NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Demokratins kris blir allt tydligare i Sverige. Varför kan våra politiker inte skapa opinion för de stora livsfrågorna utan enbart idka röstfiske med ‘plånboksfrågor’ för de närmaste fyra åren? Det är ingen riktig demokrati när en stor del av landets befolkning ställs utanför det svenska rättssamhället.
Text: Per Lindskog, docent i samhällsvetenskapliga ämnen vid Linköpings Universitet | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-09-01. NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln
Den 8 maj 2006 skrev 15 advokater i Rättsorganisationen i Aftonbladet till dåvarande justitieministern Thomas Bodström med krav på att tillsätta en fristående kommission för att sakkunnigt granska alla de domar i vilka “ett flertal oskyldiga män dömts till långa fängelsestraff och evig vanära”. Trots uppmärksamhet och att också Högsta domstolen kunde konstatera dessa rättsvidriga domar har landets domstolar kunnat fortsätta döma på samma sätt med nya justitiemord som resultat.
Tyvärr har dessa advokaters insatser för att säkra rättssäkerheten i Sverige inte satt nämnvärda spår i den svenska rättsutövningen de senaste fyra åren. I de flesta fall är det mäns rättssäkerhet som kränks.
På samma sätt är det i vårdnadstvister. Minpappa.nu har gått igenom 80% av domarna i tingsrätterna i vårdnadstvister 2007-2009. I mer än tre fjärdedelar, 77%, får mamman vårdnaden medan mindre än en fjärdedel av papporna, 23%, får det. Ännu tydligare är det i socialtjänstens beslut 2007-2009. Där får 80% av mammorna vårdnaden medan bara 20% av papporna får det, oftast i fall där det funnits uppenbara skäl att inte ge mammorna vårdnaden.
Andra exempel gäller en då 7-årig pojke som av kommunen i juni 2009 omhändertogs med polisens hjälp då föräldrarna själva valt att undervisa honom. Kommunen brydde sig aldrig om att vidta några andra alternativa åtgärder innan omhändertagandet. Att en 8-åring sedan mer än ett år inte får se sina föräldrar mer än tillsammans med en för honom tidigare okänd person gör att han skadas på ett mycket allvarligt sätt, vilket sätter spår hos honom för livet.
Den egentliga orsaken till dessa förhållanden är svenska myndigheters behov av att visa sin makt över sina medborgare, i synnerhet de som av något skäl avviker från det svenska samhället eller som av någon anledning blivit föremål för någon form av ogillande av en företrädare för en myndighet. Denne pojkes “brott” är att hans mamma inte har svenskt ursprung, vilket ses som något i sig abnormt och skadligt för pojken. Hans mamma har inte som Nyamko Sabuni till varje pris framhävt sin svenskhet utan bevarar sina traditioner.
Varje år inträffar flera tusen sådana för barn helt ofattbara händelser i Sverige, de flesta utan att det väcker någon stor uppmärksamhet. Beträffande fallet med den 8-årige pojken så har kommunens handläggning prövats av kammarrätten medan regeringsrätten inte velat ta upp ärendet till prövning.
Det är helt riktigt att många barn i Sverige utsätts för vanvård och också misshandel. Flera tiotal barn dödas också varje år. Samtidigt är detta förhållandet inget skäl att föräldrar utsätts för kommuners godtycke då de av olika skäl avviker från “vanliga” svenskars sätt att leva.
Den egentliga orsaken är ofta fråga om negativa attityder till andra kulturer än den svenska, det vill säga en form av främlingsfientlighet fastän den är väl dold och inbäddad i det offentliga svenska samhället och dess förvaltningsapparat. Enskilda tjänstemän använder sig av den makt som finns inbyggd i den svenska förvaltningen och i det svenska rättsväsendet mot människor som de inte tycker om och får stöd för detta från hela rättsväsendet.
I andra fall är det inte främlingsfientlighet utan en del anställda vid myndigheter som av någon anledning hyser agg till somliga människor och lyckas driva det så att de rättsvårdande myndigheterna inte ger dessa personer full rättssäkerhet. Advokater kan kämpa aldrig så mycket utan att lyckas.
Osynliga murar byggs upp mellan människor i det svenska samhället, bakom vilka en del människor, ofta av för dem själva helt obegripliga skäl, särbehandlas och kränks, bland annat men inte bara på arbetsmarknaden vilket Maciej Zaremba beskrivit i DN. Det är en kräftsvulst som alltmer genomsyrar samhället och innebär att stora grupper i det svenska samhället tvingas leva under förhållanden som gör att Sverige inte längre uppfyller kriterierna för en rättsstat.
Ställ därför frågan till de politiker som nu kandiderar till riksdagen:
- Varför ska mäns rättsäkerhet kränkas?
- Har alla barn rätt till båda sina föräldrar?
- Har den ovan nämnde 8-åringen rätt att få leva med sina föräldrar?
- Har svenska myndigheter, både kommuner och rättsväsende, rätt att behandla människor olika bara för att de har en något annorlunda bakgrund eller för att någon myndighetsutövare fattat agg till dem?
Det är vår framtid och vår rättssäkerhet det gäller att säkra 19 september.
Text: Per Lindskog, docent i samhällsvetenskapliga ämnen vid Linköpings Universitet