Flykten från ansvar

Betydelsen av kommunikation och underhållande av relationer kan inte nog betonas. Missförstånd är ett av de vanligaste skälen till problem, intolerans och förutfattade meningar kanske de näst vanligaste. Naturligtvis orsakar även direkt oppositionella uppfattningar “krig”. Men man kan ibland fråga sig vad som är vad.
Misstanken om att komma på undantag eller att bli lurad gör säkert att det finns risk för överreaktioner som i sig leder till sociala “krig”. Om pengar eller ägande är inblandat frammanar de ofta Egots strid för sina “rättigheter”.
Jag sätter rättigheter inom citationstecken därför att ibland eller påfallande ofta ger man sig själv rättigheter man inte har och försöker beröva den andre på dennes rättigheter.
Judge Judy på Sjuan är en TV-serie med autentiska rättsfall. Där illustreras hur människor slingrar sig från sitt ansvar, skyller på allt utom sig själva och anser inte att de har någon roll eller något ansvar trots att de blir överbevisade i sakfrågan. TV-serien är intressant som studieobjekt för ett beteende som illustrerar undanflykter, bortförklaringar och förnekanden. Det är också en studie i hur den skyldige skyller ifrån sig och påstår att den man bestulit eller misshandlat egentligen bär skulden.
Ett annat exempel på flykt från ansvar är relationen till våra äldre.
Många blir övergivna och får framleva sina sista dagar i ensamhet. Men om arvingarna får höra att de på något sätt hotas så kommer de som flugor. Ett exempel på det var då vi skulle göra en filminspelning och en äldre människa kontaktade mig och erbjöd sin stuga. Jag reste dit och såg att här fanns möjligheter. Vi hade noll budget men var beredda att betala en liten del i hyra. Kvinnan sa att hon var så ensam att det skulle bara liva upp om vi var där. Hennes son hade sedan länge slutat bry sig om henne eller stugan. Men när han nu fick höra talas om filminspelning blev det annat ljud i skällan. Han skulle ha tolvtusen om dan för att vi var där. Jo, sa jag det att kvinnan redan givit honom halva stugan så han hade naturligtvis rätt i sak. Men hon ångrade nu det beslutet. Det enda han var intresserad av var ägande och pengar.
Girigheten vid arvsskifte.
Jag har aldrig hört talas om eller sett människans lägsta sidor visa sig så tydligt som vid möjligheten till ett arv. Girigheten fulaste ansikte tycks synliggöras då det gäller smulorna efter andras död. Man kan bli så förblindad att man inte ens ser att de som försöker reda ut det hela till allas bästa är just där och uppoffrar sin tid för att det ska bli rättvist för alla. Hur många gånger har det inte istället slutat i evig fiendskap och släktfejd och att, till slut, alla pengar går till juristerna.
Det tragiska i allt detta är hur självförnekelse och girighet gör alla till förlorare. Detta är också tydligt i sammanhang där människor borde kunna samverka mot gemensamma mål men istället hugger varandra i ryggen av avundsjuka och egoism. Människan har fortfarande en lång väg att vandra.

Börje Peratt