inte längre gångbar. Men så plötsligt poppar den upp igen; en kammaråklagare i Stockholm, Rolf Hillegren, tar till orda i Svenska Dagbladet och delar uppenbarligen in kvinnor i olika grupper.

Dels gäller det fall (“riktigt ruggiga våldtäkter”) med vilka torde avses överfallsvåldtäkter där gärningsman och brottsoffer inte är bekanta med varandra, dels andra fall där parterna känner varandra och där Hillegren för sin konservativa del synes har väsentligen lägre respekt för kvinnans självständighet och integritet.

Likt en ärkekonservativ potentat från ett sekel långt tillbaka dristar han sig till att inordna gärningen där en man som känner kvinnan, som inte har lust och därför inte vill och där mannen “kör ändå” under det straffrättsliga begreppet “ordningsförseelse”. Ett sådant sexuellt övergrepp är nämligen enligt Rolf Hillegren inte värt två års fängelse.

Om jag för en stund skulle företräda det kränkta brottsoffret känns följande fråga till Hillegren berättigad: “Varför då? Är min rätt och min integritet mindre skyddsvärd?”

Avslutningsvis känner jag likväl en optimism. De flesta åklagare och domare med en ärkekonservativ uppfattning i sexmålen är numera inte längre i aktiv tjänst. Och de kvarvarande blir allt färre.

Text: Sven-Erik Alhem

Sven-Erik Alhem (1942-) är en svensk samhällsdebattör och fd överåklagare. 1994 tillträdde han som överåklagare i Stockholm. 1996-2008 var han överåklagare i Malmö. Som pensionerad är Alhem ofta anlitad rättsexpert och expertkommentator i rättsfrågor, med egen blogg i Expressen sedan 2008. Han gav 2008 ut rättsromanen Advokaten & fru Justitia. Alhem är sedan 2017 förbundsordförande i Brottsofferjouren Sverige.

  Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
0 0 rösta
Artikelbetyg
Prenumerera
Notify of
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer