Anders Carlgren: Advokaternas olämpliga näsknäpp åt domstolen i styckmålet – Fallet Catrine da Costa

0
Anders Carlgren, privat foto
Anders Carlgren, privat foto

I dag faller domen i skadeståndsmålet mellan de båda läkarna och staten. Dagen före domen påstår de båda advokaterna, Carl-Johan Vahlén och Kajsa Blomgren, i en debattartikel i Svenska Dagbladet att om läkarna beviljas skadestånd kan det förhindra framtida justitiemord.

Text: Anders Carlgren | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-02-17. NewsVoice fick Carlgrens tillstånd att återpublicera artikeln bakdaterad till rätt datum.

Det är en i sammanhanget ganska konventionell artikel, som i allt väsentligt bara redogör för fallet som sådant. Deras påstående att läkarnas rätt till skadestånd är en viktig principfråga, är naturligtvis helt korrekt.

Efter 25 år av övergrepp, missgrepp och allehanda rättsvidrigheter finns det ingen annan väg för staten att gå än att ge läkarna ett rejält skadestånd. Och det borde Justitiekanslern ha sett till utan att det skulle behöva komma till någon rättslig prövning.

Catrine da Costa, privat foto
Catrine da Costa, privat foto

Skuldfrågan är i sammanhanget komplett ointressant. Ett eventuellt mord i fallet Catrine da Costa är preskriberat och styckningen av den döda kroppen preskriberades redan innan tingsrätten prövade fallet 1988. Ändå klippte de största busarna i fallet, domarna Carl-Anton Spak och Ingegerd Westlander, till med styckningen i de skandalösa domskälen.

Slutklämmen i advokaternas artikel lyder “Tilldöms de skadestånd kan detta verka preventivt mot framtida justitiemord”. Men det påståendet är bara struntprat. Det finns inte ett ord i en eventuellt, för läkarsidan, vinnande dom i Attunda tingsrätt som kan tjäna preventivt mot tänkta framtida justitiemord.

När hände det senast att en enkel tingsrättsdom fick prejudicerande verkan för framtiden? Och det vet både Vahlén och Blomgren. Dessutom är fallet så speciellt, för att inte säga unikt, med alla sina rättsliga turer, att det är tämligen osannolikt att någon annan part i något annat sammanhang ens skulle våga antyda vägledning från fallet da Costa.

Artikeln tjänar framför allt, och istället, som en tämligen olämplig näsknäpp åt de tre domarna i Attunda tingsrätt om det nu skulle bli så att läkarsidan förlorar målet. Advokaterna Vahlén och Blomgren vet naturligtvis mycket väl att domen redan är skriven och att det för målets utgång är helt ofarligt för dem att klippa till.

Näsknäppar åt domstolen förekom emellertid också under huvudförhandlingen i det stora skadeståndsmålet. När målets referent, Anders Erlman, ställde viktiga frågor till Carl-Johan Vahlén om förändringarna i skadeståndslagen 1989, viftades de bara bort av Vahlén som om det var petitesser.

I korthet innebär förändringarna i den lagen att frågor som redan avgjorts av högsta instans inte kan ligga till grund för senare krav på skadestånd.

Vid de inledande sakframställningarna tvingades staten dra tillbaka sina detaljerade invändningar mot skadeståndskraven på grund av en teknikalitet. Staten hade helt enkelt inte lämnat in sina invändningar under målets förberedande process, trots att man hade ett och ett halvt år på sig.

Då frågade rättens ordförande, Sten Falkner, vad Vahlén tyckte att det skulle stå i en kommande dom. Advokaten la upp ett lika snett som skadeglatt flin och svarade något om “våra yrkanden”. Det hade kanske varit mera klädsamt om den saken istället hade överlämnats till domstolen, när nu ordföranden ställde en så korkad fråga till den ena parten.

Det finns andra saker i hanteringen som hade kunnat göras annorlunda. Det gäller till exempel åklagaren Anders Helin, som kom undan ganska lätt, med någon sorts påkommen minnesförlust. På samma sätt konfronterades aldrig rättsläkaren Jovan Rajs fullt ut med sina påståenden om obducentens skuld.

Dagen före avkunnad dom i Attunda tingsrätt är det helt omöjligt att gissa sig till utgången i målet. Den springande punkten är vilka av alla rättsvidrigheterna som är skadeståndsgrundande. Det vill säga hur högt tänker domstolen lägga ribban för att skadestånd ska kunna dömas ut.

En andra viktig punkt gäller tolkningen av förändringarna i skadeståndslagen. Läkarnas sak har tidigare avvisats av både Högsta domstolen och Regeringsrätten, genom att inte bevilja prövningstillstånd. Frågan gäller om också ett nej till prövning ska uppfattas som att saken har prövats av högsta instans. I så fall kan skadestånd inte komma ifråga.

Till sist hade det kanske varit mera klokt av de båda advokaterna att vänta med att starta en debatt i saken till dess det finns en dom att debattera.

Dessutom borde de ha uppmanat sina båda klienter att tacka ja till de flertaliga förfrågningar om intervjuer från bland annat två stora och inflytelserika medier de fått. I det ena fallet gällde det en framstående författare och kulturjournalist, som står långt ifrån den tokfeministiska kulturmaffia som drev medierna framför sig en gång i tiden.

Text: Anders Carlgren

Anders Carlgren, journalistAnders Carlgren är journalist och fri skribent. Han har tidigare varit bla programledare, reporter och utrikeskorrespondent inom radio och TV, samt är en av grundarna av “Godmorgon Världen”.


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Föregående artikelDags för Föreningen Vetenskap och Folkbildning att utse sig själva till decenniets förvillare
Nästa artikelPatrik Nyberg: Rädslan för feminister avgjorde domen – Newsmill
NewsVoice är en nättidning som startade 2011. Syftet är att publicera oberoende nyheter, debattartiklar och kommentarer samt analyser av händelser i samhället och världen.
Prenumerera
Notify of
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer