NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Skatteverkets devis är att det ska vara lätt att göra rätt. Rätt skatt ska betalas in till staten. Skatteverket ser vidare som en av sina främsta uppgifter att man ska säkra de skatteintäkter, som riksdagen beslutat, skydda seriösa företag från illojal konkurrens samt ge god service och bra bemötande till privatpersoner och företag.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting) | Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Juridik 2011-01-19
Ett viktigt inslag i verkets verksamhet är att envar skattebetalare, såväl privatpersoner som näringsidkare, har möjlighet att dagligen vända sig till en av de många handläggare, som enbart ägnar sig åt att besvara frågor. Frågor kan framföras via telefon, mejl eller besök. Erfarenhetsmässigt kan man påstå att detta fungerar mycket väl. Skattebetalarna bör i detta hänseende vara nöjda.
Vid tillämpning av de skatterättsliga reglerna ställs det stora krav på rättssäkerhet och effektivitet. Dessa två världar ska gå hand i hand men upplevs ofta som varandras motsatser. Skattereglerna ska vara förutsebara, vilket man kan ifrågasätta. Om man ska vara uppdaterad vad gäller regelverket bör man ha tillgång till de samlade publikationer, som förekommer inom området. Dessa ges ut två gånger om året och man bör alltså införskaffa sig dessa två gånger per år eftersom skattelagstiftningen och dess tillämpning är så föränderlig.
Skatteprocessen är dessutom svårtillgänglig. Skatteverket har till uppgift att svara för utredningen av skattefrågor. Tanken är att nytt material inte ska komma fram i förvaltningsdomstolarna om frågan anhängiggörs där. Det finns ett förslag som lagts fram av den s.k. målutredningen i Mål och medel- särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) och som bl.a. går ut på att det ska krävas prövningstillstånd för klagomål till kammarätten. Förslaget har stött på stort motstånd, trots att remisstiden ännu inte gått ut.
En fråga, som ställs i fokus i sammanhanget är: Hur ska den enskilde kunna tillvarata sina intressen. Detta gäller inte enbart den enskilde skattebetalaren, den lille näringsidkaren, utan även storföretagaren. Storföretagaren tillgodoser sina krav för egen del genom att anlita egna experter på området. Ska detta verkligen vara nödvändigt?
Man ställer sig frågan vad är det i skatteprocessen som är så svårt och obegripligt för envar? Processen är inte dispositiv utan den ska fastställa det enda korrekta skattebeslutet..
Om man jämför skattestraffprocessen med straffprocessen, som även den är tvingande kan man konstatera att det finns skillnader.
Förundersökning i brottmål inleds när det finns anledning till antagande att ett brott förövats. Man behöver i det läget inte ha någon misstänkt. Så snart någon är skäligen misstänks underrättas vederbörande om det brott han är misstänkt för med angivande av en gärningsbeskrivning. Den misstänkte har rätt till offentlig försvarare, som utses av den misstänkte och förordnas av tingsrätten. Detta är huvudregeln. Vid sannolika skäl kan man häktas om det finns grund för det. Häktning kan även ske om det föreligger särskilda skäl och då måste åklagaren inom en vecka kunna presentera nya bevis för domstolen så att misstankegranden kan uppnå sannolika skäl. När förundersökningen kommit så långt att det finns tillräckliga skäl för åtal är åklagaren skyldig att väcka åtal. Med tillräckliga skäl avser man att åklagaren på goda grunder kan emotse en fällande dom.
Under förundersökningen skall åklagaren följa den s.k. objektivitetsprincipen. Han ska beakta det som både talar för och emot den misstänkte. Den misstänkte har rätt att få ta del av allt som förekommit under förundersökningen och som är av relevans för åtalet. Åtal får inte väckas om inte detta skett. Det material som är överskottsmaterial och som inte tas med i förundersökningsprotokollet ska åklagaren redovisa för den misstänkte. Denne äger rätt att ta del av allt material om inte sekretess, undantagsvis lägger hinder i vägen.
När målet behandlas i tingsrätten vid huvudförhandling är det tre principer som gäller: omedelbarhetsprincipen, koncentrationsprincipen och muntlighetsprincipen.
Målet ska vara förberett på sådant sätt att det kan avgöras i ett sammanhang. Dom ska avkunnas i direkt anslutning till huvudförhandlingen, och rätten får inte döma över mer än det som framförts vid huvudförhandlingen och processen ska vara muntlig. Åklagaren har full bevisbörda för alla sina påståenden. Åklagaren måste motbevisa den misstänktes invändningar så långt de är kontrollerbara. Den skattskyldige har ingen bevisbörda. Dessutom är det väl värt att notera att den misstänkte kan tiga sig genom hela förundersökningen och även huvudförhandlingen. Dom ska grundas på förhållanden som gör att det är ställt utom allt rimligt tvivel att den misstänkte är skyldig.
Vid misstankegraden särskilda skäl har den misstänkte med vissa undantag rätt till offentlig försvare. Denne utses av den misstänkte och förordnas av tingsrätten. Till offentlig försvarare utses enligt huvdregeln en advokat, som ska befinnas lämplig för ändamålet. Även i annat fall kan man förordna andra, som avlagt prov för behörighet till domarämbetet. Den offentlige försvararen biträder den misstänkte under utredningen och i rätten. Han har alltså bl.a. rätt att sitta med på förhör och ta del av samma utredningsarbete som den misstänktes insynsrätt medger. Den offentlige försvaren har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för sitt arbete, tidsspillan och utlägg. Ersättningen fastställs av domstolen.
I skatteprocessen ter sig situationen något annorlunda. Skatteverket skall se till att ärendena är tilllräckligt utredda. Den skattskyldige skall ges tillfälle att yttra sig om det inte kan anses obehövligt. I vissa fall kan skatteverket underlåta att delge den skattskyldige handlingar, som är av relevans för beslutet. Det material, som är av relevans för processen inom skatteverket och i skattedomstolarna, är den skattskyldige ålagd att medverka med. Skatteprocessen är i huvudsak skriftlig. Skatteverket kan inte höra vittnen. Ska vittnen höras måste detta ske i förvaltningsdomstol. Det är mycket ovanligt med muntlig process i förvaltningsdomstol. Domstolarna har även möjlighet att döma på sådant material som finns i ärendet oaktat detta inte är åberopat.
Om skatteverket anser det sannolikt att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift, antingen genom passivt eller aktivt förfarande, har den skattskyldige bevisbördan för att skatteverkets uppfattning är oriktig. Han är ålagd att agera aktivt. Den skattskyldige har såväl bevis- som åberopsbörda för sina påståenden. Om den skattskyldige inte kan presentera material för sin oskuld blir han eftertaxerad. Om skatteverket dessutom finner det mera sannolikt att den skattskyldigt förfarit på sådant sätt att det finns anledning att förordna om skattetillägg sker detta. Förutsättning är att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift och detta är av betydelse för skattebeslutet. Skattetillägget är en påföljd som ska jämföras med ett straff. Den höga grad av bevisning som krävs i straffprocessen för att döma ut straff bör föreligga även i skatteprocessen. För processen vad gäller skattetillägg bör den skattskyldige ha samma rättigheter som han har i straffprocessen. Det torde följa av allmänna rättsgrundsatser. Bevisbördan bör därför i detta avseende ligga på skatteverket. I enlighet med detta kan man inte heller stipulera att den skattskyldige ska ha vare sig åberops- eller bevisbörda.
När fråga är om ombud eller biträde äger man rätt att anlita ett sådant. Den skattskyldige får själv utse och vidtala en sådan. Några formella krav för vederbörandes lämplighet finns inte uppställda. Ersättning till ombudet eller biträdet får den skattskyldige själv svara för. Emellertid kan man få ersättning från domstolen. Så kan ske om hjälpen behövts varit skäligen behövts för att den skattskyldige skulle kunna tillvarata sin rätt. Därtill ska den skattskyldige helt eller delvis ha fått bifall till sitt yrkande i ärendet eller målet, ärendet eller målet haft betydelse för rättsstillämpningen eller om det funnits andra synnerliga skäl för ersättning. Den skattskyldige har själv att ansöka om ersättning hos domstolen innan målet eller ärendet avgörs.
Man kan naturligtvis ställa sig frågan om det går att jämför skatteprocessen med straffprocessen. Processerna har olika syften och vänder till olika aktörer, den brottslige och den skattskyldige. I ovan angivna utredning den s.k. målutredningen har utredningen gjort detta och det finns anledning att jämföra processerna.
Den 11 januari 2011 höll Institutet för Skatte- och rättssäkerhet ett seminarium mot bakgrund av den ovan angivna s.k. målutredningen. De principiella utgångspunkterna är bl.a. att alla mål ska avgöras snabbt och med hög kompetens. Av anföranden och den diskussion som följde på seminariet framkom bl.a. följande:
Parterna ska så snabbt som möjligt lägga fram allt relevant material. När man kommer till domstolarnas kompetens är det parterna som har att bedöma denna. Det föreligger inte någon mening med muntlig förhandling om en sådan inte kan förväntas ge någonting. Domsskrivningen är inte alltid sådan att parterna kan utläsa vad domstolen egentligen tänkt. Går det att förskjuta ansvaret för utredningarna ytterligare till skatteverket? Det är tveksamt framför allt mot bakgrund att Skatteverket inte möjlighet att höra vittnen.
Att jämföra den skattskyldige med en misstänkt går mycket väl för sig. Ofta handlar skattebeslut om stora belopp, som för den skattskyldige kan få oerhörda konsekvenser. Man ska inte glömma bort frågan om skattetillägg, som är en påföljd. Den skattskyldige upplever vid en granskning avseende fullgörande av uppgiftsskyldighet ett ifrågasättande och blir ofta paralyserad inför möjligheten att kunna ha gjort fel. Den skattskyldige upplever starkt statens maktutövning när staten på olika sätt gör gällande sin rätt att ta ut skatt. Vilken utredningsskyldighet anser sig skatteverket ha om den skattskyldige har ombud eller inte? Det måste anses vara tveksamt om alla skattskyldiga i detta avseende behandlas lika.
Oavsett om målutredningens förslag vinner gehör eller inte är det av vikt att en fråga sätt i fokus. Det talas om att rättssäkerhetsperspektivet ska tas till utgångspunkt. Rättssäkerheten är till för den enskilde.
Hur ska den enskilde kunna tillvara ta sin rätt på sådant sätt att det blir lätt att göra rätt för sig och att rätt skatt tas ut?
Om man jämför förfarandet med offentlig försvarare i straffprocessen med möjligheten att biträdas av biträde eller ombud i skatteprocessen framgår det att samhället skulle ha mycket att vinna på om den skattskyldige hade möjlighet till sakkunnigt biträde, ombud, i skatteprocessen. I en författning bör man ställa krav på lämplig kompetens och erfarenhet av skattefrågor.
Kommunikationen och argumentationen med den skattskyldige skulle underlättas. Relevant material skulle kunna tillhandahållas på ett mer effektivt och bättre sätt än vad som sker idag. Utredningen inom Skatteverket skulle vinna på detta. Risken för felaktiga domar och beslut skulle minska. Kostanden för staten skulle förmodligen inte öka ( i vart fall inte om man har en belopps- och /eller annan lämplig avgränsning). Om den skattskyldige vinner processen mot skatteverket är det väl också rimligt att ombudskostnaden ersätts.
Om man återigen ska jämföra straffprocessen med skatteprocessen kan man erfarenhetsmässig enbart säga att en straffprocess utan möjlighet till offentligt försvar är fullständigt otänkbart. Grunden för detta är krav på rättssäkerhet och effektivitet. Det är precis samma krav som riksdagen ställt upp vad gäller skatteprocessen. En särskild fråga är om inte också Europadomstolen ställer dessa krav på en skatteprocess där skatteverket yrkar skattetillägg.
Om det ska bli lätt att göra rätt och om rätt skatt ska kunna tas ut – ge den skattskyldige möjlighet till ett juridiskt ombud under samma eller liknande förutsättningar som gäller för straffprocessen.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting)