OPINION. Föreningen Humanisterna har gjort sig känd som en aktivistgrupp mot andlighet och religion. Men vill man ha ett likriktat samhälle när det gäller trosuppfattningar?
Nej, skriver ordföranden Christer Sturmark på DN debatt i Dagens Nyheter den 14 september som svar på just ett sådant påstående från forskaren Elisabeth Gerle. Humanisternas löfte om att man vill ha ett mångkulturellt samhälle är dock ett löfte som snabbt visar sig vara ihåligt.
Sturmark skriver att Humanisterna eftersträvar ett ”öppet, sekulärt samhälle där friheten att tro och tänka vad som helst är garanterad”. Den bilden av föreningens ideologi vill man sprida – frihet att tro utan rädsla och utan risk för repressalier. Man behöver dock inte gå särskilt långt för att se att tankens frihet kan få katastrofala konsekvenser för den som enskilde om Humanisterna finge råda.
Hans Iwan Bratt är en tongivande person inom föreningen. Han har haft många uppdrag som Humanist och bland annat varit vice ordförande. Hans Iwan Bratt skriver på sin blogg på WordPress att jag borde fråntas mitt jobb som chef för forskningen på Södersjukhuset. Skälet är enbart min andliga trosuppfattning, vilken Bratt själv inte sympatiserar med.
Den är blivit känd genom att jag medverkat till att ge ut fyra andliga böcker. I Humanisternas värld är det uppenbarligen så att man kan få ha vilken trosuppfattning man vill bara man håller tyst om den.
Men inte nog med det. Bratt menar att den som tror på reinkarnation (återfödelse) inte skall få vara vara verksam narkosläkare. Och den som sympatiserar med Jehovas vittnen skall inte få bli kirurg. Läsare som inte tror mig kan själva läsa på Bratts blogg.
Resultatet av dessa idéer kommer självklart inte att bli ett öppet samhälle där tanken och tron är fri. De kommer istället att skapa ett repressivt samhälle där ingen vågar tro och tycka öppet. Alla med andlig tro kommer att tystna. Andliga böcker kan framför allt inte att skrivas av offentliganställda.
Christer Sturmarks text på DN debatt ger en sannolik förklaring till Bratts ställningstaganden. Föreningen Humanisterna dyrkar den klara tanken. Man vill bekämpa tankegångar som är ”filosofiskt ohållbara och grumligt tänkta.” Man vill alltså ha ett samhälle uppbyggt på logik och sunt förnuft.
Ett problem är förstås att ingen andlig trosuppfattning bygger på sunt förnuft. Alla har uppstått genom helt andra mekanismer.
Däremot är vår tids religion, vetenskapstron, framsprungen ur förhoppningen att man kan bygga upp en världsbild kring vetenskapens resultat. Ett exempel: enligt vetenskapens principer existerar bara det som kan bevisas med dess egna metoder. Alltså finns det inget liv efter döden. Just så tror Sturmark själv. Men hans uppfattning är vetenskapstro som bygger på samma sorts antaganden som vilken annan trosuppfattning som helst.
Den har inget med sunt förnuft att göra. Det är bara en trosuppfattning bland många andra men uppenbarligen den som humanister av Hans Iwan Bratts kaliber vill skall genomsyra morgondagens samhälle.
Vad är man då rädd för? Jag tycker att källan till Hans Iwan Bratts rädsla är uppenbar. Han tror att en troende person saknar förmåga kan skilja mellan samhällets normer, yrkets krav och mål och innehållet i sin personliga andliga filosofi.
Bratt vill inte att en person som tror på återfödelse skall få vara narkosläkare därför att läkaren då antas vara orädd om sina patienters liv. Läkaren antas då resonera så att patientens död inte spelar någon roll eftersom han/hon ändå återföds. Jag tror alltså att grunden till Bratts rädslor är denna typ av grava vanföreställningar.
På samma sätt antas patientens liv vara oviktigt för den kirurg som sympatiserar med Jehovas vittnen. Nu är det i princip alltid narkosläkaren som ordinerar blod i anslutning till operationer, men det vet inte Hans Iwan Bratt.
Men så här fungerar saken – om patienten motsätter sig blodgivning ,och efter att ha blivit informerats om konsekvenserna signerar papper på detta, så ges inget blod. Annars ger det alltid enligt gängse principer. Vid kirurgi på omyndiga gäller särskilda regler. Läkarens privata åsikt om detta har inget med saken att göra.
Men varför skall jag då få sparken från mitt jobb som chef för forskning på Södersjukhuset (ett jobb som jag ändå inte längre har). Den enda orsak jag kan tänka mig är att Hans Iwan Bratt tror att andliga tankar, som han själv tycker är knasiga, per automatik medför att jag är knasig för övrigt.
Om så är fallet har han förstås ingen aning om, men hans rädsla är så stor att han ändå vill ge nog sparken så att säga för säkerhets skull.
Bevisen om att mina tankar är klara på jobbet är dock många – jag blev professor på Karolinska institutet vid 43 års ålder och har idag skrivit mest forskning inom anestesi- och intensivvård i hela Sverige. Jag driver forskningsprojekt på fem olika sjukhus mellan Linköping och Stockholm.
Men det hjälper inte mot Hans Iwan Bratts rädsla, för han är rädd – rejält rädd för tankar som bygger på annat än vetenskap eller förnuft.
Han kräver att tankarna skall vara klara och logiska, allt enligt hans egen måttstock. Den som inte motsvarar förväntningarna bör utmanövreras från yrken som samhällets kostat på enorma summor för att utbilda dem till.
Varje människa har ett liv på jobbet och ett annat hemma. I Humanisternas värld skall båda grundas på logik och sunt förnuft, i alla fall om du skall få ha kvar ett mer kvalificerat offentligt jobb. Jag tror inte att ett sådant samhälle kan existera. Bygger ditt familjeliv på sunt förnuft? Är det resultatet av en vetenskaplig undersökning? Bygger det på filosofiskt klara tankar?
Man behöver inte fundera så länge för att inse att dessa förväntningar är rätt larviga. Mindre glättigt kan man hävda att de fascistiska. För det är just det som fascismen var och är – rädd för människor med ”fel” tankar.
Få humanister vet egentligen vilka delar av ateismens världsbild som är byggd på vetenskap och vad som fyllts på med logiskt tänkande och sunt förnuft. I så fall skulle det vara roande att fundera på vad en humanist skulle ha upplevt som knaseri för 200 år sedan. Är det ”rimligt” att kunna lyfta på en telefonlur när som helst och prata med någon på andra sidan jorden? Var det filosofiskt rimligt att kunna se levande bilder på TV var som helst, och dessutom kunna växla mellan 50 kanaler?
Jag anser att olämpligheten att utföra ett visst yrke skall grundas på vad man gör och inte vad man tror. Denna uppfattning är också fast förankrad i vår svenska lagstiftning. Som tur är har föreningen Humanisterna inte sammanställt den – tur för alla oss som faktiskt vill ha frihet att tycka och tro som vi vill.
Men kan det komma att ändras?
När jag på söndagskvällen den 19 september skall avge min röst i riksdagsvalet ser jag, till min förvåning, att Christer Sturmark står som riksdagskandidat för Folkpartiet. Plats Nummer 17 innebär en god chans att komma in i riksdagen.
Det betyder att ett hårt arbete kommer att läggas ner på att få oss att tänka logiskt i frågor som inte bygger på logik, nämligen emotionella och andliga spörsmål. Christer Sturmark erkänner också på sin hemsida att han inte kommer att jobba som en vanlig riksdagsman utan lägga krutet på just dessa frågor.
Hans Iwan Bratt stoltserar också med att vara liberal. Slår man upp honom honom på nätet så visar det sig att Bratt är en av de betrodda, en av dem som engagerar sig i politiken för folkpartiet på sin hemort Danderyd.
Hans Iwan Bratt vill ha yrkesförbud på grund av åsikter, tankar och ideologi. Det är en fascistisk åsikt. Jag har tidigare upplyst högre ansvariga i folkpartiet om Bratts öppna fascism, men ledningens verkade inte tycka att dessa åsikter är särskilt märkvärdiga.
Liberalerna saknar alltså filter för flagranta fascistiska ställningstaganden. Som jag tidigare argumenterat så kan beteckningen “liberal” betyda precis vad som helst.
Aldrig mer folkpartiet för mig.
Dagen efter författandet av denna blogg läser jag i Läkartidningen Nr 38 att en visar engelsk undersökning av 3,700 läkare visar att de med stark religiös övertygelse snarast är mindre benägna än andra att fatta beslut som påskyndar döden, med vilken menas bl.a. att avbryta aktiv behandling. Artikel har publicerats i tidskriften Journal of Medical Ethics.
Det betyder att Hans Iwan Bratts oro för att religiösa doktorer skall ta livet av honom – för något annat skäl till att resonera som han gör kan jag inte finna – kanske kommer att vändas i sin motsats. Med andra ord kan religiösa doktorer snarast att vara för nitiska med att hålla honom vid liv. Ja, det här visar hur svårt det kan bli när man inte vet men ändå är bergsäker på att förnuftet leder en rätt.
Text: Robert Hahn
Relaterat