Matteläraren som blev ADHD-diagnosens störste kritiker

125

Anna BöhlmarkJanne Larsson är högstadielärare i matematik, men det är inte därför som vi träffar honom. Det är hans intresse för medicineringen av barn med ADHD som väckt vårt intresse.

Text:  Anna Böhlmark

SANYO DIGITAL CAMERAJanne Larsson började intressera sig för detta samtidigt som de första läkemedlen mot denna beteendestörning började skrivas ut i Sverige. Som mattelärare på högstadiet har han på sin lediga tid grävt i psykiatrin de senaste tjugo åren.

Intresset intensifierades speciellt under åren 1995–96 då trenden från USA att diagnostisera barn kom till Sverige och man började skriva ut dessa läkemedel även här. Förskrivningen skedde med samma argument som användes i USA men med viss eftersläpning.

Bakom dessa trender som kom till Sverige låg ekonomiska intressen från de stora läkemedelsbolagen, säger Janne Larsson.

Läkemedelsverket finansieras av läkemedelsbolagen

Kopplingarna mellan Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin är mångfacetterade. Vad många kanske inte vet är att Läkemedelsverket finansieras av läkemedelsbolagen och därför måste fungera som ett företag för sin egen överlevnads skull.

Janne Larsson är unik, eftersom han har lyckats få ut offentliga handlingar som Läkemedelsverket nekat att lämna ut, men som de senare blivit tvungna att dela med sig av efter domstolsbeslut. Dessa handlingar har gett Janne Larsson djupa insikter om olika läkemedelsbiverkningar (i vissa fall även dödsfall), som läkare ofta inte informerar patienter om. Många privatpersoner har genom åren tackat honom för de insatser han har gjort genom att föra ut denna kunskap i ljuset. Några av dessa är föräldrar till barn som avlidit till följd av behandlingen av ADHD.

ADHD egentligen är ett beteende –  inte en sjukdom

På senare år har det skett en kraftigt ökad förskrivning av läkemedel mot ADHD i Sverige.
Begreppet ADHD är enligt Janne Larsson bara påhittat. Alla utredningar som görs ger sken av att ge en diagnos av en gedigen medicinsk sjukdom. Han anser att ADHD egentligen är ett beteende. Man bör inte ge medicin mot ett beteende.

Det är enligt honom inte för barnets skull som man skriver ut mediciner mot ADHD. Man använder mediciner för att tillfälligt sopa ett problem under mattan. Ett problem som kan ha många bakomliggande orsaker.

Förra året fick 19 000 barn i Sverige medicin mot ADHD – en ökning med 20 gånger på tio år. Med den ökningen är Sverige sannolikt det land i världen som ökat den medikamentella behandlingen mest.

Ökningen kom till stånd efter att Sverige haft en lång tradition av att inte skriva ut psykofarmaka till barn. Begreppet ADHD i Sverige och dess påföljande ökning har marknadsförts av en liten grupp psykiatriker med kopplingar till Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin. Janne Larsson kallar diagnosen lite ironiskt för slasktrattsdiagnos: allt som är oönskat kastas in i begreppet ADHD. Han finner ingen annan orsak till att ge diagnosen ADHD än att vilja sälja och lösa problem på ett enkelt sätt: med ett piller.

Pseudovetenskaplighet bakom ADHD-tänkandet

Om inte ADHD hade funnits som enkel diagnos hade man funnit orsaken i andra faktorer såsom kost, tillvägagångssätt vid undervisning i skolan, miljö-och omgivningsfaktorer, sociala förhållanden eller familjesituation.

Concerta-ADHD-RitalinMan bryr sig inte om att ta reda på den verkliga orsaken till problemet och hittar följaktligen ingen verklig lösning. Man säger att ADHD är ett kroniskt, medicinskt fel i hjärnan, vilket i Janne Larssons värld är den yttersta kränkningen av ett barn. Om man kan bevisa hjärnskadan vore det en sak, men i inget av fallen vid diagnoser av ADHD sker en sådan undersökning. Man säger alltså att felet sitter inne i personen, medan det i själva verket finns att hitta utanför denne.

Janne Larsson ser med oro på framtiden. Allt fler barn och tonåringar blir kroniskt sjuka och vänjer sig vid rollen som psykiatrins patienter. Deras liv och tankeverksamhet är totalt kopplat till konsumtionen av industrins läkemedel. Han målar upp en dyster bild av vad som väntar barn och ungdomar med så kallad ADHD–problematik. De hade kunnat leva ett friskt och lyckligt liv om de hade blivit hjälpta i grunden.

Janne Larssons vision för Sveriges barn är motsatsen till dagens medikamentella behandling. Den är att sluta ge barnen en slasktrattsdiagnos och istället bemöda sig om att leta efter de verkliga orsakerna till problemen. Att sätta in något som kan vara en långsiktig lösning. Då blir man tvungen att gå den långa vägen. Tittar man på dagens skola är det till exempel uppseendeväckande att man packar in barn i samma teoretiska sammanhang i en ålder där de är extremt rörliga och tvingar dem att sitta i en skolbänk stora delar av dagen.

Hotet mot de svenska barnen är att när de behandlats med detta läkemedel under flera år ökar risken för maniska tillstånd.

Läkemedelsverket måste frigöras från industrins grepp

Janne Larsson menar att om lärarna ville, skulle uppemot 50 procent av 9–10-åriga pojkar kunna leva upp till en ADHD-diagnos. Därför bör skolan tillgodose barns behov av mer rörelse.
Visionen är att diagnosen ADHD ska tas bort helt, samtidigt som Läkemedelsverket ska tjäna allmänintresset. Det skulle slå ut alla kopplingar mellan Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin så att myndigheten blir oberoende och gör det den verkligen ska göra, det vill säga arbeta för folkets välmående.

I denna ideala värld skulle man öppna upp möjligheten för flera orsaker till problemen och många alternativa lösningar skulle komma upp till ytan. Idag satsar man pengar på psykofarmaka, då många lever på denna industri. Satsade man inte längre på denna industri utan skar bort pengarna, skulle inte lösningen på problemen bli en. Då blir man tvungen att söka flera orsaker till problemen, vilket skulle leda fram till andra lösningar som skulle kunna blomma upp.

På så sätt tror Janne Larsson att det är möjligt att vända trenden.

Det är viktigt att personer som Janne Larsson finns och får verka, eldsjälar som brinner för att hjälpa andra och som kan få upp ögonen för problem i samhället som både myndigheter och läkemedelsindustri hellre gömmer undan. Han tycker att fler borde begära ut handlingar från myndigheter och utnyttja sin medborgerliga rättighet att påverka besluten.

Framförallt är det viktigt att information om läkemedlens biverkningar sprids så att barn och deras föräldrar förstår vad det är de stoppar i munnen. Om vi kan sprida denna information, kanske vi en dag kan bli så starka tillsammans att myndigheterna blir tvungna att hitta alternativa lösningar på problemen.

Hela artikeln finns på 2000-talets Vetenskaps hemsida (PDF)

Text:  Anna Böhlmark


Relaterat

Dagens Ritalinareklam: “Ritalina ger energi”- och hjälper den trötta modern


Tillägg av artikelförfattaren:

Janne Larsson har nästan alltid rätt! Han har ofta varit tidigt ute i debatten i sin kritik av användingen av psykiatriska droger. Och påfallande ofta har det visat sig att han haft rätt i sin kritik.

Senast bekräftades detta i fallet med AstraZeneca. Företaget hade i USA hamnat i en besvärlig rättslig tvist med stora skadeståndskrav efter allvarliga biverkningar av deras läkemedel Seroquel. Seroquel är ett psykofarmaka som främst är avsett att användas vid schizofreni och depression. Men biverkningarna är många och ibland svåra. Därför hade 22 000 amerikanska patienter stämt AstraZeneca bland annat för att man ansett att Seroquel gjort att användarna utvecklat diabetes.

