Lars Gatenfelt: Vad Sveriges Radio inte berättade om skotten i Aden-viken

LARS GATENFELT OM PIRATERNA I SOMALIA

0
Lars Gatenfelt - Pressfoto
Lars Gatenfelt – Pressfoto

Tidigare kommendörkapten i flottan: Sveriges Radio program Konflikt har uppmärksammat den pågående piratverksamheten i och kring Aden-viken. Det finns anledning att betänka bakgrunden och de grundläggande förhållanden som råder innan man kastar sig över de aktörer som nu äntligen, efter många års avvaktan, börjar att i någon mån agera.

Text: Lars Gatenfelt, fd kommendörkapten i svenska flottan | Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill 2013-04-29 och den återpubliceras med tillstånd från Gatenfelt på samma datum i NewsVoice.

Lördagen den 27/4 sändes reportaget från Adenviken i radioprogrammet “Konflikt”, vilket tog fasta på de privata säkerhetsföretagens verksamhet ombord på handelsfartygen som trafikerar området med ett mycket kritiskt förhållningssätt till säkerhetsföretagen.

Även om jag måste uttrycka en viss förvåning över den ensidiga kritiken gentemot säkerhetsföretagen och rederierna – ingen kritik antyds ens mot piratverksamheten – så kan jag förstå att man i ett radioprogram har behov av att vinkla en aspekt av rådande förhållanden, som t ex gjordes här. Ändå sticker det i ögonen att piraterna slipper undan helt och hållet i reportrarnas analys!

Man konstaterade mycket riktigt att ansträngningar gjorts att med reguljära marina enheter (huvudsakligen krigsfartyg och helikoptrar) patrullera området och eskortera (frivilligt) handelsfartyg genom de mest utsatta områdena. Dessa utsatta områden har dessutom blivit alltmer omfattande.

Från att tidigare ha legat i huvudsak kustnära på den arabiska resp afrikanska kusten så utgör  numera hela havsområdet mellan Afrikas horn och den Arabiska halvön ett utsatt område. EU:s, m fl insatser har visat sig vara långt ifrån tillräcklig och piratverksamheten har påverkats bara i viss utsträckning med mycket stora ekonomiska förluster och omfattande mänskligt lidande för drabbade sjömän som följd (även kroppsskador och dödsfall).

Det nya inslaget med privata säkerhetslag ombord på handelsfartygen har uppvisat betydande förbättringar – för de fartyg/rederier som har råd att anlita sådana. Historiska paralleller kan dras; piratverksamhet är ju inte ny under solen. För flera hundra år sedan utnyttjades samma metoder för piratbekämpning som de vi nu ser prov på: Patrullering och bekämpning, eskortering av handelsfartyg men också självförsvar från handelsfartygens sida.

Det var t o m så att de flesta handelsfartyg av någon betydelse storleksmässigt var beväpnade precis som krigsfartygen, d v s med kanoner, olika handvapen, änternät, m m, m m.Det finns således omfattande historisk precedens inom området.

Vad man måste förstå och betänka i ett sammanhang som detta är att piraterna för att lyckas med sina angrepp gör allt som står i deras makt att efterlikna oskyldiga fiskare eller annan legitim verksamhet både vad avser utseende och uppträdande. Det är således ingen helt lätt sak att urskilja en pirat-skiff från en legitim fiske-dito.

Det är ofta först i ett mycket sent skede som piraten visar ”färg” när det egentliga bordningsförsöket inleds från kanske några hundra meters håll. Då är det försent för undanmanövrar med hänsyn till de flesta handelsfartygs fartresurser i förhållande till piraterna och man är hänvisad till närförsvar av olika slag (äntringshinder, vattenspolning och ev eldgivning).

Hotbilden nuförtiden från piraternas sida är tyvärr skrämmande med hänsyn till deras eventuella förmåga att sätta in eld från granatgevär eller raketgevär. Den effekt detta kan ha på tankfartyg innehållande gas eller petroleumprodukter är direkt ödesdiger. Det är heller ingen ofarlig sak att stå bå bryggan på ett “vanligt” handelsfartg.

Detta kan i sin tur innebära en benägenhet för ett utsatt fartyg att överväldiga vad man uppfattar som en pirat med kraftig nedhållande och bekämpande eldgivning för att piraten inte skall kunna skjuta med ett vapen som nämnts ovan. Det är mycket som kan stå på spel i ett sammanhang som detta – inte bara fartyget utan också hela besättningen.

En annan sak som också bör stå klart är att de avstånd, som är aktuella för farligheter som beskrivits ovan, är små – upp till kanske 600 – 700 m. Håller man sig väl utanför det direkta närområdet till ett handelsfartyg så löper man ingen fara för aktiv bekämpning. Därmed inte sagt att man inte väcker oro och förorsakar åtgärder ombord på handelsfartyget som beredskapshöjning, undanmanöver, etc. Men – om enheter som vet med sig att de kan misstas för pirater håller undan från handelsfartyg och inte kommer närmare än, säg 1 nautisk mil (ca 2000 m), så skulle oönskade incidenter av det slag som beskrevs i programmet kunna undvikas.

Naturligtvis skall inte trigger-happy säkerhetspersonal skjuta mot ofarliga fiskare eller när ingen fara längre föreligger men det är inte alltid helt enkelt att avgöra vad som är vad, som sagt. Till bilden hör dessutom att äntring oftast sker akterifrån över akterstäven, så det är inte automatiskt så att faran är över bara för att en presumtiv pirat har passerats, i synnerhet inte om avståndet är litet.

I programmet letade jag förgäves efter frågor om varför fiskarna inte höll undan bättre från de aktuella handelsfartygen givet att de måste ha fullt klart för sig att det kan vara förenat med fara att komma för nära. Måhända kan en parallellförklaring sökas i exemplet med den mutsökande jemenitiska kustbevakningsenheten, som också nämndes i programmet.

Efter att i åratal ha ”tagit stryk” av piratverksamheten så börjar nu rederier och handelsfartyg i någon mån att bita ifrån sig något gentemot en maskerad och undflyende fiende som utgör ett mycket starkt hot i det aktuella området mot helt oskyldiga fartyg (ekonomiska värden) men också mot helt oskyldiga fartygsbesättningar, vilka bara utför ett nödvändigt och samhällsnyttigt arbete.

Man kan ju fråga sig vilka andra yrkesgrupper som skulle acceptera att utsättas för risker till liv och lem eller att interneras ombord i åratal under vidriga omständigheter medan ”förhandlingar” pågår om utlämning utan att det skulle resas krav på ”kraftåtgärder”. Tillräckliga kraftåtgärder saknas och nu försöker fartyg och rederier att – till slut – göra något åt saken på egen hand. Då rycker Sveriges Radio ut med stora pekpinnen – mot rederier och säkerhetsföretag – inte mot piratverksamheten eller de otillräckliga statliga åtgärder som tillåter att de grundläggande missförhållandena fortsätter.

Text: Lars Gatenfelt


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Föregående artikelSpelbolag söker folk som kan se in i framtiden
Nästa artikelSeminarie: Brytningstider 12 maj – Gör upp med det gamla – Ge plats för det nya
NewsVoice är en nättidning som startade 2011. Syftet är att publicera oberoende nyheter, debattartiklar och kommentarer samt analyser av händelser i samhället och världen.
Prenumerera
Notify of
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer