Domen mot Anna Odell är banbrytande

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 1 september 2009
- NewsVoice redaktion
Katarina Renman-Claesson - Pressfoto
Katarina Renman-Claesson - Pressfoto
Katarina Renman-Claesson (2018) – Pressfoto

Det viktigaste i domen mot Anna Odell har gått de flesta förbi. Odells konstnärliga syfte gav henne ett mildare straff än vad hon annars skulle ha fått. Det sägs uttryckligen i domens sista rader. Det skriver juridikforskaren och upphovsrättspecialisten Katarina Renman-Claesson.

Text: Katarina Renman-Claesson, forskare, föreläsare och författare i upphovsrätt och konstjuridik. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-09-01 | NewsVoice fick tillstånd av att återpublicera artikeln av Claesson.

Under året har jag med spänning följt den bitvis heta debatt som provokativa konstprojekt orsakat. Ett fantastiskt engagemang med upprörda eller stödjande röster hos såväl ”Ring p1” som hos kultureliten, sjukvården, juristkåren osv. Det är bra. Vi ska vara aktiva och diskutera gränserna för vilka beteende vi kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Och sett ur det perspektivet har NUG, Anna Odell och Oscar Guermouche uppnått något bara genom att få oss att reagera och engagera oss i var vi tycker gränserna går för våra medmänniskors beteenden.

När det nu gäller Anna Odell tycker jag att det viktigaste i prövningen av hennes handlingar är om det konstnärliga syftet skall få någon rättslig betydelse. Det finns skrämmande lite, om ens något, uttalat om detta i det svenska rättsväsendet. Och Stockholms tingsrätt vågade, de förklarade klart och tydligt att Anna O:s konstnärliga syfte verkade i mildrande riktning.

Genomgången i domen av hennes handlingar, vad som bevisats och om hon skulle dömas till ansvar eller inte genomgicks i relativa korta, enkla ordalag. Inget särskilt sägs i den delen om att de skett inom ramen för ett konstnärligt projekt. Hon har handlat på sätt som är straffbart och fälls därför.


Det intressanta i domen kommer i samband med utmätandet av påföljden (straffet). Här anger domstolen att det vid bedömning av straffvärdet särskilt ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han/hon haft.


Domstolen är sedan tydlig med att vid bestämmandet av antalet dagsböter beaktar tingsrätten i mildrande riktning att hon [Anna O] i första hand hade för avsikt inte att begå brott utan endast att inom ramen för ett konstprojekt fästa allmän uppmärksamhet på en fråga – psykiatrisk tvångsvård – som hon ansåg borde debatteras.

Bötesstraffet – för de brott hon i och för sig bevisligen hade begått och fällts för – sattes därmed lägre än vad det annars skulle ha varit fallet. Det är ju fantastiskt. Det konstnärliga syftet fick betydelse ända in i rättssalen. Vad det här egentligen innebär bör diskuteras i många och långa artiklar och TV-soffor. Men det har uteblivit.

I målet anges tidigt i domen att det är fråga om planerade handlingar av en konstfacksstudent som skett inom ramen för ett konstprojekt. Under domstolsförhandlingen kom det också tydligt fram att det här var ett projekt som planerats, presenterats och diskuterats med bl.a. handledaren och andra studenter vid flera tillfällen.

Anna O:s roll som konstnär och hennes konstnärliga syfte kan knappast ifrågasättas. Men utanför denna tydliga ram är det svåra frågor. Kan alla eller bara ”konstnärer” (och vilka är det) ha ett strafflindrande konstnärligt syfte med (kriminaliserade) handlingar och hur skall det visas att det inte bara används som en i efterhand konstruerad ursäkt?

Med vår gemensamma klokskap bör vi nu fundera på vilka som rätteligen ska få strafflindring i konstutövandets namn och vad som skall krävas för att det skall anses vara handlingar som i första hand inte sker i avsikt att begå brott utan endast för att inom ramen för ett konstprojekt fästa allmänhetens uppmärksamhet på en fråga.

Text: Katarina Renman Claesson


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq