NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Assange-ärendet har efter Claes Borgströms ingripande utvecklats till en bisarr dokusåpa. Hur står det till med det svenska rättsväsendet, frågar Brita Sundberg, tidigare lagman och docent i folkrätt.
Text: Brita Sundberg-Weitman docent i civilrätt och folkrätt vid Stockholms universitet, hovrättsråd i Svea hovrätt | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2010-12-07 | NewsVoice fick tillstånd av Weitman att återpublicera artikeln.
Min förra artikel (Vi behöver en ny rättsrötedebatt) handlade om det betänkliga i att en tjänstemans föredragning vid ett telefonsamtal kan resultera i de mest ingripande myndighetsbeslut: att låsa in någon i en cell eller att med våld skilja ett barn från dess familj. Den lättvindiga hanteringen av så allvarliga ingripanden hade aktualiserats av att en jouråklagare efter ett telefonsamtal med en polis beslutat anhålla och i Stockholm eftersöka Julian Assange, Wikileaks grundare, såsom på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt. Expressen hade fått nys om beslutet redan samma kväll.
Dagen därpå hade en chefsåklagare hävt beslutet och avskrev kort därefter hela ärendet sånär som på en kvarstående misstanke om ofredande. Det var situationen när jag skrev den artikeln.
Därefter har ärendet utvecklats till en följetong med säkerligen flera avsnitt kvar. På tillskyndan av tidigare jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström har överåklagaren Marianne Ny beslutat att ta upp ärendet igen, och hon har i domstol lyckats få Assange häktad i sin utevaro, återigen på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt, jämte olaga tvång och sexuellt ofredande.
Hon har utfärdat en europeisk arresteringsorder och ombesörjt att han är internationellt efterlyst. Han har i dag hörts av en engelsk domstol, varvid han motsatt sig överlämnande till Sverige.
Enligt Svea hovrätt avser våldtäktsmisstanken ”mindre grovt brott”. Vad som läckt från polisutredningen tyder på att misstankarna gäller att Assange inte respekterat villkor som två kvinnor ställt för att ha samlag med honom; sexuellt umgänge med honom var de i och för sig fullt införstådda med. På Aktuellt den 5 december uttalade Marianne Ny att det ännu är ”för tidigt” att uttala sig om huruvida ärendet kommer att leda till åtal.
Händelseutvecklingen väcker många frågor:
- Hur kunde Expressen få nys om jouråklagarens anhållningsbeslut redan innan chefsåklagaren hunnit häva det dagen därpå?
- Marianne Ny säger nu att syftet med häktning och efterlysning är att höra Assange om misstankarna, men varför skedde det inte medan Assange ännu var kvar i Sverige?
- Varför avböja hans erbjudanden om att höras på ambassad i England eller per videokonferens, om hon inte ens anser sig ha nog bevisning för åtal?
- Varför utfärda europeisk arresteringsorder, med de kostnader en sådan innebär, redan innan Svea hovrätt hunnit pröva tingsrättens överklagade häktningsbeslut?
Överåklagarens åtgärder i ärendet ger verkligen inte intryck av att hon försökt begränsa de skador som åsamkas Assange, snarare tvärtom. Frågan om åtal lämnar hon öppen efter flera månaders ”utredning”.
Hanteringen påminner inte så litet om justitieministerns idé att skicka gredelina polisbrev hem till misstänkta sexköpare ”så att frun eller grannen får reda på det”. Och varför sätter sig hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, tidigare riksåklagare, som ordförande i ett häktningsärende där en överåklagares prestige och framtida karriär är så starkt involverade?
Vilka överväganden kan ligga bakom detta uttalande av hovrätten:
”Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för Julian Assange eller för något annat motstående intresse”?
Den av EU-domstolen utvecklade proportionalitetsprincipen innebär bl a att tvång i myndighetsutövning är otillåten om syftet med åtgärden kan uppnås på ett för den enskilde mindre ingripande sätt, men den har ännu inte uttryckligen formulerats som villkor för europeisk arresteringsorder. Viviane Reding är vice ordförande i EU-kommissionen med ansvarsområdet rättvisa, mänskliga rättigheter och medborgarskap.
I ett brev till Fair Trials International den 19 november 2010 skriver hon i fråga om europeiska arresteringsorder att rättssäkerheten har brister och att det är angeläget att det införs garantier för att en stat inte utfärdar europeisk arresteringsorder utan att först pröva om det finns mindre ingripande alternativ. (A particular priority is reaching agreement among Member States on incorporating a consistent proportionality check before an EAW is issued and ensuring all alternative options have been considered. Se www.fairtrials.net)
Om syftet med Marianne Nys arresteringsorder, som hon säger, är att höra Assange om misstankarna, är det uppenbart att det hade kunnat uppnås genom någon av de möjligheter som Assange erbjudit.
Hela världen väntar med spänning på nya avsnitt i denna bisarra dokusåpa. Närmast stundar att engelsk domstol den 14 december tar ställning till om Assange ska överlämnas till Sverige.
Text: Brita Sundberg-Weitman
Brita Sundberg-Weitman är född år 1934 och har i sitt yrkesverksamma liv varit docent i civilrätt och folkrätt vid Stockholms universitet, hovrättsråd i Svea hovrätt och lagman i Solna tingsrätt. Hon har tidigare skrivit böckerna Nondiskriminering i EEC 1973, Discrimination on Grounds of Nationality 1977, Saklighet och godtycke i rättskipning och förvaltning 1981 och Rättsstaten Åter! 1985.