I mitten av augusti 2010 meddelade företaget att man hade nått en förlikning med 17 500 patienter. Den summa som AstraZeneca kommit överens om att betala uppgår till nästan 200 miljoner dollar, det vill säga 1,3 miljarder kronor. Från företagets sida vet man inte om detta är slutet, eftersom det kan finnas fler stämningar som väntar på att lämnas in.

I förlikningsprocessen förbinder sig både patienter och företag att hemligstämpla alla specifika uppgifter, vilket gör att medlet fortsatt kan säljas.

Janne Larssons faktaspäckade hemsida har adressen: www.jannel.se



Stöd NewsVoice genom att köpa kaffe
Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.

Prenumerera
Notify of
guest
125 Kommentarer
Nyast
Äldst Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Markus
Markus
Gäst
15 juli 2016 kl 12:40

Fred Baughman är en “riktig” läkare (på köpet neurolog) som kritiserat ADHD-industrin.

http://www.parental-intelligence.com/fredbaughman.html

Torbjörn Sassersson red.
Admin
15 juli 2016 kl 10:08

Ida

Jag har publicerat artikel eftersom jag bedömer den som objektivt skriven.

Jag känner till personer som fått diagnosen ADHD och sedan övergivit behandlingen eftersom de inser att de är lurade av vården, läkemedels-PR-män för ADHD-preparat som Mats Reimer och Big Pharma.

När det gäller hjärtmediciner är det samma sak i vissa fall. Det bästa kan vara att byta vårdmetod och gå över till naturpreparat. Läs mer om patienten som fått diagnosen hjärtsvikt men botade sig själv med sociala medier, kosttillskott, träning och LCHF.

ida
ida
Gäst
15 juli 2016 kl 06:17

1. Artikeln är inte objektivt skriven. Anna Böhlmark använder opartiska ord. Bara i det brister det i trovärdighet.

2. Adhd förekommer i många typer av familjer, därför är det helt fel att säga att det beror på familjesituationen, och är en extremt betungande fördom som många, redan hårt kämpande föräldrar ofta med utbrändhet som resultat, får möta.

3. Det är tråkigt att man i de fallen där det finns problem hos föräldrar, att man inte kan se orsaken bakom problemen, utan man konstaterar att föräldrarna har problem, det är allt. Skulle man titta på orsaken till problemet skulle man hitta omedicinerade, ohjälpta diagnoser. Personer med diagnoser som inte fått den hjälp de hade behövt, som barn och som vuxen.

4. Varför får man alltid en känsla av att de som yttrar sig negativt om medicinering eller förnekar adhd:s existens, inte känner någon med diagnos. Det kanske är så enkelt som att man kan fråga dem, vad tror de? För det spelar väl ingen roll vad en matematiker sitter på sin kammare och tänker ut. Det är väl de som är drabbade som har kunskap. Läkemedelsbolag tjänar pengar, men oj, vi kanske inte ska ta hjärtmediciner eller några mediciner heller?

5. Janne Larsson har en åsikt, precis som vem som helst, det har han ju rätt till. förstår inte varför det blir en artikel.

Josef Boberg
Gäst
12 juli 2016 kl 09:51

MANIPULERAD VETENSKAP

”Det vetenskapliga systemet har blivit kapat. Nyligen offentliggjorda interna dokument som Läkemedelsvärlden gått igenom visar hur läkemedelsföretag har förvandlat den vetenskapliga publiceringsprocessen till effektiv marknadsföring.” – slut citat härifrån.

”Industrin betalar hela Läkemedelsverket”.

Så etablissemangets evidensbaserade vetenskap och den s k fria forskningen är ju ej så mycket att ”hänga i julgranen”, tyvärr tyvärr… 😥

Men allt som har en början har ett slut – och den bortre parentesen för detta tycker jag kan börja skönjas – tack vare ej minst dr Annika Dahlqvists civilkurage som läkare.

