Hillegren: Slutsatser efter att ha läst Avpixlat i ett halvår – Newsmill

0
164
Rolf Hillegren - Pressfoto
Rolf Hillegren – Pressfoto

Fd kammaråklagare: Denna artikel ska inte uppfattas som någon okritisk hyllning till Avpixlat [sedan 2017 Samnytt.se] utan endast som ett ifrågasättande av den vettlösa kritik som stundom riktas mot sajten.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2013-02-21 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.

Text: Rolf Hillegren, fd åklagare

Jag ska avlägga en liten bekännelse. Som jag förstått det så anses det bland dagens journalister och vissa självutnämnda skönandar inte riktigt rumsrent att läsa sajten Avpixlat. Men trots det har jag sedan drygt ett halvår regelbundet besökt denna sajt.  Dessförinnan kände jag knappt till dess existens.

Men vartefter sajten allt oftare nämndes i radio och teve samt omskrevs i vanliga tidningar som vedervärdig i olika avseenden väcktes ett visst intresse från min sida. Vad kunde tänkas vara sant?

Om en nätsida regelbundet beskrivs som en hatsajt under påstående att den bland annat är nazistisk, rasistisk, främlingsfientlig och islamofobisk så är det svårt för den samhällsintresserade att inte bli nyfiken på att skapa en egen bild. I synnerhet som sajten, såvitt jag kunnat finna, aldrig omnämnts i positiva ordalag i den etablerade pressen.  Här följer mina iakttagelser.

Avpixlat beskriver sig själv som kritisk till den förda invandrings- och integrationspolitiken, mångkulturen samt islam. Om denna inriktning uppstår ingen tvekan för den som besöker sajten. Däremot har jag inte funnit stöd för att det skulle vara rättvist att använda någon av de i föregående stycke nämnda beteckningarna. Jag bortser då ifrån att orden rasist och främlingsfientlig genom flitig demagogisk användning i media numera förlorat sina ursprungsbetydelser. Och när det gäller ordet islamofobi så är det helt oanvändbart för seriösa skribenter. Däremot fungerar det utmärkt för den som vill misskreditera sina meningsmotståndare och sådana opinionsbildare finns det gott om. Att nämna några namn skulle vara en ren överloppsgärning.

Jag skulle uppskatta om någon av alla dem som regelbundet använder negativa etiketter om sajten ville besvära sig med att skriva en utförlig artikel på temat: Därför är Avpixlat en hatsajt. Om jag får läsa en genomarbetad och saklig artikel som leder påståendet i bevis är jag beredd att ändra uppfattning. En sådan studie måste naturligtvis exemplifieras med textavsnitt från Avpixlat som utförligt analyseras och förses med motiveringar till vad som är förgripligt.

Självklart måste även ordet hatsajt och andra negativt värdeladdade ord som ofta används för att demonisera meningsmotståndare definieras för att granskningen ska bli meningsfull.  I väntan på denna artikel kommer jag att fortsätta att förhålla mig kritisk till alla som endast etiketterar och inte argumenterar. Under denna väntan kommer mina tankar även att kretsa kring frågan om inte mycket av det negativa som skrivits skulle kunna användas som utgångspunkt för en studie i illvilja och tarvlighet.

Denna artikel ska inte uppfattas som någon okritisk hyllning till Avpixlat utan endast som ett ifrågasättande av den vettlösa kritik som stundom riktas mot sajten. Om jag vore anlitad av dess redaktion som rådgivare skulle jag avrått från vissa publiceringar. Men det är ett närmast poänglöst konstaterande då jag säkert skulle ha gjort detsamma på vilken redaktion jag än varit engagerad. Däremot vill jag framhålla några positiva erfarenheter som min läsning skänkt mig.

Förutom att det redaktionella materialet ger information och infallsvinklar som man inte påträffar i den etablerade pressen finner jag ofta tips om sådant som är läs- eller hörvärt på annat håll. Senast i söndags (17/2, 2013) blev jag uppmärksammad på en intressant intervju med Åke Ortmark i P4. Om journalistkåren bestod av medlemmar med hans ärlighet och integritet skulle Avpixlat vara fullständigt obehövlig. Sajtens existensberättigande beror helt enkelt på att den vanliga pressen inte fullgör sitt uppdrag – att informera i stället för att agitera.

Hur är det då med det påstådda hatet? För det första har jag inte funnit exempel på något som skulle kunna vara åtalbart som hot eller förtal varken i det redaktionella materialet, i insända artiklar eller i kommentarerna. Och frånvaron av sådant material måste rimligen vara det allra viktigaste. För det andra har jag heller inte funnit något som varit ens i närheten av de oförskämdheter, utöver hot, som vissa kvinnor på senaste tiden offentliggjort att de blivit utsatta för på andra håll än på Avpixlat.

Däremot är jag kritisk till att det emellanåt förekommer att kommentatorer på Avpixlat inte förmår att avstå ifrån att förse personer de ogillar med öknamn eller uttalar sig förklenande om deras förståndsgåvor, karaktärsdrag eller utseende. Sådant är naturligtvis ovärdigt och saboterar sajtens ambitioner. Uppenbart är dock att redaktionen är medveten om vissa problem som är förknippade med kommentarsmöjligheten, vilket framgår av ett långt klarläggande som publicerades så sent som den 20 februari.

Den uppmärksamme läsaren kan dock konstatera att den övervägande majoriteten av kommentarerna, som ofta överstiger 200 per artikel, håller hygglig nivå. Och enligt min bedömning är det bättre med några ogenomtänkta eller smaklösa kommentarer än inga alls så länge lagen inte överträds. Man måste vara medveten om att det är ett stort avstånd mellan det opassande och det olagliga.

Eftersom Avpixlat står sverigedemokraterna nära vill jag för undvikande av missförstånd framhålla att jag betraktar mig som politisk fritänkare. Jag sympatiserar inte helhjärtat med något parti, men jag uppskattar att sverigedemokraterna engagerat sig i en fråga som inget annat parti tagit på allvar, nämligen invandrings- och integrationsfrågan. Därtill kommer att jag har en utvecklad känsla för rent spel från och mot politiska motståndare och pressen. Vart har ärligheten och hederligheten tagit vägen? Två dygder som förutsätter att meningsmotståndare behandlas med respekt.

I dagens läge förefaller det svårt för att inte säga omöjligt att finna en journalist som endast söker sanningen och är beredd att redovisa den även om den strider mot journalistens privata världsbild. Envar sin egen agitator, tycks devisen vara för de flesta och större delen av journalistkåren förefaller vara maniskt sysselsatt med självskadebeteende genom att ständigt arbeta på att försämra sitt redan dåliga rykte.

Min slutsats blir – i vart fall tills vidare – att det är denna yrkesgrupp som genom osakliga skriverier utan underbyggda påståenden placerat Avpixlat i en skamvrå där många av sajtens belackare själva vore väl värda en framskjuten plats.

Ett närmare studium med objektivitet och ärlighet som ledstjärna skulle förmodligen ge vid handen att Avpixlat inte på långa vägar förmår leva upp till den negativa bild som den begåvats med av okritiska eller illvilliga journalister. Men som sagt, jag är beredd att revidera denna uppfattning om någon förmår bevisa att jag har fel.

Text: Rolf Hillegren, fd åklagare

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here