Science fiction-författarinnan och nobelpristagaren Doris Lessing har gått bort

Leif Erlingsson: Tack för intressant inlägg och läsning!

Läste själv Doris Lessing, “Canopus in Argos: Archives“, alla fem banden i våras. “Re: Colonised Planet 5 — Shikasta” heter som sagt det första bandet. Shikasta är uppenbarligen planeten jorden. Skriven 1979.

Antecknade i våras:

Emissarien som skriver rapporten var i berättelsen här för första gången drygt 32000 år sedan, och upplevde katastrofen då allt kom i obalans genom en kosmisk obalans tillsammans med en parasitisk fiende som inväntat ett sådant tillfälle.
Detta bringar en finstämd balans i disharmoni och detta eskalerar inom få dagar, mycket grafiskt beskrivet av emissarien från Canopous som även om han också påverkas något ändå är någotsånär skyddad från att förlora sina själsförmögenheter av “the Signature”, ett sorts absolut bindande Lag-bevis – ett fysiskt föremål – som ingen förmår gå emot och som när han bar det på sig hjälpte honom att behålla sin klartänkthet medan alla runtomkring honom snabbt förlorade sin.
Historien sträcker sig över olika existensplan även om det hittills mest rört sig i det fysiska och emissarien från Canopous p.g.a. att det varit så brottom kommit fysiskt i ett rymdskepp snarare än som normalt i hans yrke inkarnera på vanligt sätt via zon sex som uppenbarligen är den närmsta andevärlden för folk som har dött och ska återinkarnera här på jorden för att någon gång övervinna denna existens och vinna priset, att komma härifrån.
Det är verkligen en ahaupplevelse att läsa hur människor går från att kunna förstå sammanhang till att bli glasartade i blicken och helt oförstående för vad de förut enkelt kunnat greppa, p.g.a. en förändring i medvetandefältet helt enkelt. Vi stödjer ju varandra genom medvetandefältet, men störs detta och som det är i Doris Lessings roman, en fiende dessutom i samband med sådan störning lyckas förstärka denna med en störsändare, då krävs det verkliga “Tankebrytare” för att bryta igenom de “lägre vibbarna” till högre tänkande – d.v.s. till att vara mottaglig för den intelligens som fritt gives som gåva från ett kärleksfullt universum.
Ju fler som förmår detta, ju mer återuppbygges fältet på nytt. Doris Lessing vet något.

Emissarien som skriver rapporten kommer i början av boken hit ungefär i nutid, men kommer då ihåg hans första besök som han i mellantiden har vägrat att alls tänka på. Där finns också citerade arkivrapporter från andra emissarier och citat ur historiska sammanfattningar.
Storyn är fullständigt briljant genial.
Doris Lessing har kunskaper utöver det vanliga. Något annat är inte möjligt. I en historisk sekvens som handlade om en tidigare civilisationsepok som slutade i globalt kärnvapenkrig (det finns spår på vårt klot av ett tidigare sådant…) så när alla kärnvapnen p.g.a. en teknisk glitch som sände iväg de första och vedergällning som sände iväg resten hade landat och de flesta överlevarna var döende i strålskador så kom de hemliga vapnen ut från baser på månens baksida, och även dessa bekämpade varandra över himlarna.
Hennes analys av vår planets mentala tillstånd är fullständigt genial-det räcker inte som beskrivning, den är utöver vad som kan förväntas av någon människa.

Sidan 262 är en “arkivrapport” skriven av agenter för den mörka sidan, en rapport hem efter att man som ett experiment låtit ett antal statschefer säga den rena sanningen, och studerat resultatet. Näst sista raden i rapporten: “These tests have proved that the planet is immune to truth.” Detta handlade om en värld ungefär i nutid, men naturligtvis i framtid från när Doris Lessing författade texten och därför ska sägas att världen är i något bättre skick i verkligheten än den är i hennes förmodade version skriven 1978 till 1979. Men inte mycket bättre.

Det ska dock sägas att i de refererade experimenten så hade människorna kring de som plötsligt sa sanningen inte kontexten. Jo, när det var ministrar och säkerhetstjänster som oskadliggjorde statscheferna innan befolkningarna fick höra något så hade de väl det, antar jag, men i en av de beskrivna länderna så publicerades sanningen offentligt men befolkningen trodde inte på den eftersom det var ett sådant stort gap mellan vad man förut hade berättat för dem och vad de nu fick höra av statschefen. I berättelsen ledde detta till att statschefen blev känslomässigt instabil, fick en hjärtattack och dog.

Insiktsfullt.

Slutsats: Kontexten skitviktig. Den som ska beskriva vad som skett och sker, och kunna nå de kategorier människor som inte redan är invallade av olika fåraherdar, måste förklara dessa bakgrundsfaktorer på ett enkelt sätt.

I Doris Lessings andra bok i Canopus in Argos: Archives serien, “The Marriages Between Zones Three, Four and Five” (1980), är till att börja med zonerna helt isolerade från varandra, förutom en evighets gränstvist mellan zon fyra och fem som båda dessa zoner bedriver för sina interna syften av total kontroll över sina respektive samhällssystem.

I boken ges plötsligt från “The Providers“, någon slags högre nivå vars “dispensations” innebär en absolut lag ingen kan bryta eller öppet kritisera men som inte hade gett några instruktioner på hundratals år instruktion att den valda drottningen över zon tre ska gifta sig med kungen över zon fyra. Eftersom varken zon tre folket kan visats i zon fyra eller vice versa utan speciella energisköldar för att isolera sig från de främmande energierna så krävs en del speciella arrangemang för att äktenskapet ska kunna genomföras. Arrangemang som “The Providers” samtidigt specificerar.

Senare i historien får kungen över zon fyra dessutom en lika obrytbar instruktion att dessutom gifta sig med stamdrottningen över zon fem. Inga speciella arrangemang krävs här men han är absolut inte villig, han har förändrats till att kunna tänka högre tankar. Samtidigt med att denne kung gör zon fyra mer lik zon tre så gör han, väl medveten om ironin, zon fem mer lik det zon fyra förut var. För detta höjer zon fem.

Drottningen över zon tre har samtidigt ersatts och är inte längre hemma i sin zon. Hon är inte hemma någonstans. Zon tre vidtar åtgärder för att inte påverkas av zon fyra, men dessa åtgärder är i sig själva mer i zon fyra stil än i vad som var zon tre stil. Dessutom ifrågasätter nu zon tre “The Providers“, något tidigare helt otänkbart. Man kan säga att zon tre sänks i “frekvens” medan zon fyra höjs i frekvens. Kvinnorna i zon fyra hade alltid i hemlighet upprätthållit traditioner och hemliga versioner av texter till traditionella visor med kunskap om något högre. Det var i zon fyra förbjudet att se upp till zon tre men i kvinnornas hemliga ceremonier gjorde de just detta.

Samtidigt blir zon fem lite mer åt det håll zon fyra förut var. Zon tre hade varit alldeles för nöjda med sitt perfekta samhälle och stoppat upp all utveckling. De var så att säga proppen. Ja, även zon fyra hade stoppat men här fanns en inre “motståndsrörelse”, kvinnorna. Det börjar vandra folk mellan zonerna.

Den tidigare drottningen över zon tre inser att den dynamik hon sett i zon fyra av att inte se upp mot zon tre – i zon fyra påtvingat genom förbud – på ett helt frivilligt och mycket djupare sätt finns i zon tre. Ingen i zon tre ser upp mot den blå zon två. När hon själv för länge sedan pekat ut de blå bergen ovanför zon tre för sin tvillingsyster var hon inte varit intresserad. Den före detta drottningen rider upp mot zon två, den blå. När det blir för tunn luft för hästen fortsätter hon till fots. Hon kan inte se något, innevånarna i zonen är i de subtila blå-lila frekvenser hon inte kan uppfatta. Hon förlorar medvetandet. När hon kommer till talar de direkt till hennes medvetande att hon inte är redo ännu, att hon måste gå tillbaka. När hon vandrar ned igen har det gått ett halvår och den trogna gamla hästen har bara väntat med att dö för att ta adjö av henne.

Den tidigare drottningen över zon tre bosätter sig under enklast tänkbara förhållanden vid foten av de blå bergen. Det kommer unga människor som vill vara nära henne. Ledarna, hennes egen tvillingsyster som inte längre förstår henne, tar henne till en liten stuga de bygger en bit upp på berget och sätter vakter nedanför så ingen ska kunna besöka henne, så hon inte ska påverka ungdomen. Hjälper inte, skaror av ungdomar bosätter sig i trakten och är ändå påverkade av längtan till något högre. Det har gått ett antal år. Kungen över zon fyra kommer på besök med deras gemensamma son som ska bli kung över zon fyra när han blir stor. Kungen över zon fyra har soldater med sig så vakterna kan inte hindra honom. Det är ett bra möte, de hade skapat kärlek dem emellan som finns kvar. Hon hör dock inte längre hemma i någon av zonerna tre eller fyra.

Den tidigare drottningen över zon tre vandrar ibland upp till zon två, den blå. Efter detta möte kommer hon inte tillbaka. Där slutar historien. Men det som har ändrats efter allt detta är att tidigare var de olika zonerna isolerade, påverkade inte varandra (mer än marginellt mellan fem och fyra), men nu sker en vandring uppåt, ett flöde, en utveckling. De är inte längre isolerade.

Doris Lessing skrev om detta 1980. Påtvingad förståelse kan vara nödvändig för att bryta stagnation. Den påtvingade förståelsen skapades i denna historia genom att skapa förhållanden som genererade upplevelser som just skapade insikt. För dem som ville ta emot insikten. Långtifrån alla valde insikt, men en icke föraktlig del av människorna gjorde så – i stort sett hela zon fyra, många ungdomar i zon tre och även en hel del i zon fem.

Slut från mina anteckningar förda i våras. Jag har inte fört anteckningar över de tre övriga banden, utöver den noteringen att Doris Lessing tagit upp temat hur avgörande domstolsutslag kan vara och i böckerna placeras agenterna från Canopus genom inkarnation in på jorden i de olika rollerna för att viktiga domstolsutslag ska bli av. Själv vill jag utsträcka detta till alla former av symboliskt viktiga händelser. Såsom även i personliga och andra relationer. Interaktioner av alla de slag.