Skämt-sajten Årets Förvillare utsåg igår Sven Ove Hansson till Årets Förvillare enligt en omröstning där vem som helst fick vara med. Jag misstänker att min kritiska blogg om Hansson i viss mån bidrog till resultatet, vilket dock inte riktigt var dess syfte. De som röstade kanske inte hade så många detaljer kring de andra kandidaterna till hands. Hur som helst – Hansson fick flest röster, så blev det.
På ett vis ser jag positivt på skojsajten, förutom att den är komisk förstås. Min förhoppning är att VoF inte skall uppfatta det som lika lustfyllt att dela ut sitt eget löjliga antipris i år. Att göra det är som att sätta olydiga elever i skamvrån med dumstrut på huvudet, vilket faktiskt förekom när jag gick i småskolan.
Senare har vi förstått att dylika utpekanden inte leder framåt utan snarast uppmuntrar till strafftänkande, mobbning och låsningar. Ur ett modernt, vetenskapligt perspektiv så är offentliga utpekanden av detta slag fullständigt förkastliga att syssla med.
Positiva saker kan man basunera ut. Negativa saker tar man i liten skala, helst i enrum om det går, i annat fall helst i form av en dialog.Det är dagens ledarfilosofi. Och den är klok för den befordrar växande, lärande och utveckling.
Det som är särskilt illa med VoFs antipris är att föreningen använder sitt “domslut” till att öka sin egen prestige. Utnämningen används som ett tillfälle att få massmedial uppmärksamhet, särskilt blir fallet om priset ges till en “kändis”. Det är moraliskt förkastligt att öka sin egen betydelse genom att fördumma och förlöjliga andra människor som inte ens får en chans att försvara eller förklara sig.
Det finns flera detaljer som gör VoF antipris tvivelaktigt. Men en viktig invändning är att föreningen tyvärr har kunskapsbrister inom de ämnesområden som bedöms. Här frodas amatörism och tyckande. Jag har under hösten på denna blogg flera gånger visat data och fört fram analyser som gör att man borde bli mindre självgod och mer betänksam. Är det t.ex. rimligt att, som Edzard Ernst, ta bort 99% av alla studier inom ett ämnesområde och ändå tro att man gjort ett vettig meta-analys? Då speglar ju analysen inte alls den forskning som är gjord på området. Varför kan man inte dela in studierna efter vetenskaplig kvalitet och ge dem olika vikt istället? Att börja diskutera sådana frågor skulle införa ett inslag av folkbildning i VoFs verksamhet. Dessutom skulle man kunna bli ett positivt inslag i svenska vetenskap, vilket man inte är idag.