NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
P C Jersild diskuterade ofta religionen ur en skeptikers synvinkel under sina år som kolumnist i Dagens Nyheter. Efter en begränsande uppväxt som prästson har författaren länge hoppats på en rejäl uppgörelse med det kristna oket. I samband med nyutgåvan av Ingemar Hedenius bok ”Tro och vetande” talade Jersild ut i Dagens Nyheter under februari 2010. Här framskymtar besvikelse över att motståndet varit blekt.
Text: Robert Hahn
Gudsbilden är så urvattnad idag, klagar han, att det knappt finns någon att argumentera mot. Annat var det på Hedenius tid! Jersild erkänner att han tvingas acceptera substitut av typ Hans Ruin men söker samtidigt provocera fram en debatt genom att ställa en rak fråga – vad är det egentligen ni tror på?
Jag skall försöka svara. Medan vetenskap bygger på systematiska observationer och filosofi på rationellt tänkande så grundas andligt tänkande på känsla och inre övertygelser. Det är minst av allt någon intellektuell process. Att vara förälskad är ett exempel på en själslig upplevelse. Den låter sig varken bevisas med vetenskap eller förklaras bort med rationella argument. Den bara är och måste upplevas för att förstås.
Just detta förenar religionerna. När känsla och personlig övertygelse tillåts omfatta existentiella frågor – vem jag är, varifrån jag kommer och vart är jag på väg – så ger alla stora religioner i princip samma svar. Människans sanna väsen, själen eller medvetandet, är en andlig kvalitet som tillfälligt tagit boning i en fysisk kropp. Själen överlever döden och når därefter förening med högre andliga väsen i en tillvaro utanför vår världs materiella dimensioner. Därutöver behandlas frågan om hur man bör leva sitt liv. Detaljer kan skilja sig mellan kulturer men bärande teman är ödmjukhet, att inte skada andra och vördnad för ett större sammanhang utanför våra fysiska begränsningar. Religionernas innersta kärna kan jag knappast kalla urvattnad.
Då Jersild menar att tron på övernaturliga krafter och förklaringar förenar alla religioner tar han vetenskapsmannens begränsade utgångspunkt. Det bör man inte göra. Då kan en djup förälskelse reduceras till både vidskepelse och villfarelse. Just oförmågan att byta utgångspunkt är Jersilds och många andras problem. Med en sådan brist blir andligt tänkande obegripligt. Ett annat vanligt felsteg är att blanda ihop vetenskap och förnuft. Då skapas vetenskapstro vars inneboende problematik vore ett bra ämne för Jersilds debattlusta.
Jag är sedan 20 år medicinsk forskare inom högskolan som på fritiden intresserat mig för andligt tänkande och andliga förklaringsmodeller. Ständigt hör jag entusiaster för vetenskapen högljutt hävda att något annat synsätt än deras inte får förekomma, ja inte ens yppas. Andliga böcker kallas för vetenskapsfusk om en högskoleutbildad skrivit dem. Akademiker borde veta bättre! Så arbetar Hedenius lärljungar idag. Jag håller med Hans Ruin om att deras enögda synsätt gjort tankevärlden mer enkelspårig.
PC Jersild tycker att andligt tänkande sätter gränser för sanningssökandet. Jag menar att det snarast expanderar tankeinnehållet genom att erbjuda alternativa infallsvinklar. Vissa frågor besvaras bäst med vetenskap medan andra bara kan nås med känsla och inre övertygelse. Vetenskapliga, rationella och andliga synsätt kan stundom belysa samma fråga från olika håll. Trots att resonemanget brukar bli riktigt intressant ryms dylika synteser knappast i Hedenius filosofi.
Liksom Hedenius vill Jersild helst diskutera om religionens dogmer. Han vill veta vad som är sant i objektiv, rationell bemärkelse. Han kunde lika gärna fråga tonåringen om förälskelsen är på riktigt. Den skulle bara kunna utstå en ”objektiv” prövning av dem som själva någon gång vågat ta steget in i samma känslovärld. Så svårt är det att applicera logik på något som bygger på helt andra förutsättningar.
Text: Robert Hahn