“Vid en domstolsprövning idag så skulle Tito ha blivit helt frikänd. För en tid sedan gav HD äntligen ifrån sig ett viktigt prejudikat. “Skvallervittnen” är nu i praktiken förbjuden, de räcker inte som stödbevisning för en anklagelse om våldtäkt. Alltid något mitt i bedrövelsen.” Det skriver Tito Beltrans advokat Pelle Svensson, som efter ha tagit del an den så kallade slasken i målen mot Beltran anser att kvinnliga utredare och åklagare på ett för rättssäkerheten oacceptabelt sätt.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2010-03-06 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Per Oskar Svensson, advokat
När Högsta Domstolen ej beviljade Tito Beltrán prövningstillstånd i våldtäktsmålet mot den s.k. barnflickan, så återstod endast att gå vidare till Europadomstolen och där försöka få upprättelse.
Jag fick det svåra eller skall vi säga den mycket arbetskrävande uppgiften att försöka övertyga Europadomstolen om att en av världens främsta tenorer pga sitt kändisskap utsatts för ett oförlåtligt justitiemord.
En falsk anklagelse om våldtäkt leder ofelbart till vanära, förlust av såväl status och ett långt fängelsestraff samt oftast förlust av jobbet. Möjligheten att få behålla jobbet anses som i det närmaste uteslutet.
I Tito Beltráns fall kan ingen ta ifrån honom sångrösten, hans unika gåva är hans egen och den finns kvar trots att han till och med förbjöds att sjunga i fängelset. Medfångarnas terror mot honom kom snabbt igång – han var ju dömd för våldtäkt på en då 18-årig flicka och skulle han också ha berört en 7-åring flickas könsorgan. Sådana illgärningsmän får ytterligare ett straff – medfångarnas hämnd. Straffverkställigheten är därför en mardröm och enda skyddet är självvald isolering – att inte lämna cellen. Till och med Tito Beltráns slagsmål med några medfångar anmäldes till åklagare.
Lyckligsvis hade en övervakningskamera fångat hela händelsen. Sanningen var ett vält bord som hamnade på en tå. Tito dömdes ändå av tingsrätten med friades i hovrätten.
När Tito vägrade att vara med i ROS-programmet flyttades han till fängelset i Kristianstad. Han var då på Skogomeanstalten med 1 1/2 mil till sin egen bostad och därmed närhet till hustru och 5-årig son.
För att skydda sonen fick denne veta att pappa jobbade på en flygplats, det var därför de måste passera flera låsta dörrar och också fick lägga mammas väska och deras skor på ett rullande band samt själva gå igenom säkerhetskontrollen där allt genomlystes.
När Tito tvångsflyttades 40 mil bort då gick det inte att också flytta på flygplatsen. Den skyddande lögnen var därmed avslöjad. Tito fick betala dyrt för sin vägran att gå i samtalsterapi och där tvingas erkänna våldtäkten och sedan skicka ett förlåtelsebrev till offret, vilket måste vara omöjliga villkor för den som är felaktigt dömd. Om han är rätt dömd finns det bara två som vet – Tito och det påstådda offret.
Han fick inte heller komma hem med fotboja när halva strafftiden var passerad trots att han uppfyllde villkoren. Istället fick han gå via Förvaltningsrätten som 3 månader för sent gav honom tillbaka möjligheten att vara tillsammans med familjen.
Tito fick också möta Bagdad-Bob under fängelsetiden. Fångarna har rast utomhus 60 minuter varje dag. När de går ut får den som röker 3 cigaretter att förbruka. Om du inte röker upp alla tre så skall överblivna cigaretter återlämnas till fångvaktarna. På vägen in stoppas en av fångarna och ombeds följa med. Eftersom det är en sexförbrytare skall han förnedras. En kvinnlig vakt och en manlig tar honom till ett visitationsrum. Där tvingas han att klä av sig naken och framåtböjd hålla händerna mot rumsväggen.
Därefter tar man i på var sin sida av skinkorna och särar på dem. De hittade ingen gömd cigarett men förnedrandet var fullbordat. Det var bara hundkopplet som skiljde händelsen ifrån det som utspelades i Bagdad med amerikanska fångvaktare. En kvinnlig fångvaktare vallade en naken fånge som måste gå på alla fyra ledd med ett hundkoppel om halsen.
Jag trodde att Tito Beltráns lidande nu skulle vara över – men nej – en av de kvinnliga åklagarna går ut i media och tuggar om allt från början, till och med röjer sekretessbelagt material.
Hon talar om solid och robust bevisning när Tito fälldes. Istället var det tvärtom, förutom “skvallervittnena” med Carola i spetsen fanns inga vittnen, det saknades medicinska fynd, det saknades brottsplatsfynd, ja man var inte ens på det klara med rätt brottsplats. De två kvinnliga åklagarna tillät sedan en privatspanare att ta kontakt med vittnena för att få dem att ändra sina 8 1/2 år gamla minnen. Det som fattades för straffbarhet var penetration med manslem eller fingrar. Lagom till första huvudförhandlingen i våldtäktsmålet var “skvallervittnena” fullärda. Det som krävdes för straffbarhet blev en konstruerad men förljugen sanning. De kom till rättssalen, avlade vittneseden och berättade så som de blivit lärda. De bekräftade varandra och blev därför viktig stödbevisning.
Ingela Svensson som företrädde den 7-åriga flickan i rätten säger inte ett dyft om att en person i flickans närhet låg i djup konflikt med Tito och att den rörde samlevnadsproblem.
Eftersom jag haft tillgång till den s.k. slasken i båda målen så blir jag än mer beklämd. Där återfinns mailbrevväxling mellan de två åklagarna och polisutredarna, samtliga kvinnor.
Jag avslutar med några exempel:
Tito skall gripas på trappan till domstolslokalen. Det skall ske när media är närvarande, helst då TV. När han gripits och förnedrats offentligt då skålar de med varandra på kvällen via mail.
Den kåte chilenaren och våldtäktsmannen är gripen. Nu återstår det att också få privatspanaren Dahlström-Lannes att påbörja sitt arbete – påverkan av vittnena – som inte åklagarna vågar ge sig på, vid upptäckt skulle de få omedelbart avsked.
När Sverige fälls i Europadomstolen då kommer Tito Beltrán att få sin stora och välbehövliga upprättelse.
Det enda som just nu oroar är – finns rösten kvar? Kan vi få höra den igen? Något som förutsätter att Tito Beltráns själ har överlevt infernot. Tilltron till vårt rättssystem naggas återigen i kanten och det ganska så rejält ändå. Det handlar inte enbart om Thomas Quick – vår falske seriemördare, bristerna är större än så. Fuskande åklagare kan fortfarande ogenerat agera för att få en oskyldig förnedrad och dömd.
Jag avslutar denna artikel med citat av mitt senaste Twitter:
- kvinnliga polisutredare
- kvinnlig åklagare
- kvinnligt målsägandebiträde
- kvinnliga domare, 4 kvinnor och en man dömde Tito i hovrätten, aj aj så ont det gör och jag som trodde att kvinnan var mest lämpad för domaryrket.
Vid en domstolsprövning idag så skulle Tito ha blivit helt frikänd. För en tid sedan gav HD äntligen ifrån sig ett viktigt prejudikat. “Skvallervittnen” är nu i praktiken förbjuden, de räcker inte som stödbevisning för en anklagelse om våldtäkt. Alltid något mitt i bedrövelsen.
Text: Per Oskar Svensson, advokat