Mikael Westerlund: Medierna skuldbelägger offren i Malmö

0
12
Mikael Westerlund. Pressfoto: Advokatfirman DaBasso
Mikael Westerlund. Pressfoto: Advokatfirman DaBasso

MALMÖ. När en pojke mördades vid Stureplan kom ingen på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Har det gått så långt så att det är utgångspunkten när barn i Malmö mördas?

Text: Mikael Westerlund, advokat och samhällsdebattör (Advokatfirman De Basso) | Artikeln är ursprungligen publicerad i Newsmill 2012-01-03

Vi bör diskutera mediabevakningen vad gäller våldsutvecklingen i Malmö. När jag den andra januari gick in på Dagens Nyheter på nätet framstod det som att en bitter ex-ministerns bloggkritik av Juholt och Reinfeldts bloggande med barn om godtycklig användning av straffprocessuella tvångsmedel var större och viktigare nyheter än att ett barn skjutits  i Malmö, till följd att barnet avlidit. Svenska Dagbladet hetsade även de mot Juholt, men det var inte de artiklarna som väckte mitt intresse utan det var artikeln om den skjutna pojken.

Journalister konstaterade at:

”Skottdramat inträffade på Ramels väg i stadsdelen Rosengård och motivet är enligt polisen oklart då 15-åringen inte är känd av polisen sedan tidigare …”.

Efter att ha surfat runt på landets större mediasajter framgick det att infallsvinkeln var normen för hur svenska journalister valde att bevaka mordet. Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat började journalisterna att spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet, vilket ger mig en konstig känsla i magen. Det ger upphov till obehagliga frågor.

Gör journalisterna skillnad på barn och barn?

Jag kommer vidare ihåg rapporteringen från oktober förra året då en ungdom sköts ihjäl i Eslöv och hur journalisterna även då initialt kom att spekulera i eventuella kopplingar till narkotikaförsäljning och det var glest med svarta sorgerubriker.

I oktober 2007 dödades en ungdom på Kungsholmen i Stockholm vilket ledde till att Facebook-gruppen ”Bevara oss från våldet” skapades och som kom att få över 100 000 medlemmar. 10,000 människor samlades senare i Kungsträdgården för att visa sin avsky mot våldet och kungen kom att uppmärksamma grundaren till Facebook-gruppen i sitt TV-sända jultal. Det var fantastiskt att se hur samhället ställde sig upp och tillsammans sa nej till våld. Det skulle ha varit förkastligt och oförsvarbart om journalisterna efter dödsmisshandeln hade börjat spekulera i vilka vänner den avlidne ungdomen hade och eventuella motiv till dödsmisshandeln genom att skuldbelägga offret.

Ingen journalist kom på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Men har det gått så långt så att det är utgångspunkten när barn i Malmö mördas? Ser vi barnen i Malmös fattigare områden som presumtiva kriminella medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det?

Det som vidare förvånar är den likgiltighet som tycks råda. Bakom min axel kan jag höra hur folk resonerar om att det är vardag att folk blir skjutna i Malmö, men det är lika lite vardag i Malmö att barn blir dödade som att barn blir dödade i Stockholms innerstad eller i Skövde. Istället för likgiltighet bör vi fråga oss vad som händer med ett land när mord på barn inte alltid blir förstasidesnyheter och med ett samhälle som gör skillnad på ”rena” brottsoffer och de andra som förmodligen har sig själva att skylla.

Text: Mikael Westerlund, advokat och samhällsdebattör (Advokatfirman De Basso)


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här