Ebba
Ebba
Gäst
23 april 2016 kl 07:57

Blandade känslor över den här artikeln. Jag har blivit diagnosernad ADHD och har haft mycket svårt att acceptera detta. Jag tycker världen vi lever i är otroligt hemsk, människor blir mer och mer likaså. Genuint fina människor känns väldigt sällsynt, människor som fortfarande lever för sina enorma själar i kroppen(för mig finns det inget finare). Jag måste tyvärr säga att min medicin ändå hjälper mig, då jag faktiskt kan se klart i mitt huvud vad jag behöver göra än att allting bara är ett enda stort trassel med tankar. Samtidigt som jag även förstår att det inte är speciellt hälsosamt för både kropp och psyke. Jag har även förstått att det nu är otroligt jobbigt för mig utan medicin, jag känner ett stort behov av den i jämförelse vad jag gjorde innan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den känslan riktigt. Men innan var det svårt för mig att hantera vardagen, jag blev deprimerad och har alltid haft en stor tendens att dras mot droger. Jag kan tycka psykiatrin fokuserat lite för mycket på medicinsk lösning istället för terapi, jag har inte fått något stöd i form av något utöver medicinering. Jag hade två psykologer som slutade den ena efter den andra och eftersom jag då inte hade lust att gå till psykolog från början blev det jobbigt att ta upp det efteråt(då det var en familjemedlem som bad mig gå dit från början). Sedan var det ingen som kontaktade mig angående ny psykolog efter de båda slutade heller och när man försökt ta upp ämnet igen så ska jag prata med min läkare när jag träffar henne vilket kan vara fyra månaders mellanrum om inte mer. Det jag vill komma till är att jag faktiskt vill klara min vardag utan medicin och fortfarande känna att det går, jag kan inte beskriva hur bra det skulle kännas.

Andreas
Andreas
Gäst
22 april 2016 kl 06:22

Att läkare är köpta/lurade av läkemedelsindustrin borde vara allmänt känt vid det här laget.
Vad de oftast gör med mediciner är att åtgärda symtomen, men inte grundorsaken till symtomen.
För om folk blir frisk av medicinen så får det ju inte sälja mer medicin.

Ett sätt att komma bort från det problemet skulle vara att all medicin tillverkas av staten, all forskning bedrivs av staten osv osv.
Förbjud privatägda läkemedelsbolag så slipper vi detta vansinne.

Mayne Sundewall Hopkins
Mayne Sundewall Hopkins
Gäst
21 april 2016 kl 14:45

Bra rutit Hansi Cross!

Det är gifter och syntetiska ämnen som ställer till det. Allt levande behöver rätt sorts näring för att må bra – fysiskt, emotionellt och mentalt. Det är verkligen hög tid att vi går tillbaka till ekologiskt ‘allt’!!

Torbjörn Sassersson red.
Admin
21 april 2016 kl 12:55

Är Vresia Sylthammar tillbaka igen? 🙂

John-Åke Palm
John-Åke Palm
Gäst
19 april 2016 kl 22:16

ADHD beror på brist av singnalsubstans i hjärnan. Att säga att det är betendestyrt är lika dumt som att be någon som ser dåligt att läsa utan glsaögon. Va kan du inte läsa utan glasögon, det är väl bara att skärpa till sig lite.

Sedan är det inte läkemedelsverket som sätter diagnosen, det gör psykologer och man får vara mer än lovligt paranoid om man ska tro att alla Sveriges psykologer har en dold agenda.

Jag har själv på nära håll sett underverken som Conserta gör. Ifrån att ofta hamna i bråk, svårt att konsentrera sig till att nästan aldrig hamna i bråk och att kunna genomföra en skoldag och lära sig en massa. Tyvärr finns det biverkningar och en del får testa flera olika typer av mediciner innan de hittar rätt. Jag var själv mycket skeptisk till läkemedel i början och tycker man ska ta minsta möjliga dos, men om den hjälper så ska man ha rätt till medicin. Uppföljningen är mycket noggrann.

Här är en intressant artikel från läkartidningen som i högsta grad är aktuell. http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7601

Hansi Cross
Gäst
Reply to  John-Åke Palm
21 april 2016 kl 11:53

Brist på signalsubstans?
Bevisa det.
Att påstå detta är, tyvärr, att, likt en papegoja, upprepa det som de pseudoforskare som nämns i artikeln vill få oss att tro. Inget jäv? Hahaha…nä….inte så länge man kan komma undan detta genom att kalla sig “konsult”.

Det finns ett gigantiskt system uppsatt för att hindra oss från att veta vad som egentligen pågår.

En annan av dessa pseudoexperter, Anne-Liis von Knorring, fick, i TV, frågan om hur hon såg på den enorma metastudie som publicerades för några år sedan där det visade att mer än 60% av barn med ADHD problematik med största sannolikhet är känsliga för vissa ämnen i föda.

Hennes, proffsigt manipulerande, svar var att det “är intressant och kan tänkas kunna användas som komplement till medicinering i framtiden”.

Hon poängterade att det är “medicinering” som är det vi ska göra och KANSKE NÅGON GÅNG I FRAMTIDEN eventuellt ta dessa data under övervägande.

Vad man be gjort är naturligtvis att OMEDELBART satt igång och göra omfattande tester och hos alla (60% om studien har rätt) omedelbart sluta “medicinerna” och hitta den korrekta orsaken istället.

Gjorde man det?
Nej.
Har man överhuvud taget brytt sig om att starta sådana testningar.
Nej.

Man säger något som låter förtroendeingivande och fullständigt struntar i att hitta orsakerna.
Inom dessa kretsar är det kemikalier förklädda som “mediciner” som regerar. Punkt

Rolf Bergdahl
Gäst
17 mars 2016 kl 07:17

Jag har nog gjort det lite enkelt för mig “Ja, just det, det är ju en psykiatriker som har kommit på det”. De övriga läkarna är ju lite svårare: Vilka vet tillräckligt mycket om socker för att kunna säga nåt vettigt om ämnet? Inte många!

http://www.kostdoktorn.se

är väl en av de få 20 st eller nåt sånt. “Fuck socker” säger jag och jag vet att jag har rätt – till 98%.

Ja, det är ett mysterium vilket samhälle vi lever i och vad lättlurade de flesta är – jag hade skrivet “alla” om det inte var så att psykiatrikerna hade jag redan sorterat bort från början.

Då har vi “mysterium” vad är ett mysterium? Det är något vi/man har lagt ner i en påse som man inte tittar i. Det är det vi måste göra – TITTA och då kommer vi kanske fram till att allt vad en psykiatriker säger är skit, ADHD m.fl. m.fl.

Patrik
Patrik
Gäst
12 mars 2016 kl 23:55

Kära herr Saklig,
Jag har under väldigt många år fått följa en stor mängd personer utan ADHD och deras resor från en tillvaro utan vetskap om ADHD till ett liv med åsikter, fördomar, okunskap och förakt mot diagnosen. Min personliga åsikt är baserad på ett liv i över fyrtio år med ADD och inte på någon forskning. Mina personliga erfarenheter är att de som “måste” kritisera ADHD och den medicinska behandlingen är väldigt svaga människor som inte vill/orkar ta itu med sina fördomar och sin okunskap. Det kan låta som ett personligt påhopp, men det är det absolut inte. Självklart tror de att medicinerna är knark eftersom de läst att de innehåller centralstimulerande medel som t.ex. amfetamin. Längre än så ville/orkade de inte läsa och således blir de fördomsfulla i sitt agerande både mot sig själva och sin omgivning. Det finns jättebra botemedel mot denna okunskap. Det viktigaste är att de får en insikt om varför de har de fördomar de har istället för att förvränga sina åsikter med känslomässiga argument. Strikta dagliga rutiner och ett sunt ifrågasättande av sina fördomar tillsammans med uppdaterad information är grundpelarna på vägen till det fördomsfria liv som varje individ är värd att leva.

Lisa Andersson
Lisa Andersson
Gäst
9 mars 2016 kl 23:55

Jag tycker att man kan uttala sig bättre om man kanske lever med en som har diagnosen. Eller har den själv eller båda.. Medicin hjälper mig och min sons motorik eller perception blev väldigt hjälpt vilket ledde till stor hjälp för honom . Allt är relativt .

Peter
Peter
Gäst
5 mars 2016 kl 17:43

Vilket jobb Janne lagt ner
Helt otroligt duktig
100 poäng av 10 möjliga av mig
Briljant
Tack Janne
Vänlig hälsning
Peter

Herr Saklig
Herr Saklig
Gäst
1 november 2015 kl 10:23

jag har under väldigt många år fått följa en stor mängd personer med “ADHD” å deras resor ifrån en tillvaro med mediciner och kaos till ett liv utan mediciner och med rutiner. Min personliga åsikt är baserad på mina erfarenheter och inte på någon forskning. Mina personliga erfarenheter är att dem som “måste” medicinera sin “ADHD” är väldigt svaga människor som inte vill/orkar ta tag i sina liv. Det kan låta som ett personligt påhopp, men det är det absolut inte. Självklart så är medicinerna likvärdigt med knark då dom förvränger sinnestillvaron hos brukaren och ger denne falska intryck, och således blir personen falsk i sitt agerande på dessa både mot sig själva och sin omgivning = missbrukare. Det finns jättebra botemedel mot denna diagnos. Det viktigaste är att få en insikt varför jag mår som jag gör istället för att förvränga känslorna med kemiska preparat. Strikta dagliga rutiner och en sund kosthållning tillsammans med motion är grundpelarna på vägen till det liv som varje individ är värd att leva.

Lisa
Lisa
Gäst
20 oktober 2015 kl 15:19

Varför har folk fått för sig att ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser enbart är något som berör BARN?!
Teorierna om att ADHD “växer bort” av sig själv i de sena tonåren övergavs för 20 år sedan eller så.

Det finns mängder av vuxna därute som på eget initiativ tar kontakt med vården för att de länge har misstänkt att de har ADHD, ADD eller någon annan neuropsykiatrisk diagnos.
De här individernahar alltid funnits. För 50 år sedan kallades många av dem för “original” och kunde ofta hitta en plats i samhället där de blev accepterade.

Liv i språket - Språk i livet
Gäst
26 september 2015 kl 23:37

Säkert en död tråd men, snacket om hur vi tvingar barn att sitta stilla och det skulle vara orsaken till beteendet går ju inte ihop alls. Hur såg skolan ut på 50-talet? Fri lek i åldern 7-16 eller?? Strunt!

Patrik E.
Patrik E.
Gäst
18 juli 2015 kl 00:47

Efter att ha läst artikeln och flesta kommentarer har jag några synpunkter jag vill dela med mig.

Först vill jag säga att det är väl ingen seriös forskare som påstår att ADHD är en sjukdom, vare sig hon kritiserar eller förespråkar diagnosen. ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, inte en sjukdom. Att då kritisera ADHD-diagnosen med argumentet att det inte är en sjukdom är meningslöst.

Artikeln innehåller två olika kritiker som kopplas ihop för att försöka stärka kritiken mot ADHD. Den första kritiken gäller läkemedelsföretagen och deras finansiering av Läkemedelsverket. Den andra kritiken är mot diagnosen ADHD.
Kritiken mot läkemedelsföretagen och dess finansiering av Läkemedelsverket är säkert befogad, det är inget jag är insatt i. Men den kritiken i sig förstärker inte kritiken mot diagnostiseringen av ADHD. Någon i kommentarerna tyckte att kopplingen mellan ADHD och kromosom 16 måste ifrågasättas eftersom kommersiella intressen kan ligga bakom de undersökningarna.
Ska man fortsätta på den vägen måste man ifrågasätta ALLA diagnoser som det finns medicinering mot. Astma och allergier sägs ha ökat mycket på senare år men det är väl bara en myt iscensatt av läkemedelsföretagen för att kunna sälja mer?

Det verkar finnas ett stort känslomässigt motstånd mot diagnosen ADHD just på grund av att medicinerna som används är centralstimulerande. Vi ska väl inte ge våra barn “knark”? Föreställ er att medicinerna vi använder var ämnen som liknade paracetamol, inte amfetamin. Då tror jag personligen att många av de röster som skriker högt mot ADHD inte skulle höras alls.

Inga Magnusson
Gäst
14 juli 2015 kl 22:07

Tramsig artikel som så vitt jag kan se enbart grundar sig på egna tyckanden. Jag har fått se elever gå från i stort sett total isolering från kamratgemenskap pga sina ADHD – beteenden till att kunna fungera i grupp med hjälp av medicinering. Det är det stora i sammanhanget, att få och kunna behålla kompisar, inte att skolan får ett problem mindre att ta itu med i lärandesituationer.

anders
anders
Gäst
14 juli 2015 kl 10:19

Jesper. Du får läsa texten bättre. Sammanhanget är att dagens medicin rubricerar detta på barnen. Det är just detta som författaren verkar protestera mot.

“Om inte ADHD hade funnits som enkel diagnos hade man funnit orsaken i andra faktorer såsom kost, tillvägagångssätt vid undervisning i skolan, miljö-och omgivningsfaktorer, sociala förhållanden eller familjesituation.

Concerta-ADHD-RitalinMan bryr sig inte om att ta reda på den verkliga orsaken till problemet och hittar följaktligen ingen verklig lösning. Man säger att ADHD är ett kroniskt, medicinskt fel i hjärnan, vilket i Janne Larssons värld är den yttersta kränkningen av ett barn. ”

Vad är dina fakta för att författaren har fel? Har du forskat?

Jesper Lundgren
Gäst
13 juli 2015 kl 22:22

Han använder ordet problem och fel på folk som blivit diagnostiserade då är han fel ute. Han får ha gjort egen forskning hur länge som helst, visar han inte några vidimerade fakta är det föga intressant.

Kerstin Ögren
Gäst
11 juli 2015 kl 11:22

OM det går att vara utan psykofarmaka och kunna få hjälp på annat sätt måste det väl ändå vara att föredra framför att knapra i sig psykofarmaka? Det är såklart lättare att svälja tabletter men tyvärr dövas bara symptomen. Det skulle även kunna hjälpa med samtal med behandlare som kan sätta sig in i patienternas livssituation och som kan ge dem det stöd de behöver för att bli av med sina symptom. I Frankrike används inte diagnosen ADHD. Naturligtvis finns barn med samma symptom där men de får hjälp i den livssituation de befinner sig dvs psykosocialt stöd som gör att symptomen försvinner. Sådan hjälp finns i Sverige också men pengarna styr många läkares verksamhet via läkemedelsföretagen och barnen blir utan rätt hjälp.
Läs gärna min hemsida Communis.se. OBS Jag är INTE scientolog.

Hansi
Hansi
Gäst
Reply to  Kerstin Ögren
11 juli 2015 kl 18:52

Jag håller med dig Kerstin Ögren.

M
M
Gäst
10 juli 2015 kl 16:28

Skitsnack ! Du har inte varit i verkligheten och utgår bara från idiotisk fakta. Jag har sett både verksamhet och reultat sc medicinen

anders
anders
Gäst
10 juli 2015 kl 08:29

Det finns många vinklar på ämnet:
https://www.youtube.com/watch?v=9qzOUoRL-34
Michael Tsarion. Meta Children

kim storm
Gäst
10 juli 2015 kl 00:09

I am very interested in this subject. I worked as a barn psychologist in a treatment centre for barn psychiatric problems with children who has diagnoses like adhd and pddnos. Almost all children there used medicine as Ritalin, concerta etc. And in the organisation where I worked for there was almost no child that leaves the organisation without an psychiatric diagnose. I was quite young when I started there but I was shocked how they talk about the diagnoses the medicine instead of the children the problems and their possibilities also from their families. Often I was the first one who asked the child about why he or she thinks about the problem and if actually it was a problem for the child. And I also asked the child what he or she thinks about what was really needed! I discovered that there was so much power and wisdom in a child that was never used because nobody was really interested! This little conversations and drawings with the children means so much more for me than all the diagnoses that I decided to start my own practice. I worked a lot with children and used their information with permission of the child in converations with their parent with their school etc.
I get in touch with mw Pelsser. She did a very good research at the universiity about the infuence of food and ADHD. The results were amazing! She approved there were more results with food program than with Ritalin. She also wrote an article in the Lancet about this. But how sad…. the farmaceutic industry can’t earn money with her program. There is no invest money to do more research about this and the costs to follow her program had to be paid by parents self. In Holland the insurrances are also commercial so they doesn’t see a business case I think in the elimination diet program. I hope that Sweden a more childfriendly country can make different choices Also I could not see much here about Mw Pelsser here in Sweden.. but maybe…when there is an possiblity in Sweden I really would like to do more research here about the possibilities from Pelsser program. I believe that the power of the pharmaceutic industry can be good but can also be really dangerous!

Hampus Karlberg
Hampus Karlberg
Gäst
9 juli 2015 kl 23:22

Hmm,, sure läkemedelsindustrin borde INTE vara kopplad öht till läkemedelsverket så som det är idag. Men sen tar det slut med saker jag håller med om. Jag har varit fullständigt dysfunktionell i tamigfan hela livet. Har en hel pärm med oavslutade dagisteckningar, en hel hög med papper som bara har streck där betygen borde stå, massor av oavslutade utbildningar, sumpade jobb, förhållanden etc etc. Sen fick jag en diagnos som ringade in mina problem på pricken. Bråkade ytterligare ett par år med ett sönderfuckat liv , sen fick jag concertan. Lyckades för första gången någonsin behålla ett jobb längre än ett par kämpiga månader, klarade av att fokusera och filtrera ut allt brus ur skallen och kunde äntligen hålla kvar en tanke i skallen länge nog för att avsluta det jag påbörjat, t.ex. Faktiskt diska färdigt och inte börja bygga byggsatser mitt i dammsugningen… Sen kommer en scientolog och hävdar bestämt att det är påhittat alltihop. Det är likvärdigt med att pissa på hela min existens. Visst, det skrivs på tok för många hafsverk till diagnoser idag på ungar som bara råkar ha mkt energi. Men det betyder inte att det är tillräckligt för att förringa samtliga som har diagnosen.? När jag gick i skolan fick jag ingen medicinering eller extrahjälp alls. Jag fick sitta ensam i ett grupprum istället för klassrummet då det inte funkade att sitta still och fokusera när det fanns annat som störde. Att det bara skulle vara ett beteende och ihopdiktat trams för att få sälja piller håller inte riktigt… Mått helt åt helvete från fem års ålder p.g.a. att inte räcka till och inte klara av att nå upp till allas förväntningar hur mkt jag än försökt. Så blev ärligt talat förbannad av artikeln som i princip försökte få det till att det bara handlat om ett beteende jag kunnat bryta bara jag ville. Idioti… Som att jag inte försökt ändra på det eller legat vaken nätterna igenom som barn och önskat att jag skulle vara som alla andra.. Kanske skulle testa använda samma retorik på andra åkommor också.? Dyslexi kanske bara är påhittat det också, och de som faktiskt har det bara är för lata för att stava rätt. En manodepressiv person skulle säkert må mkt bättre av att höra att det bara är påhittat och att han inte alls pendlar mellan att vara tokspeedad festprisse som älskar hela världen ich allt som… