Madeleine Leijonhufvud: “Ingen uthängning – och inga silkesvantar”

0
147
Madeleine Leijonhufvud, foto privat (retuscherat av NewsVoice.se)
Madeleine Leijonhufvud, foto privat (retuscherat av NewsVoice.se)

“Vad man efter vad jag sett inte alls diskuterat, men som är väl värt att undersöka i det här sammanhanget, är om det idag sker en särbehandling åt andra hållet av just de brottsmisstänkta där misstanken handlar om sexköp. Det har sagts mig att man tar särskilda hänsyn just i dessa fall och besparar den misstänkte delgivning på hemadressen. Att just dessa brottsmisstänkta skulle kunna be att få delgivas på sin arbetsplatsadress e.d. är lika betänkligt som att särbehandla dem genom att “hänga ut” dem speciellt.” Det skriver Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt.

Text: Madeleine Leijonhufvud | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-03-29 | NewsVoice fick tillstånd av Leijonhufvud att återpublicera artikeln.

Beatrice Asks idé om färgade kuvert vid delgivning av misstänkta sexköpare är naturligtvis inte förenlig vare sig med svenska konventionsåtaganden om behandling av brottsmisstänkta eller svensk allmän rättsuppfattning. Att många – inte minst på den andra politiska kanten – reagerat starkt på hennes uttalande är verkligen inte förvånande. Hur uttalandet ska uppfattas beror i viss mån på det sammanhang i vilket det gjordes, och för den som inte var närvarande är det onekligen svårt att gissa hur idén kom upp. Även en minister måste kanske ibland få ge utlopp för en personlig värdering utan att det tolkas som ett uttalande om parti- eller regeringspolitik.

Vad man efter vad jag sett inte alls diskuterat, men som är väl värt att undersöka i det här sammanhanget, är om det idag sker en särbehandling åt andra hållet av just de brottsmisstänkta där misstanken handlar om sexköp. Det har sagts mig att man tar särskilda hänsyn just i dessa fall och besparar den misstänkte delgivning på hemadressen. Att just dessa brottsmisstänkta skulle kunna be att få delgivas på sin arbetsplatsadress e.d. är lika betänkligt som att särbehandla dem genom att “hänga ut” dem speciellt.

Om det sker en sådan särbehandling idag är det intressant att fundera över vad detta speglar. Är det möjligen så att många inom rättsväsendet i tysthet ogillar den i demokratisk ordning beslutade kriminaliseringen av sexköp?

Att de tycker att just detta brott inte är straffvärt och att de som har oturen att bli upptäckta förtjänar särskild hänsyn? Eller ser de i alla fall som riktigt och rimligt att skydda den misstänkte vid ett brott som detta, där misstanken kan medföra problem i form av avståndstagande från den närmaste omgivningen (fru/sambo/flickvän)? I så fall är det onekligen en intressant fråga om de har uppfattat sin uppgift rätt.

Viktig kunskap om hur sexköpsmisstänkta behandlas idag lär vi få när JK Anna Skarheds utvärdering av sexköpslagen blir klar. Vad den säkert kommer att peka på – och det är högst relevant när man diskuterar hur man bör se på sexköp – är att man idag måste räkna med att det kan vara fråga om människohandel.

Det måste också den som överväger att köpa sex vara medveten om – och det gör onekligen sexköp till något annat än ett bagatellbrott.

Inga färgade kuvert – men heller inga silkesvantar.

Text: Madeleine Leijonhufvud

Tyra Madeleine Leijonhufvud, tidigare Löfmarck, född Frick 2 juli 1942 i Norrköping, är en svensk jurist och professor emerita i straffrätt. Hon är känd som en flitig deltagare i samhällsdebatten. Hennes produktion ligger inom den ekonomiska brottsligheten: borgenärs-, förfalsknings,- insider,- och korruptionsbrott, men också det ”humanjuridiska” området av straffrätten, där hon skrivit om sexual- och våldsbrott, också i debatt- och artikelform i dagspress.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here