Dagens Nyheter är vill gärna se sig som ryggraden i svensk nyhetsförmedling och kulturdebatt. Men när tidningen diskuterar religion saknas varje form av intellektuellt djup. Det enda man kan få ut av DNs artiklar är att religion är en styggelse. Längre än så kommer man inte.
Läsarna av DN har i många år fått följa artikelförfattare, debattörer och skribenter som är negativa eller fientligt inställda till religion. Namnlistan är lång: PC Jersild, Lena Andersson, Johan Croneman…
Om man vill tro på Gud eller inte är varje människas personliga ställningstagande. Och självklart finns ateister bland DNs skribenter. Men ofta hemfaller tidningen åt smutslastning och förlöjligande av världens religioner. Felet är ensidighet, brist på motvikt och avsaknad av intellektuellt djup.
Den senaste i raden av skribenter som fullföljer DNs mission på detta område heter Dilsa Demirbag-Sten. Hon skriver om påvevalet söndagen den 10 mars 2013.
Några citat:
”Påvens arbetsgivare har aldrig kallat till ett utvecklingssamtal utan överlåter åt diverse döda människor som kallas helgon att visa honom vägen. Gud själv har, mig veterligen, inte dykt upp på ett enda möte”.
”…varje seriös verksamhet har styrdokument. Hur tror ni att det känns att tvingas förlita sig på stentavlor medan omvärlden hanterar surfplattor? Det går inte ens att logga in på de där gamla stentavlorna för att få en presentation av verksamhetsplanen.”
”…hur länge skall det dröja innan resten av invånarna på vår planet inser att ’Gud’ inte är ett mer politiskt och logiskt mera relevant begrepp än rosa elefanter?”
Hela artikeln fortsätter i den här stilen. Vad får du ut av detta? Jag själv kan endast uppfatta att Dilsa Demirbag-Sten tycker att kristendom är löjligt och att hon själv inte tror på Gud. Det kunde hon ha framfört på en enda textrad. Om hon ville säga något mer så förväntar sig läsaren av en kulturintresserad tidning att få någon form av rationell och intellektuell förklaring till hennes uppfattning. Gärna ett inre resonemang eller en utveckling av ett ateistiskt tänkande. Någon sådan finns inte. Därmed blir artikeln ytlig och egentligen intetsägande.
Hennes roll är liktydig med att placeras kommentator till en fotbollsmatch trots att man hatar fotboll och inte ens förstår vad offside betyder. Den som är ointresserad av fotboll får inget utbyte av en sådan match, och den som lyssnar till kommentarerna blir ju bara förbannad eftersom de saknar förutsättningar för att ge något vettigt utbyte.
Att låta Dilsa Demirbag-Sten diskutera religion påminner också om att skicka en kritiker för att recensera en popkonsert trots att kritikern bara gillar klassiskt. Resultatet blir förstås en recension utan djup, och uppdraget blir en plåga för både kritiker och läsare.
Att låta Dilsa Demirbag-Sten diskutera religion är därför en katastrof för en kulturellt inriktad dagstidning. Chefredaktören borde ha anlitat en skribent som åtminstone läst och förstått religionskunskapens Sida 1 för det uppdraget. På samma sätt som man har förståelse för att det finns människor som gillar fotboll och popmusik.
Nu är tyvärr sanningen att redaktörerna på DN inte vill publicera något vettigt om religion. Så sker aldrig. Man vill, så långt möjligt, vidmakthålla Sveriges ställning som världens mest sekulariserade nation. Jag beklagar att man strävar efter att uppnå det genom att samtidigt sky stringens och intellektuellt djup.