Ska vi ge upp?

Är janten vår värsta fiende

”I natt smidde jag tusen drömmar. I morse gjorde jag som vanligt.”

Hur många kliver upp på morgonen och tänker – Nu ska jag uträtta stordåd. – Idag ska jag lära mig något nytt  – Idag ska jag berömma människor och vara tacksam för det de gör.
Vi i Sverige kan glädja oss åt så mycket. Vi har inte haft krig på länge, vi har en hög standard och vi bor i ett land med fantastisk natur. Vi har gott om utrymme och trots vår lilla population gör vi bra ifrån oss på mängder av områden. En avgörande anledning till framgångar är tron på sig själv och stödet från andra. Dock är det en mentalitet som utgör kanske vår värsta fiende:

“Du ska inte tro att du är något“,

Det är första budet i jantelagen. Den rösten finns i olika doser hos alltför många. Några får verkligen kämpa med detta spöke för att ta sig genom dagen. Få saker är så uthålliga och studsar så lätt tillbaka som janten.
1994 blev jag inkallad som mental coach till ett lag som förväntades ligga i topp men hamnat i botten. Laget lyfte sig och började klättra. Publiken skanderade hata, hata, hata. Jag blev intervjuad och sa att deras egna spelare hör samma sak som motståndarna och det är inte uppbyggande. Så började det komma nya ramsor ”Älska, älska Hammarby”.  Det blev en helt annan stämning och publiken bidrog till att lyfta laget till toppen.
Hatmentalitet återfinns inte bara inom idrott, värre är de som anser sig har rätt att döma ut, förfölja och bevaka andra. Det är trist att i ett fritt land som Sverige ska människor tvingas att gömma sig för dem. Det rör inte enbart dem som lever i en kultur där de anser sig bestämma över andras liv till och med utifrån hot om våld och död. Några organiserar sig i en Jantegemenskap där de kan projicera sina tillkortakommanden på andra.
Ska vi ge upp?
Ska vi ge upp humanism bara för att “sekulära humanister” förvrängt begreppet. Ska vi ge upp humanism bara för att en hydra av ateister förvandlat det till intolerans. Ska vi ge upp humanism bara för att naturalister förvandlat det till övergrepp på miljö och hälsa.
Ska vi hålla tyst om detta?
Ska vi sluta försvara mänskliga rättigheter?
Ska vi ge upp medmänsklighet och vår frihet?
Så här skriver professor Robert Hahn: Humanism och vetenskap i nytt sken.
Vi går mot en tid som mentalt sett kan likställas med det som hände i Tyskland på 30-talet då många såg men få gjorde något. Visst vill du säga nej. Motståndare till människans frihet måste avslöjas och sättas på plats. Organiserade fiender mot människans frihet måste bekämpas och försvagas.
Bakom ibland vackra ord om ansvar och vetenskap döljer sig ett mörkt hot av egoism och okunskap.  Resurser och pengar går till deras makt och deras “vetenskap”.
Humanioran tycks dödsdömd och medmänskligheten på fallrepet.
Tillhör du dem som anser att det är nog nu?

• – Vi som vill ha ett medmänskligt samhälle, inte ett med hat och utnyttjande.
• – Vi som anser att människan är omätbar och värdefull som hon är.
• – Vi som anser att kärleken står över allt.

Kärleken och friheten har ett pris.
Det är ditt engagemang.  Gå med i Humanism & Kunskap idag. Ge din röst och din önskan kraft. Ger din önskan en gemenskap. Ge dig ett meningsfullt sammanhang som kan förändra.
Om vi tänker på vad vi behöver förbättra och förändra så blir denna organiserade Janteverksamhet ett av samhällets största skavsår. Alla de människor som hamnar snett, som förstör för sig själva och andra gör det därför att man inte tror sig om att lyckas på något annat sätt. Man saknar kanske förmågan till stora mål. Man saknar kanske tron på att förverkliga sig själv och framför allt saknar man tron på att bidra till sin egen och andras lycka.
Denna mentalitet kommer också till uttryck i klagovisan som bara ser problem och missförhållanden. Jag har under några år involverat mig i något som skulle kunna beskrivas som en upprättelse för mänskliga rättigheter och en strid mot några organiserade Jantegrupper. Jag har upptäckt att ibland är det så illa att ”kaka söker maka”.  Den vars eget inre är sårbart och öppet för janten. Många ser nog problemet men saknar mod att gör något åt det.

I Sverige kom antihumanisterna för att överta universiteten
och jag sade ingenting eftersom jag inte var student
Sedan kom de och tog alla anslag från humanioran
Och jag sa inget för jag var ointresserad
Sedan tog de över redaktioner
Och jag sa inget för jag kunde sluta se och höra
Sedan tog de över sjukvården
och jag sa inget för jag var inte sjuk
Sedan riktade de sitt näthat mot mig
Vid det laget var det ingen som sa något …

(Omarbetad version från “I Tyskland kom nazisterna” av Martin Niemöller, Antinazistisk präst i Tyskland, död 1984.)
Vill du göra något gå gärna med i Humanism & Kunskap
Börje Peratt