Bäst blomjord kan finnas hos Tarjas Blommor i Stockholm

Tarjas Blommor på S:t Eriksgatan 83 i Stockholm har helt klart bäst blomjord. Den är definitivt bättre än de torvbaserade blomjordar som brukar vinna alla tester varje år. Min privata undersökning är inte vetenskaplig, men bygger på flerårig beprövad erfarenhet samt baskunskaper i geologi och biologi. 

Text: Torbjörn Sassersson [detta är inte en advertorial]

Jag bodde över 20 år några kvarter från Tarjas Blommor i Vasastaden, Stockholm. Under många av dessa år köpte jag alltid blomjord som fått betygen bäst i test varje år, men det var aldrig krut i någon av dessa blomjordar. Trots att laboratorietesterna var “vetenskapliga” och det påstods att de bästa blomjordarna var “balanserade”, så var de dåliga. Vetenskapliga tester garanterar inget. Det är enkelt att vinkla resultaten.

Jag noterade även att blomjordarna alltid var baserade på torvmull och som fd grön biolog vet jag att torv är extremt näringsfattig. Det beror på att torven (sphagnum) bildas på mycket näringsfattiga torvmossar där endast regnvattnet utgör “näringstillförseln”.

En dag fann jag butiken Tarjas Blommor som ligger på S:t Eriksgatan 83 (tidigare Torsgatan 47). Jag köpte Ekeröblandning som baseras på äkta lövkompost. Vilken skillnad!

Växterna frodades som aldrig förr. De blev starkare och jorden behövde ingen extranäring på ett helt år. Hur kan bäst-i-test-jordarna vara så mycket sämre än vanlig hederlig lövkompost?

Industriell näringslös torvmull

När jag använde bäst-i-test-blomjordarna baserade på näringsfattig torvmull märkte jag att blommorna växte i 2-3 månader och sedan var jag tvungen att köpa växtnäring likt förbannat. Det finns en naturlig förklaring. Anledningen till att blommor växer först snabbt och sedan dåligt i sphagnum-baserad torvjord beror på att mullen ofta berikats med “snabb” konstgödsel av typen NPK-gödsel som består av kväve (N), fosfor (P) och Kalium (K). I övrigt är jorden näringsfattig. Ibland adderas kalk från de stora kalkbrotten på Gotland, vilket gör jorden mindre sur, men det är som att försöka rädda en dålig grundråvara.

NPK-gödslad torv gör att blommorna växer snabbt en kort tid, men växterna blir ofta rangliga. Orsaken är industriellt tänkande.

NPK-gödseln togs primärt fram för öka matproduktionen dvs maximera vinsten och det sker genom att maximera tillväxt och volym på grödan. Att den då blir näringsfattig som föda var ett lågprioriterat problem.

Problemen är även att NPK-gödsel har höga halter av den mycket giftiga tungmetallen kadmium. Det beror på att det fosfor som finns i gödseln kommer från fosforit. Jag har som ung student på Biologisk geovetenskaplig linje besökt ett av dessa dagbrott för fosforit i Estland, som har Europas största fyndighet av mineralen. Fosforit innehåller tyvärr höga halter av kadmium som sedan hamnar  NPK-gödseln. Denna förorening förgiftar de svenska lantjordarna (och oss människor som äter mat odlad på NPK-gödslad jord).

Det andra problemet med NPK-gödslad jord är att den är fattig på alla andra närsalter som alla växter behöver. Det gör maten näringfattig och att våra krukväxter inte får nödvändig näring från jorden. Lösningen har industrin tagit fram i form av nya produkter tex; flytande växtnäring, näringspinnar och närsaltpellets.

Torvmull

Torvmull i blomjord är inte enbart något negativ trots att sphagnum i grunden är sur och nästan näringslös. Blandad med lövkompost kan mullen passa vissa växter som tex trädgårdsbusken Rhododendron och ormbunkar.

Foto: Sandvikens Kommun brytning av torvmull

Torvmull är fantastisk som bränsle i värmekraftverken, men naturvännerna kritiserar torvbrytning eftersom torvbrott innebär enorma fulheter i landskapet. Industrin försöker ibland kompensera genom att efter torvbrytningen återskapa biotoper som är mer artrika än torvmossen som exploaterades och försvann.

Sammanfattningsvis kan man säg att bäst-i-test-vinnarna när det gäller blomjord baserad på torvmull och spetsad med NPK-konstgödsel generellt är ett dåligt val för hemmets blommor. Köp då istället lövkompostjord från Tarjas Blommor.

Text: Torbjörn Sassersson