NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. I hotbildsanalysen 2009 från Ekobrottsmyndigheten ser man som en trend att antalet anställda inom bemanningsbranschen ökar. Inte minst under lågkonjunktur är företagen rädda för att anställa fast personal. Konsekvensen är en ökad risk för fler svartarbetskraftshärvor inom bemanningsbranschen.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting) | Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Juridik 2010-10-20
En vanlig företeelse är att en uppdragsgivare anlitar en uppdragstagare, som anlitar svart arbetskraft. En central frågeställning är: räcker det med att uppdragsgivaren kontrollerar huruvida uppdragsgivaren har F-skattsedel eller är det något ytterligare, som krävs för att uppdragsgivaren ska freda sig från det ansvar i beskattningshänseende, som uppdragstagaren har avseende anlitad arbetskraft .
I rättstillämpningen har fråga uppkommit om det – vid sidan om regeln om solidariskt ansvar när anmälningsskyldigheten om anställningsförhållande inte fullgjorts – är möjligt att bortse från ett företags innehav av F-skattsedel.
Mot bakgrund av denne sistnämnda centrala fråga startades det så kallade F-skatteprojektet hos Svenskt Näringsliv.
Studien tog syfte på hur de allmänna förvaltningsdomstolarna och Skatteverket behandlar frågorna kring bevisningen i processer, där rättsverkningar av ett innehav av F-skattesedel ignoreras.
Man har därför valt att undersöka vilka rättsverkningar som en F-skattsedel har. En central fråga är att utreda i vilka sammanhang och under vilka rättsliga förutsättningar som man kan bortse från att en uppdragstagare har en F-skattsedel. Studien avser i första hand förhållanden när uppdragstagaren är en juridisk person.
Studien mynnade ut i rapporten F-skattsedelns rättsverkningar, som gavs ut i juni i år av Kerstin Nyquist vid Svenskt Näringsliv och Staffan Renström vid Sveriges Byggindustrier. I rapporten medverkar Christer Silfverberg, professor vid Stockholms Universitet, och Roger Persson Österman från Ernst & Young.
Rapporten redogör för regelsystemet, rättspraxis och bevisfrågor. Det konstateras att införandet av F-skattesystemet, särskilt i kombination med reglerna om uthyrning av arbetskraft, har försvårat Skatteverkets möjligheter att upptäcka och motverka handel med svart arbetskraft. De bestämmelser om solidariskt betalningsansvar som varit avsedda att motverka missbruk har visat sig ha ett begränsat användningsområde.
Rapporten visar att systemet innehåller svagheter, som kan utnyttjas för rent kriminella ändamål. Man har därvid kommit fram till att det av Regeringsrättens praxis kan utläsas att det är under mycket begränsade förhållanden som man kan underkänna en F-skattsedel. Det ska närmast vara fråga om skentransaktioner.
Av rättssäkerhetsskäl bör det fordras att det finns starkare bevisning än vad som i allmänhet gäller vid den ordinarie taxeringen. I vart fall bör det fordras att det är ”mycket sannolikt” att fakturan är osann eller med andra ord att det föreligger klar och övertygande bevisning för att bifalla talan.
Publikationen går igenom ett trettiotal domar från förvaltningsdomstolarna. Med utgångspunkt från bevistema, bevisbörda , beviskrav, bevisvärdering och bevis för det påstådda händelseförloppet har författarna kommit fram till att man i många fall av domskälen inte kan få någon vägledning av domskälen.
Det går heller inte alltid att få någon uppfattning om värderingen av varje enskilt bevis eller bevisvärdering. Man efterlyser en möjlighet för den skattskyldige att kunna bedöma om domen ska överklagas mot bakgrund av redogörelse för vilka bevis som legat till grund för domen. Sammanfattningsvis uttalar författarna att det förhållningssätt som kommit till uttryck i flertalet av domarna inte är förenlig med grundläggande krav på rättssäkerhet.
Författarna ger slutligen även förslag till åtgärder för att både slå vakt om F-skattesystemets grunder och för att motverka missbruk av F-skattsedlar.
I skriften diskuteras olika typer av bevis såsom hänförliga till uppdragstagaren, hänförliga till relationen mellan uppdragstagaren och till uppdragsgivaren samt hänförliga till uppdragsgivaren och dennes påstådda anlitande av svart arbetskraft. Det intressanta i sammanhanget är att i majoriteten av rättsfallen läggs tyngdpunkten på uppdragstagarens del i det komplicerade händelseförloppet. På detta sätt har det vuxit fram en slags bevispresumtionsregel. Denna presumtion innebär att företagare (uppdragsgivare), som använt fakturor från bolag med F-skatt (uppdragstagare), vilka misskött sig och som visar tecken på att vara ett ”fakturabolag” , antas i samråd med ”fakturabolaget” ha mottagit en osann faktura. Det har uppstått ett märkligt rättsläge.
Författarna har lyckats ge en mycket bra inblick i de rättsverkningar, som är förknippade med användande av F-skattsedel. Läsaren får även en bra uppfattning om vilka frågor som är relevanta för den rättsliga bedömningen av förfarandet. De återgivna rättsfallen presenteras på ett överskådligt sätt, och de utförliga källförteckningarna underlättar för den intresserade läsaren att på egen hand forska vidare.
Det skulle dock vara önskvärt om författarna även genomfört en fördjupad jämförelse med bevisproblematiken i straffprocessen. I vad mån används förfarandet med skenhandlingar vid användande av F-skattsedel i de fall, då man talar om grov organiserad brottslighet? Men jag är medveten om att det måhända är en helt annan historia.
Avslutningsvis kan jag rekommendera publikationen till alla de som på något sätt hanterar skattefrågor i anslutning till användande av F-skattsedlar.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting)