Föräldrar i dag kan välja mellan många olika barnomsorgsalternativ och svenska folket har tydligt visat i flera undersökningar att en majoritet är för valfrihet. Därför är det väldigt viktigt att regeringen är tydlig med att man respekterar valfriheten och försvarar att föräldrar har tillgång till ett brett utbud att välja mellan. Därför borde vi också ha en minister som representerar alla alternativ – en barnomsorgsminister och inte en förskoleminister.
Text: Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk | Artikeln har tidigare publicerats 2010-12-02 i Newsmill. Texten återpubliceras med tillstånd av Lidman.
Jag är med och driver Hemmaföräldrars nätverk och arbetar även som redaktör för nättidningen Hemmaföräldrar. Sedan 2001 har jag arbetat för att göra hemmaföräldrarnas röst hörd i media och för att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan. Jag har också länge arbetat för att förskolans barngrupper ska bli mindre och för att det ska bli mer personal. Redan 2006 skrev och påtalade jag i en debattartikel i SvD, att det är en stor brist att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.
I Sverige har vi i dag många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan. Redan etablerade alternativ är förskola, dagmamma, tvåfamiljs- eller trefamiljssystem och hemmaalternativet (vårdnadsbidrag). Med barnomsorgspengen så blev det möjligt för föräldrar att hitta ytterligare lösningar.
Hur kan det då komma sig att vi har fått en minister som bara representerar ett av alternativen – nämligen förskola? Nyamko Sabuni borde ha utnämnts till barnomsorgsminister – inte förskoleminister – för att visa att regeringen menar allvar med sin ambition att erbjuda föräldrar många olika barnomsorgsalternativ.
Problemet i en del kommuner är att man väljer att inte informera om barnomsorgspengen, i andra väljer man att gå emot opinionen av ideologiska skäl – och vägrar införa vårdnadsbidraget och i en del kommuner så arbetar man också aktivt för att fasa ut sina dagmammor, genom att inte marknadsföra deras verksamhet på hemsidorna och genom att inte tillåta föräldrar att specifikt ställa sig i kö till just dagmamma – det går bara att ställa sig i kö till “förskola”. I det läget hade det varit extra viktigt att få en barnomsorgsminister för att visa att regeringen tar valfriheten på allvar.
När så också Nyamko Sabunis första utspel blir ett utspel mot dagmammorna, där hon anser att “de måste ha utbildning – det räcker inte att bara ha erfarenhet av barn”, så undrar man lite över motivet. Sett till brukarundersökningar har familjedaghemman eller den pedagogiska omsorgen, som det numera heter, en större andel nöjda föräldrar än vad förskolan har.
Det är få i dag som inte känner till att förskolan brottas med många problem på grund av stora barngrupper och få personal, en situation som är problematisk både för personalen och för barnen. Det pågår flera upprop för att minska barngrupperna och höja personaltätheten och det hade därför kanske varit bättre att börja med att ta itu med problemen inom förskolan – istället för att gå på dagmammorna som erbjuder en väl fungerande verksamhet.
För att visa att regeringens ambition är att behålla valfriheten – där föräldrar själva betros med att välja barnomsorgsalternativ – så skulle det vara bra om vi fick en barnomsorgsminister, istället för en förskoleminister, så att vi föräldrar kan känna trygghet i att alla barnomsorgsalternativ är fullvärdigt och seriöst representerade.
Text: Madeleine Lidman
Madeleine Lidman driver Hemmaföräldrars nätverk och arbetar även som redaktör för nättidningen Hemmaföräldrar. Sedan 2001 har hon arbetat för att göra hemmaföräldrarnas röst hörd i media för att föräldrar ska ha många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan som alla hög kvalitet.
Relaterat
- Sydöstran: Flera tusen medlemmar i nätverk för hemmaföräldrar
- SVT: Hon grundade nätverk för hemmaföräldrar