En dag på Ikea.

    0

    Var med brorsan på Ikea idag. Han skulle skaffa ny säng. Jag satte mig i ett hörn och läste kvällstidningen medan han for runt och lade sig på den ena sängen efter den andre. Så dök det upp en familj med barn. En tjej i småskoleåldern och en kille i tidig mellanstadieålder. Pojken verkade lugn och sökte metodiskt efter en möbel medan tjejen rände runt som ett kvicksilver och hoppade från den ena möbeln till den andre.
    Jag beslöt att söka mig längre bort för att få lite lugn. Då dök hon upp vid min sida på väg till samma plats dit jag tänkte gå. Så jag stannade och frågade: ” Tänkte du prova den”. Hon skakade på huvudet och satte sig på en plats bredvid. Så jag satte mig på den utvalda platsen. Jo detta lilla kvicksilver hade nu utsett mig som intervjuobjekt.
    Jag lade ifrån mig sportbilagan och försökte svara intresserat. Pappa och mamma passerade förbi och hon vände sig till dem och ropade . “Jag har hittat en trevlig farbror.” Jag försökte skoja bort den något pinsamma situationen med att säga:

    “Jo vi finns på fyndhyllan idag…”.

    Alla vet att jag älskar människor unga som gamla men idag är det inte lätt att vara barnkär. Jag sökte mig till en annan plats 20 meter bort. Vips dök kvicksilvret upp och utfrågningen fortsatte.
    Vad heter du?”, “Börje” svarade jag. “Det heter min pappa också, .. i andra namn” svarade kvicksilvret. Där satt vi och pratade namn och jag antog att hennes farfar hade samma namn men det visste hon inget om. Hon kallade pappa pappa och farfar farfar.
    Pappa dök upp och jag sa att vi var namne.  Ett ovanligt namn idag. Jodå mycket riktigt farfar hade samma namn. Så slog sig kvicksilvrets storebror ned bakom mig.  Fick reda på hans namn och kvicksilvret la till “sop”– framför hans namn.  Jag spände ögonen i tjejen medan pappan stod där och sa.
    “Så säger man inte”. Hon försökte skämta bort det. “Vet du att när du säger så så skickar du en liten pil in i hans hjärta”, sa jag.  “Nähä” försökte tjejen “Han skrattar ju”.
    “Nä han skrattar inte, det ser bara så ut. Han blir ledsen” förklarade jag.  Pappan sa “Vad brukar du kalla mig när du blir arg?” Det blev en paus och pojken bakom mig viskade “skitpa…” Det blev tyst ett tag till vilket var en omöjlig situation för kvicksilvret.  “Jag är för smal” sa hon. “Nä” svarade jag “du är perfekt som du är”. Då sa killen samma sak “Jag e också för smal” . Nej svarade jag. “Du är helt perfekt som du är”. Jag såg hur han knöt näven och drog till sig den,  en gest som innebär:
    – Visst jag är okej! Och jag såg hur glädjen lyste till i hans ögon.
    Även kvicksilvret blev glad för det positiva omdömet. Pappan som stått tyst ett tag sa till sin dotter: “Jag tror bestämt att du fått lära dig något nytt idag.” Så tittade han på mig i samförstånd och de skyndade iväg till mamma som stod och väntade. Jag såg hur kvicksilvret tittade länge efter mig innan hon försvann. Hon hade sett att jag hade en klubblagshalsduk och jag hade berättat att jag varit fotbollstränare. Då sa hon stolt att hon var fotbollsmålvakt. Jag berättade aldrig att jag gjort en film om en tjej som ville bli fotbollsmålvakt men inte fick det för att hon var bortlovad. Den här lilla tjejen hade inga sådana hot svävande över sig. Möjligen är risken att hon är så utåtriktad. Sorgligt egentligen. Hennes gåva kan utsätta henne för faror. Förhoppningen är att hon är så intuitiv att hon alltid kan känna vad som är vad.
    Under tiden hade min egen bror hamnat i en säng där säljaren gav honom instruktioner om konstruktion och vad han behöver för att hans ständigt onda rygg ska få vila. Säljaren var duktig och brorsan köpte sängen.
    Medan jag stod och väntade utanför kassorna kände jag igen en ung söt tjej. Hon kom ut från kassorna med två andra ungdomar som jag inte kände igen. Hon vände sig mot dem och sa: “Jag måste köpa…” och så pekade hon på något bakom mig. Då sa jag –“Det måste du inte alls!” De två andra ungdomarna tittade chockade på mig. Och ännu mer chockade då den unga tjejen gav mig en kram. Sedan vände hon sig om och förklarade. “Det är Jans pappa.” De två ungdomarna som hitintills inte hämtat luft tog ett djupt andetag. Jo sånt e kul. (Den söta tjejen är vår son Jans flickvän Vurry.)
    Så en dag på Ikea kan faktiskt ge väldigt mycket fast man är trött och bara vill sätta sig i ett hörn och läsa om Johan Olssons femmilsbragd i skid-VM.
    Börje Peratt


    Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten

    1 KOMMENTAR