Nils-Göran Areskoug: Samordnat kompetenscenter för familj och barn efter skakande rapport om barn som berövas sina föräldrar

0
Barnets rätt till familjeliv av Lena Hellblom-Sjögren - Studentlitteratur 2010
Barnets rätt till familjeliv av Lena Hellblom-Sjögren – Studentlitteratur 2010
Nils-Göran Areskoug - Foto: Lütfi Özkök
Nils-Göran Areskoug – Foto: Lütfi Özkök

Professor: Rättssäkerheten för vuxna har sedan ett antal år ifrågasatts i den offentliga debatten. Utan tvivel råder allvarliga brister i rättssäkerheten för barn och unga som inte själva kan försvara sina grundläggande behov. Vid föräldraalienation kränks barnets rätt till familjeliv av en förälder som navigerar för egna syften i rättssystemets farvatten. Ansvaret för systemfelet delas lika mellan samhällets rättsliga och sociala instanser. Ytterst svarar den politiska makten för bristande direktiv till lagstiftarna. Detta brännande problem som drabbar en och en halv procent av befolkningen (lika mycket som autism) kräver nya grepp för skydd av barn och familj.

Text: Nils-Göran Areskoug | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2013-04-08 | NewsVoice fick tillstånd av Areskoug att återpublicera artikeln.

I en ny bok om barn som utsätts för psykisk misshandel i samband med skilsmässor med vårdnads- och umgängestvister visar rättspsykologen Lena Hellblom-Sjögren på grava systemfel inom rättspraxis och socialtjänst. Hennes slutsats är att helt nya infrastrukturer krävs för att komma till rätta med problemen. Hon visar att barn i grunden är helt oskyddade mot en förälder som med förslagenhet och hänsynslös manipulation gör socialutredare till sina allierade i en oförsonlig kampanj med syfte att manövrera ut ett obekvämt ex ur barnets liv. Sådana föräldrar är framgångsrika barnaberövare som skickligt kamouflerar sina tillkortakommanden som vårdande föräldrar och lindar domare och socialsekreterare runt sitt finger.

En provkarta på detta samhällsgissel ges i form av 25 svenska fallstudier av föräldraalienation i ”Barnets rätt till familjeliv” (Studentlitteratur 2012, 535 sidor). Gemensamt för alla dessa fall är att ett avskiljande utan grund av barnets kontakt med den ena föräldern sker med hjälp av en otillbörlig påverkan av barnet vars varma relation till ”den andra” föräldern bryts ner. Detta är djupt skadligt för barnets psykiska och sociala utveckling. Det handlar inte bara om de bägge vanligaste modellfallen – en mamma som påverkar sitt barn till att ta avstånd från pappan med förtal inför barnet och falska förevändningar för barnaberövandet eller – vid omvända föräldraroller – en pappa som förhindrar och förstör mammans kontakt med sitt barn.

Roten till problematiken ligger djupt. Klent utbildade yrkesgrupper inom det sociala och polisiära utredningsväsendet upprätthåller i egenintresse en ”marknad” för sin tvivelaktiga hantering av unga människoöden. Vi har fått en inkompetent utredningskultur som är självgående och skattefinansierad. Den begränsar i praktiken både barns rätt till fullgod psykosocial hälsa och utveckling och familjens möjlighet att etablera och skydda det harmoniska samliv som de unga så väl behöver för att som vuxna lyckosamt inlemmas i samhället.

Vad är lösningen på denna hotande rättskollaps? Hellblom Sjögren föreslår en grundlig systemförändring för att göra det svenska rättsväsendet förenligt med de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att följa. I förordet lyfts särskilt tre av förslagen fram:

(1) det behövs en uppgradering av kompetens i rättsväsendets strukturer och särskilda familjerättsavdelningar bör inrättas i våra domstolar,
(2) socialtjänstens oförenliga funktioner måste separeras på olika instanser (som det nu är utreder den, beslutar, verkställer och utvärderar sina egna fall utan insyn, extern kritik och redovisningsskyldighet), och
(3) särskilda kontroll- och tillsynsorgan som utför oberoende prövningar av överklaganden måste inrättas för att förhindra kränkning av barns mänskliga rättigheter.

Hellblom Sjögrens vision är ett genomgripande reformprogram: Samhället ska respektera barn som fullvärdiga medborgare och sätta stopp för offentlig medverkan i psykosocial barnmisshandel på det sätt som visats ske i nuvarande system:

  • Vi måste enas om en gemensam definition av barnets bästa som överordnad princip, giltig i alla instanser inom rättsliga och sociala samhällssystem.
  • Grundlagens krav på saklighet och opartiskhet i myndighetsutövning måste respekteras och efterlevnaden kontrolleras.
  • Ett familjerättssystem skall sätta barnet i centrum och inte utgå från partsintressen i konflikt.
  • En socialtjänstlag ska inte vara en ramlag för vidlyftiga tolkningar – och utrymmet för godtyckliga bedömningar i händerna på enskilda handläggare måste begränsas.
  • Socialhandläggarnas immunitet och ”ofelbarhet” per definition är samhällsfarlig och måste kringgärdas av restriktioner – och ett individuellt tjänstemannaansvar behöver återinföras.
  • Krav på källkritisk metod och införande av kriterier som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet måste ersätta nuvarande maktbaserade förvaltningar med inkompetent godtyckeskultur.
  • Adekvata metoder för skadeprevention och bedömning av skaderisk måste utvecklas och genomföras som minimikrav i barnaärenden.
  • Verksamma sanktioner mot kränkningar av barnets rätt måste införas.

Samhället bör möta ett ökat antal fall av föräldraalienation med en organisation för samordnade insatser i juridisk och social problemlösning. I en propå till regeringen föreslås här ett nordiskt kompetens- och behandlingscenter för skilsmässoskadade barn och familjer, med ledande uppgifter inom forskning, utbildning, utredning, information och rehabilitering.

En sådan social investering är kostnadsbesparande. Dessutom svarar förslaget väl mot de mänskliga värden som omfattas av samtliga demokratiska partier (och barnrättskonventionen). Situationen är likartad i våra nordiska grannländer. Fördelaktigt vore därför en gemensam nordisk mötesplats som säkerställer den grundläggande kompetensförsörjningen – något som ännu saknas inom detta angelägna ansvarsområde.

Förslaget ligger i linje med det ”Riksbarncentrum” som straffrättsprofessor Hans Klette förespråkar i förordet till boken. Där skulle all relevant teoretisk och praktisk kunskap om barn samlas och beredas för tillämpning. Det kräver en nödvändig arena för tvärvetenskaplig dialog och ökad kunskapsintegration mellan berörda yrkesgrupper.

(1) WikipediaFöräldraalienationhttp://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldraalienation
(2) Föräldraalienation och psykosocial barnmisshandelInre och Yttre Verklighet, Strömstad akademi Acta Academiae Stromstadiensis, AAS-1, sidorna 36-49: online: http://www.stromstadakademi.se/AAS-1.pdf

Text: Nils-Göran Areskoug

Biträdande professor i tvärvetenskapliga studier, läkare och docent. Forskat i psykosociala villkor och pappors betydelse för barns utveckling. Föreläsare vid Internaitonal Academy of Law and Mental Health: www.ialmh.org

  Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Föregående artikelTvå inkaindianer besöker Stockholm 8 april 2013
Nästa artikel3D-printing: USA:s flotta vill bygga skepp med printer
NewsVoice är en nättidning som startade 2011. Syftet är att publicera oberoende nyheter, debattartiklar och kommentarer samt analyser av händelser i samhället och världen.
Prenumerera
Notify of
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer