Patrik Nyberg om Thomas Bodström och domen mot Tito Beltran

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 25 oktober 2009
- NewsVoice redaktion
Patrik Nyberg - Pressfoto: eget verk
Patrik Nyberg - Pressfoto: eget verk
Patrik Nyberg – Pressfoto: eget verk

Den senaste tiden har det blåst rejält kring Thomas Bodström. Frågan om han har börjat bli en belastning för det socialdemokratiska partiet har ställts både en och två gånger. Det agerande som kanske kan bidra till att bli Bodströms uttåg från maktens korridorer är hans agerande i Tito Beltrán-målet. I en nyligen inlämnad resningsansökan av advokat Pelle Svensson går Svensson grundligt igenom Bodströms tvivelaktiga agerande i processen. Bodströms räddning står till det faktum att väldigt få journalister läser resningsansökningar. 

Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet | Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill 2009-10-25 med rubriken “Thomas Bodström är en fara för rättssäkerheten” och den återpubliceras med tillstånd av Nyberg på samma datum i NewsVoice.

När den fd kriminalinspektören Monica Dahlström-Lannes anmälde Tito Beltrán för våldtäkt på Maria Lundqvists barnflicka har det gått 8.5 år sedan det påstådda brottet. Efter anmälan kontaktade Dahlström-Lannes Bodström, som erbjöd sig att bli barnflickans målsägandebiträde. Motivet för denna handling står möjligen att finna i vissa politikers populistiska fingertoppskänsla. Det är egendomligt att det inte diskuterats mer huruvida det är lämpligt att en ledamot i justitieutskottet deltar i en kampanj med syfte att få en åtalad fälld. T ex uttalade sig Bodström om skuldfrågan innan dom fallit. Detta borde vara tabu för en fd justitieminister, men i Tito-målet togs andra hänsyn än rättssäkerhetsprinciper.

Det flörtades med främlingsfientliga krafter som ville “sy in blatten” och det flörtades även med den röststarka opinion som menar att ingen rök utan eld är bevis för den anklagades skuld.

Det var denna rörelse som svepte fram Dahlström-Lannes som sk expert på sexualbrottsmål. Under processens gång försökte Bodström fjärma sig från Dahlström-Lannes, då han tydligen insåg att det innebar en belastning att bli förknippad med en person som Leif GW Persson förklarat blivit avskedad från polishögskolan. Enligt Persson var anledningen att polishögskolan reagerat på att Dahlström-Lannes att hon alltid fann “styrkta incestanklagelser”.

Dahlström-Lannes har även i sin bok från 1990 förklarat att hon under alla sina år som polis aldrig träffat en oskyldigt anklagad man. Bodströms påstående att han inte kände den kontroversiella fd kriminalinspektören rimmar illa med det faktum att han under denna period satt i ECPAT:s styrelse tillsammans med Dahlström-Lannes. Bodström måste nog ha undrat under processens gång om hans vindkänsliga finger lett honom fel. Som tur var, för den fd justitieministern, valde media dock att inte närmare granska Bodströms kontakter med den fd kriminalinspektören.

Den trendkänslige Bodström har här gjort gemensam sak med en av de tydligaste företrädarna för uppfattningen att inga oskyldiga finns. Vad säger det om hans syn på rättssäkerhet? Är det lämpligt att vår fd (och eventuellt kommande) justitieminister gör gemensam sak med en person som på fullt allvar verkar tro att inga misstag någonsin begåtts när anklagade män fällts i ord-mot-ord-mål.

Politikens inträde i juridiken är olycklig och farlig för balansen. Risken att politiska hänsyn tagits i rättegångarna mot Tito är överhängande.

Utan Dahlström-Lannes hade inte processen mot Tito varit möjlig. Det är hög tid att Bodström tar bladet från munnen och ger sin syn på saken om vad som är lämpligt i rättsväsendet. Han deltog i en rättsprocess som präglades till allt för stor del av den privatspanande fd kriminalinspektörens agerande. Är det ett lämpligt förfaringssätt i en rättsstat? Är det även Bodströms uppfattning att de personer som friats i sexualbrottsmål ändå ska betraktas som skyldiga

Det är viktigt att Bodström lägger korten på bordet vad gäller hans syn på rättssäkerhet. Är det den fd kriminalinspektörens syn som ska gälla eller ska en misstänkt betraktas som oskyldig tills dom fallit? I fallet Tito vet vi vilken syn som Bodström företrädde.

Text: Patrik Nyberg (Twitter)

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *