Rättspsykiater: Patientens rättigheter, en stor fråga för Socialstyrelsen

0
0
Susanne Flyborg - Pressfoto: RSORG.se
Susanne Flyborg – Pressfoto: RSORG.se

Många tror att en av Socialstyrelsens huvuduppgifter är att kontroller vårdens kvalitet, att säkra så vi kan känna oss i trygga händer när vi blir sjuka, att vi får snabb vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och att vår integritet skyddas genom sekretess. Är det för att det är svårt att mäta kvalitet som inspektörerna valt andra områden att granska?

Text: Susanne Flyborg, Rättspsykiater | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2013-02-28 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln.

Röster höjs med vädjan att Socialstyrelsen ska gripa in mot det kaos som tillkommit sedan ihopslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund med risk för att patienter kommer till skada i vården. Socialstyrelsens tillsynsmyndigheten i Malmö har goda resurser som skulle kunna granska patientsäkerheten på Skånes universitetssjukhus, SUS, men har senaste året istället valt att fokusera på området patientens rättigheter. Man ska då vara klar över det absurda i det sistnämnda, då patienter i Sverige inte har någon juridisk rättighet till vård. Vård är ingen rättighet utan något som erbjuds av vårdgivaren.

När Socialstyrelsen kontrollerar att patienters rättigheter tas tillvara  innebär det något helt annat än de flesta skulle tro. För Socialstyrelsen innebär det att säkerställa de  tvångsvårdades mänskliga rättigheter att få använda egna mobiler och egna datorer d.v.s. med möjlighet att fotografera och spela in andra patienter och sända det vidare ut i etern.

Trots erfarenhet att det locka till, och även faktisk lett till brottslig verksamhet  t.ex hot och fritagning. Vi talar om rättspsykiatriska patienter dömda för allvarliga brott, där  Socialstyrelsen sett som sin uppgift att måna om den dömdes rätt att få tillgång inte bara till full kommunikation med omvärlden genom telefon och data, för det har han ändå , men rätten till att få använda den egna mulitfunktionsapparaterna.

Enda sättet att tolka Socialstyrelsens version av lagen  är att det utgör en mänsklig rättighet att inifrån den mest slutna högriskavdelningen kunna lägga in bording-kortet i mobilen, inför en planerad flykt. Att det stör vården är inte en prioriterad uppgift för Socialstyrelsen att fundera över.

Inskränkningar får endast göras för enskild person vid enskilt tillfälle när överläkaren vid just det tillfället fått specifik indikatorn om föreliggande fara. Kvalificerad strukturerad riskbedömning och erfarenhet duger inte att avgöra olika risk från en dag till den andra. De ger indikation över tid, vilket inte är tillämpligt, enligt Socialstyrelsens uttolkning av lagen. Övernaturliga sinnen torde vara det som krävs av läkaren.

Att de flesta vanliga vårdavdelningar förbjuder  patienter att använda kamera på avdelningen är inget konstigt, för patienten har ju själv  valet att, om han inte godtar reglerna, gå därifrån utan vård.

Det är bra att mänskliga rättigheter uppmärksammas och att frågan tas upp om det finns tveksamheter i hur lagen ska tolkas, men är det arbete Socialstyrelsens inspektörer lägger ner på saken i proportion till problemet och är det deras uppgift?  Socialstyrelsen är en myndighet som förknippas med kunskap om vård. Om Socialstyrelsen vid inspektion finner oro över att mänskliga rättigheter kränks inom en verksamhet, borde de då inte lämnat saken för bedömning av andra som har mer kunskap på det specifika juridiska området istället för att lägga egna resurser på utredning, när man inte heller problematiserar att lag står mot lag.

Den tolkning av mänskliga rättigheter som Socialstyrelsen förespråkar kan påverka både vården negativt men också utsätta medpatienter för kränkningar i sin lagstadgade rätt till integritet och sekretess, utan att en myndighet som Socialstyrelsen reflekterar över dessa effekter. Under ett helt år man fokuserat på juridisk detaljgranskning.

Förutom förberedande arbete har avsatts resurser för fyra inspektörer att resa  fem heldagar till en klinik, samt  ta hjälp av åtta inspektörer att i detalj granska 40 år av journaler! Utöver det visar det sig att inspektörerna inte har haft kunskap om de moderna journalsystemens utformning där man kan klicka sig runt och få svar på sina (juridiska)frågor, något som inte kan återges i den pappersjournal som trycks ut, om man inte får klart för sig vad som ska granskas.

Har Socialstyrelsen så till den grad urvattnats sin tidigare medicinska kompetens att man inte längre klarar av sitt uppdrag, inte ens att göra rimliga prioriteringar av arbetet?  För granskning av somatisk vård verkar inte finnas resurser. Vem ska bedöma effekten av hur våra skattepengar fördelas/fokuseras hos granskaren?

P.S. Patienter har faktisk en vårdrelaterad formulerad rättighet. Att tacka nej till vård. Men inte att välja fortsatt vård om läkaren vill avbryta vården. D.S.

Text: Susanne Flyborg, Rättspsykiater

Relaterat


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här