“Vetenskap och beprövad erfarenhet” – används som härskarteknik

17
528

Michael ZazzioBegreppen ”vetenskap och beprövad erfarenhet” och “evidensbaserad medicin” används inom primärvården för att ingjuta tvivel i patienter som ställer frågor om alternativmedicin. Michael Zazzio som är legitimerad sjuksköterska och forskare upptäckte dock att begreppen är ovetenskapliga floskler som missbrukas som härskarteknik.

Begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” existerar inte i förarbeten, proposition eller lagstiftning. Inte heller i någon dom har begreppet definierats.

Michael Zazzio valde därför att utmana hela etablissemanget med att utfästa en belöning på 10,000 kr till den som kan definiera begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Nu tre månader efter annonseringen har Zazzio inte fått in ett enda förslag, skriver 2000-talets Vetenskap i nr 3-2012. Han är inte förvånad.

I Borås Tidning skrev han i mars 2011:

“Riksdagens utredningstjänst har i en promemoria till och med skrivit att det inte går att utröna vad det innebär eller när det [”vetenskap och beprövad erfarenhet”] första gången introducerades i lagstiftningen. Uttrycket är följaktligen en floskel som saknar innebörd och som ger utrymme för godtycke och tolkningsfrihet. Det rör sig om ett ”dött” uttryck som dessutom används i kombination med annan härskarteknik för att motverka nya rön inom det medicinska området.”

Michael Zazzios utmaning gällde begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet”, men inte heller uttrycket “evidensbaserad medicin” har tydligt definierats och är alltså minst lika dött skriver Zazzio. Karolinska universitetssjukhuset använder sig av en modell, myndigheten SBU som utvärderar hälso- och sjukvårdens metoder använder en annan.

Zazzio angreps tidigare av okunniga läkare som påstod att hans laserbehandling för hörselrubbningar var ovetenskaplig. Ofta misskrediteras behandlingsmetoder som berörda läkare inte känner till, inte själva har lärt sig eller helt enkelt inte förstår verkningsmekanismerna bakom, menar Zazzio.

“Härskarteknik används men det enda angriparna bevisar är att de inte kan terminologin och inte heller är särskilt pålästa eller kompetenta inom det medicinska område som de själva utövar.”

Zazzio avslutar sin kritik med att påpeka att enligt Karolinska universitetssjukhusets evidensmall räcker det med två till tre positiva studier för att en metod ska anses vara evidensbaserad och läkaren måste inte heller exakt veta varför en metod fungerar – bara att den fungerar i två-tre av varandra oberoende studier.

“Det är alltså vad den offentliga vården kräver för att introducera eller behålla metoder i sin egen verksamhet, men trots det kravet fortsätter den att utföra behandlingsformer som inte ens har någon enda liten vetenskaplig studie som stöd.”

“Det florerar en mängd olika begrepp inom medicinens område och som många tror kan definiera eller klassificera en grupp behandlingsmetoder på ett exakt sätt. Skolmedicin, komplementärmedicin och alternativmedicin är sådana begrepp som används flitigt men även de saknar definition i lagstiftningen.”, skriver Zazzio i BT.

Har du som läser denna artikel ett förslag på definition av begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” kontakta tävlingsjuryn på 2000-talets Vetenskap.

Michael Zazzio är klinikchef vid AudioLaser-Kliniken

Text: Torbjörn Sassersson

17 KOMMENTARER

  1. I epost-svar till Nackskadeförbundet från professor Måns Rosén, SBU, framgår att det inte finns någon förteckning över vilka metoder som uppfyller begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet”.
    I epost-svar från Marie Wedin, ordförande i Läkarförbundet framhölls: Vad gäller ”vetenskap och beprövad erfarenhet” var detta begrepp föremål för en etikdag som Läkarförbundet anordnade tillsammans med Läkaresällskapet förra hösten. Någon exakt definition av begreppet finns inte och inte heller finns någon ”lista” över accepterade undersöknings- och behandlingsmetoder. Begreppet har nog inte heller någon exakt motsvarighet i andra länder, utan får ses som ett uttryck för att vård ska ges på ett sätt och enligt metoder som är vedertagna i Sverige.

    Huruvida en viss behandling eller åtgärd varit i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet avgörs ytterst av tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen utifrån omständigheterna i det aktuella fallet. Denna bedömning får då ytterst baseras på den sakkunskap som representeras av Socialstyrelsens vetenskapliga råd, dvs. experter inom respektive medicinsk specialitet. Viktigt att komma ihåg är även att innebörden av begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet ändras med tiden, i takt med nya rön.

    Enligt svar från Socialstyrelsen så har inga läkare, inte ens medicinska rådgivare fått delegation att avgöra vad som uppfyller begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet”, men trots det används begreppet ändock flitigt i juridiska sammanhang.

    Fråga: vad vet egentligen domare, som skall avgöra processer mellan skadedrabbade och deras försäkringsbolag alt. Försäkringskassan, om medicinska sambandsfrågor?

    • Det är inte Socialstyrelsen som avgör om en behandlingsmetod står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Initialt avgör den legitimerade om den behandling som ska ges är förenlig med patientsäkerheten. I efterhand kan Socialstyrelsen, om styrelsen inte delar den legitimerades uppfattning, väcka talan vid förvaltningsdomstol och yrka påföljden tre års prövotid eller att legitimationen skall återkallas. Det är Socialstyrelsen som då har bevisbördan för att den givna behandlingen har satt patientens liv och hälsa i fara. Det åligger Socialstyrelsen att förebringa ett rimligt mått av utredning om att patient-säkerheten satts i fara genom den givna behandlingen och en sanktion ska grundas på konkreta och styrkta omständigheter. Först efter att Högsta förvaltningsdomstolen i en prejudicerande dom har slagit fast att den av Socialstyrelsen kritiserade behandlingen sätter patientsäkerheten i fara och därför inte får ges kan Socialstyrelsen hävda sin rätt att “förbjuda” den av domstolen prövade behandlingen.
      Det är viktigt att komma ihåg att det är patientsäkerheten som står i fokus varför begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet är mindre intressant att definiera. Att en ofarlig alternativmedicinsk behandlingsmetod som ges som ett komplement till skolmedicinsk behandling inte kan sätta patientsäkerheten i fara bara för att den inte överensstämmer med “vetenskap och beprövad erfarenhet” framgår av Högsta förvaltningsdomstolens dom 2011-09-23 i mål nr 6634-10.

    • Fantastisk? Fullkomligt idiotisk, det finns miljoner begrepp som aldrig definierats, de förlorar inte sin innebörd för det.

      • och HUR skall en intelligent människa använda ett begrepp som aldrig definierats?
        Om ett begrepp aldrig definierats entydigt kan det heller inte kommuniceras entydigt. Resultatet blir just – härskarteknik. Precis den metod som egot förlåt, Egon, förespråkar.
        Du, Egon, får nog byta alias nu när du är genomskådad.

  2. Har hört uttrycket till leda men aldrig sett definitionen. Har också hört uttrycket evidensgrad till leda men aldrig sett hur skalan indelas per definition. Det är något som man inom vissa yrkeskretsar anser sig ha vetskap om.

  3. Enligt patientförsäkringen år 2008 är feldiagnostiseringar och felbehandlingar som börjat verkställas för mer än tio år tillbaka i tiden preskriberade. Om en annan läkare övertar denna påbörjade behandling anses inte denna ha gjort något fel i sitt ansvar gentemot patienten. Detta gäller även för en behandling som pågått i 20 år, där patienten tvingades genomgå onödigt lidande och på sikt riskerar felbehandlingen, genom att ha försummat adekvat behandling mot bakomliggande sjukdom, ge allvarliga konsekvenser.

  4. Tack, äntligen har någon satt ord på spelet som försegår, precis så har jag upplevt det som ssk och i egenskap av privat person att nya tankar och behandlingsmetoder stoppas och ifrågasätts för att de är inte evidensbaserade eller bygger på vetenskap och beprövad efarenhet. Bra metoder m.m. stoppas genom detta filter…bravo Zazzio!!!! Imponerad att du fångade in och satte ord på fenometet som gjort mig frustrerad och tvingad till underläge i vissa situationer.

    Och tack för bra artikel!

  5. Enligt Lärarförbundets lärare har politiker velat införa evidensbaserad pedagogik i skolorna, men lärarna protesterar och menar att eleverna är individer.

  6. De här uttrycken är bara symboliska avgudar, och tillhyggen, vilkas användare inte har något begrepp om vetenskap utan lever i en populistisk föreställning. Och det beror på att det (fortfarande) existerar en populistisk föreställning om vad vetenskap är. Jag menar en förenklad kollektiv bild av vetenskap som något högtstående och närmast absolut; det finaste, och mest eftersträvansvärda.

    Bara man nämner “vetenskap och beprövad erfarenhet” är det något som okritiskt kopplar på, och säger “JA, det här vill vi ha!” Men det är bara en mental bild utan förankring i verkligheten (vilket denna artikel visar), och som låter oss slippa ta ansvar. Vi vill överlåta ansvaret på en elit, och det här har sina rötter i dogmatisk religion. Den här förvrängda bilden av “vetenskap” har ersatt en (lika förvrängd) bild av Gud. Nu är det nästan ingen som säger sig tro på nån Gud, men beteendet lever kvar på exakt samma sätt: Vi överlåter ansvaret för våra liv på en auktoritet – som förstås vill säkerställa och bevara den makt de åtnjuter.

  7. Fullkomligt Idiotiskt?

    Kanske, men om uttryck användes för att förhindra att svårt skadade får den av samhället utlovade vården, för att kunna klara av sina liv – skall då begrepp utan innehåll få styra över deras liv, eller domstolar få döma med hänvisning till att försäkringsmedicinska rådgivare använt sig av dem, samtidigt som det tycks vara så att vår domarkår saknar nödvändig kunskap om och konsekvenserna av allvarliga brister i vår sjukvård.

    Skulle Du, Egon, acceptera att sådana uttryck utan innehåll skulle få förhindra att Du eller den Du älskar får utlovad gränsöverskridande vård – som ju finns inom EU/EES-området?

    Begrepp utan innehåll fortsätter att överleva under överskådlig tid genom att syftet med dem är försöka bibehålla makten över det område, som t ex en myndighet eller en verksamhet håller på att förlora makten över.

    Som regel har det med penningar att göra. I dagens läge har försäkringsbranschen en makt, som bygger på att de “hjälper samhället” att klara av problem våra ledande politiker inte längre tycks klara av. Försäkringskassan är ett sådant problem.

    Uppbyggnaden hänger samman med att medicinskt okunniga jurister behöver hjälp med att tolka journaler och intyg, som de inte egentligen förstår innebörden av.

    Därför har myndigheten låtit anställa ett stort antal s k “försäkringsmedicinska rådgivare” vilka skulle hjälpa Försäkringskassans handledare att fatta rätt beslut i enskilda ärenden.

    Sjukvård kan aldrig bli annat än enskilda ärenden, men tycks i myndighetens hantering vara något som skall lösas genom att finna någon form av generell lösning för folk med likartade klagomål. Något som givetvis inte betyder att de lider av ett och samma sjukdomstillstånd.

    Dessa försäkringsmedicinska rådgivare har gått kurser ledda av försäkringsbranschen (Svensk Försäkring). Kursansvariga brukar vara professorer, docenter och överläkare vid någon av de större och finare universitetsklinikerna. Dessa brukar också fungera som “sakkunniga” åt de stora försäkringsbolagen. Det imponerar på en domarkår, som själv saknar all egen medicinsk kunskap.

    Att det är på det viset blev uppenbart när Nackskadeföbundet krävde svar och diarenummer från alla Allmänna domstolar och Förvaltningsrätter. Frågeställningarna var dels om dessa domare hade någon medicinsk kunskap så att de kunde förstå vilken parts ombud som i rätten framförde de mest korrekta medicinska bedömningarna, dels vilken parts medicinska sakkunniga som var mest trovärdiga.

    På frågan om domares medicinska kunskaper, var det ingen som svarade att hade någon sådan. Några hävdade att de litade på sina “sakkunniga” experter, vilka ofta visade sig vara professorer, docenter och överläkare – ofta redan i tjänst hos försäkringsbranschen.

    På frågan om vem de litade mest, var det i stort samma grupp doktorer.

    Detta kan kanske vara en förklaring till varför försäkringsbranschen i de allra flesta processerna brukade förklaras som vinnare, mot sina försäkringstagare i samband med trafikolyckor eller andra olyckor.

    När vi i Nackskadeförbundet upptäckte att svårt nackskadade blev bedömda av läkare vilka inte i sin normala verksamhet utredde eller behandlade nackskadade, begärdes möte med Försäkringskassans koordinatorer på huvudkontoret i Stockholm.

    Ingen av koordinatorerna hade själva kunskap om nackskador. Vi fick samtidigt veta att det inte fanns någon känd kunskap om nackskador bland de läkare vilka utbildats på Svensk Försäkrings kurser för blivande försäkringsmedicinska rådgivare.

    Vi krävde att få ut meritförteckningar för det kollektivet. Efter påstötningar fick vi ut 167 st, som dock inte kunde påvisa någon kunskap om nackskador.

    Visserligen fanns det med en professor i ortopedi, men denne hade ägnat sitt stora intresse åt underben och fotleder och kunde därför knappast anses vara sakkunnig eftersom de ofta livshotande skadorna i nacken befann sig i den andra delen ryggraden, nämligen där de 3 översta halskotorna befinner sig.

    När skador sker i detta område utsätts hjärnstammen för varierande tryck, som kan ge upphov till besvär, som även erfarna neurologer inte tycks känna igen, utan brukar påstås bero på “psykosomatiska besvär”, okända tillstånd, eller fibromyalgi. Det senaste tillstånd brukar vara vanligt förekommande i samband med nackskador. Om det finns det en betydande mängd internationell facklitteratur.

    Avslagen från Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare brukar ofta ske med hänvisning till uttryck som “vetenskap och beprövad erfarenhet”, eller att skadedrabbade inte uppfyller de svenska kraven på korrekta behandlingar eller metoder. Kontroll med Socialstyrelsen, SBU, Sveriges Läkarförbunds ordförande Marie Wedin visade att förteckning över metoder som uppfyllde nämnda villkor saknades. Någon definition på begreppet kunde varken Regeringskansliet eller Justitiedepartementet finna i sina lagar.

    När det uttrycket inte längre var gångbart började Försäkringskassan istället använda sig av uttrycket “Internationell medicinsk vetenskap”.

    Trots upprepade krav på ledande personer att presentera var uttrycket fanns definierat erhölls aldrig något besked varför kontakt togs med EUkommissionen, som entydigt framhöll att begreppet saknar definition i EU-rätten”

    “Citat ur brev till Nackskadeförbundet, år 2013”.
    Jag vill nu ta upp era senare e-brev, där ni ber om en tydlig redogörelse av EU-rätten i frågan om användningen av termen “internationell medicinsk vetenskap” vid bedömning av patienternas rättighet att få vård.

    Detta var huvudtemat vid vår diskussion under mötet den 30 april i år, och som uppföljning gav jag i mitt brev av den 31 maj en översikt över EU-rätten med avseende på rättigheter och ersättning.

    Det brevet innehöll en detaljerad analys av i synnerhet mål 157/99 Smits-Peerbooms. I mitt senare brev av den 8 augusti redogjorde jag återigen mycket detaljerat för frågan om användningen av “internationell medicinsk vetenskap” i EU-rätten.

    Beträffande EU-rätten på hälsoområdet finns det ingenting att tillägga när det gäller termen “internationell medicinsk vetenskap”.

    Jag vill tydligt framhålla att det inte finns någon definition av denna term någonstans i EU-rätten.
    N. Chaze
    Enhetschef, SANCO (EU-kommissionen)
    ”slut citat”
    P.S. Samma förbud som framhålls i detta brev gäller för alla former av omtolkning av begrepp som ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Dessa saknar både definition och förteckning i svensk lagstiftning och är enligt SANCO absolut förbjudna att användas i medicinska, liksom juridiska sammanhang i Sverige liksom i övriga EU/EES-länder.

    Används den här typen av uttryck – oavsett om det är av Försäkringskassan eller Ditt eget försäkringsbolag – överklaga genast till SANCO, EUkommissionen. D.S.

    Slutklämmen är: Genom försäkringsbranschens agerande blir deras försäkringskunder förlorare, men även Försäkringskassan får stå för kostnader som försäkringsbranschen borde ha stått för!

    För det var väl inte bara bilen, som var försäkrad? Var det inte så att personerna i bilen också skulle vara försäkrade? Var det meningen att branschen skulle göra vinst genom att förneka drabbades skador och låta Försäkringskassan (skattebetalarna) skulle få stå för “sekinerna”?

    När nuvarande hantering till slut blir uppenbar för regering och riksdag kommer säkert stora skadeståndskrav att riktas både mot de stora försäkringsbolagen och deras försäkringsmedicinska rådgivare, vilka i stor utsträckning bryter mot de löften de under sanningsförsäkran upprepat ord för ord efter den ansvarige domaren – genom att hävda åsikter vilka inte stämmer med internationell forskning och erfarenhet.

    Statistiken visar att i en majoritet av olyckor förlorar den som i olyckan förlorade sin hälsa och ekonomi, trots att senaste teknologi kan påvisa skadorna. Tyvärr räcker det med att försäkringsläkaren tänjer på de etiska regler som gäller inom sjukvården.

    En bidragande orsak till förlust för den drabbade är att domarkåren saknar all medicinsk kunskap och i stort litar mest på försäkringsläkarna de genom åren återkommande har mött i samband med rättsprocesserna.

    Ovan nämnda skäl leder till att alla samma vackra löften om lägsta kostnader ständigt återkommer.

    Trafikskadenämnden, försäkringsbolagens gemensamt fungerande verksamhet är en kartell – ett brott mot EU/EESområdets regelverk förtigs av Makten i Sverige!

    För övrigt är det märkligt att i Försäkringskassans Insynsråd sitter en ledande försäkringsdirektör. Enligt EUkommission och EUdomstol skulle det vara kartellbildning, vilket skulle vara förbjudet enligt dem med stor EUkunskap.

    När ändrar regeringen på detta förhållande?

  8. Hur mycket än makten fortsätter att försöka styra medborgarna med olika former av knep och manipulationer, kommer i slutändan sanningen om rådande korruption ändå fram i slutändan.

    Det sker med hjälp av uttryck, vilka inte får användas, som t ex “vetenskap och beprövad erfarenhet”, eller att man som Försäkringskassan omtolkar EU-domstolens domar, eller överprövar vad läkare inom EU/EESområdet har fastställt med hjälp av gedigna metoder – vilka används internationellt.

    Detta kan ske till följd av att domarkåren saknar tillräcklig kunskap i medicinska frågor, men eftersom den litar mest på den mycket stora skara läkare, vilka tjänat Mammon i sina roller som försäkringsmedicinska rådgivare (det som förr benämndes “försäkringsläkare”). De dömer då som regel till fördel för försäkringsbranschen och Försäkringskassan, trots att skadade utlovats ersättning i sina försäkringsbrev, vilkas premier de betalat under en lång följd av år – fram till den stunden att de blivit drabbade av skador t ex i samband med trafik-, fall-, arbetsplatsolycka.

    Det sker ofta genom att de under sanningsförsäkran i domstol framför klart manipulerade påståenden, vilka i slutändan leder till att drabbade förlorarar. Det kan ske genom att vetenskapliga råd samtidigt under många år fungerat som välbetalda tjänstemän åt stora försäkringsbolag – samtidigt som de bryter mot grundläggande regler som redan för tusentals år sedan Hippokrates framförde skulle gälla i relationen läkare och patient.

    Att i stort sett samma regler gäller för Sveriges Läkarförbunds medlemmar kan den som läser igenom allt som står där.

    Budskapet, som framfördes av nuvarande chefen för Smittskyddsstyrelsen, när denne arbetade på Socialstyrelsen, var att “den som manipulerade medicinska fakta i domstol skulle drabbas av fängelse och deslegitimation” tycks inte hämma den mycket stora gruppen av s k “sakkunnigläkare” från att fortsätta att hävda begrepp som “vetenskap och beprövad erfarenhet” i samband med juridiska processer – har det fungerat i alla tidigare år, så måste det väl gå även “denna gången också” tycks dessa herrar och damer, vilka ägnat sig åt att ljuga i domstol resonera! Gick det tidigare, så går det nog nu också!

    Att jäv inte bestraffas, visar på att nuvarande rättssystem inte fungerar tillfredställande! Men detta tycks inte höga jurister i justitiedepartement, Rättsliga Rådet, eller JO bry sig om!

    Kanske är det sådan verksamhet som bidragit till att Europarådet granskar domarkåren i Sverige gällande korruption?

    Det är dags nu att tjänstemanna-ansvaret återinförs i Sverige – även bland dem vilka jobbar i rättsväsendet och hos våra myndigheter.

    För några dagar sedan tog förre finansministern Kjell-Olof Feldt upp denna fråga i SVTs Opinion,se – vilket om något borde resultera i att ämnet verkligen blir granskat – så att medborgarna i slutändan åter kan börja lita på myndigheter av alla de slag.

  9. Bo Sonnsjö,
    Jag håller med dig och artikelförfattaren.
    Problemet är väl bl a att så få människor orkar sätta sig in i hur det verkligen ligger till, och väljer att tänka “så dåligt kan det inte vara, det där tror jag inte på”.
    Alternativt “jag hopps någon gör något åt det” utan att tänka att denne “någon” kan vara en själv.

  10. Bo Sonnsjö, tack för dina inlägg här. Mycket roligt att läsa att någon/några tar upp ‘kampen’ med myndigheter och domstolar, samt försöker sprida mer sanningar.

    Jag undrar, nackskadeförbundet som du verkar representera, skulle detta förbund gynnas av att finnas på Facebook?

    Jag försökte hitta både dig och förbundet på FB men hittar er inte.
    Det var ju trots allt så jag hittade denna artikeln. 🙂

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here