Professor i polisforskning: Polisens allvarliga brister är ovärdigt Sverige

0
140
Johannes Knutsson - Pressfoto: PHS.no
Johannes Knutsson – Pressfoto: PHS.no

Under senare tid har allvarliga brister inom polisen blivit allmänt kända, inte minst genom reportage i Dagens Nyheter och Aftonbladets granskningen av polisen. Det är något illavarslande som hänt inom svensk polis under de senaste 10 åren. Situationen är ovärdig ett samhälle som menar sig vara en högstående demokrati.

Text: Johannes Knutsson, professor emeritus | Artikeln publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2012-12-13 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice.

Hanne Kjöller har i en ledartikel belyst den bedrövliga situationen för den myndighetsanknutna polisforskningen med fokus på en av de mest aktiva forskarna. Lika förutsägbart som ett brev på posten vill företrädare för polisens ledning motsäga den skandalartade behandling Stefan Holgersson fått utstå. Överdirektören Maria Bredberg-Pettersson avslutar sitt bemötande av Hanne Kjöllers drapa med: ”Vi både läser vad han skriver och hör på vad han säger.” (DN 1 december).

Överdirektörens slutord rimmar illa med hennes beslut att inom ramen för Rikspolisstyrelsens utvärderingsverksamhet inte stödja fullföljandet av ett av Stefan Holgerssons projekt. Fallet gäller undersökningen ”Vad gör egentligen polisen” med en noggrann beskrivning av uniformerat polisarbete. Något sakligt argument til nejet presenterades inte. För att göra saken än värre fick frågan ’absolut inte’ tas upp i det vetenskapliga råd som inrättats vid Rikspolisstyrelsen och där tre universitetsprofessorer ingick – numera bara en eftersom två avgått.

Detta råd som skulle vara garanter för att polisens utvärderingsverksamhet bedrevs på ett korrekt sätt, har således inom kort tid blivit funktionsodugligt. Det som sades under diskussionen där även kanslichefen Karl Wallin närvarade, fick överhuvudtaget inte komma ut. Att belägga forskare med munkavel var vanligt i diktaturstater under sovjetväldets tid, men knappast något man trodde kunde hända i dagens Sverige.

Den rapport som Rikspolisstyrelsen inte var intresserad av publicerades däremot i Norge. Den norska justitieministern utbad sig om en personlig föredragning och var mycket intresserad av resultatet. Undersökningen åberopades även i kommissionsrapporten om terrordådet 22 juli. Nyss presenterades studien för oslopolisens ledning som vill ha en uppföljning med syfte att se hur polisverksamheten kan utvecklas.

Kanslichefen Karl Wallin är för övrigt samma person som uppmanade studenter vid Polishögskolan att om de kom på något missförhållande inom polisen, inte informera journalister (DN 8 oktober). Samme person upplyste nyligen en forskare vid en konferens med temat ”öppenhet inom polisen” att denne måste kunna stå för vad som yttrades – en upplysning som väl snarast kan uppfattas som ett förtäckt hot. Den höjd i taket det pratas om liknar mest kryphöjd.

Rikspolischefen yttrade nyligen i ett inslag i TV4 att man visst var intresserad i kunskaper och hur verksamheten skall kunna utvecklas. Ett av de tema undertecknad ägnat sig åt gäller polisens bruk av skjutvapen. Då jag blev varse hur illa uppföljningen av skjutincidenter sköttes vid Rikspolisstyrelsen föreslog jag att en rapporteringsrutin skulle inrättas. Rutinen byggde på en analys av de 430 skjutningar som inträffat mellan 1985 och 1998 (se t.ex. sid. 123-138). En sådan uppföljningsrutin var färdig år 2004, men inget hände.

Då jag långt senare uppmärksammade att Rikspolisstyrelsen inte tagit rutinen i bruk, kontaktade jag befattningshavare vid styrelsen och förmedlade behövlig information. Trots att jag då var anställd vid styrelsen bevärdigades jag inte ens med ett svar. När man i media fick reda på att skjutningarna under år 2011 mer än fördubblats, hade Rikspolisstyrelsen följaktligen föga aning om det eller dess bakgrund (se t.ex. GP 27 februari). Det skulle styrelsen haft om man följt sitt eget beslut.

Att det verkligen finns ett behov av att följa upp polisens skjutningar framgår tydligt av de uppmärksammade incidenter som inträffat bara under det senaste året – fallet med tio skott in i en träningslokal, en hund som genomborrades av ett stort antal kulor och skottet i tättbebyggt område som tog nära ett fönster till en bostad.

Fram till konflikten om rapporten har jag agerat efter ett reformperspektiv – det är mycket som inte är så lyckat inom polisen, men det går att förändra även om det inte sker snabbt. Och här kan forskningen bidra. Efter polisledningens konfrontation har jag bytt perspektiv och står också för konfrontation.

Det är något illavarslande som hänt inom svensk polis under de senaste 10 åren. Situationen är ovärdig ett samhälle som menar sig vara en högstående demokrati. Men var är politikerna?

Text: Johannes Knutsson, professor emeritus

Johannes Knutsson är professor i polisforskning vid Politihøgskolen i Oslo. Han har forskat om polisen sedan mitten av 1970-talet och har publiceraqt ett 30-tal rapporter och artiklar om och åt svensk polis. Fram till 2011 har jag Knutsson deltid vid Polishögskolan eller vid Rikspolisstyrelsen.Knutsson fick bla ett regeringsuppdrag (2013) av Rikspolisstyrelsen för att upprätta en utvärderingsfunktion för polisen.


  • NewsVoice kräver äkta för- och efternamn för den som vill kommentera efter artiklar. Varför?
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.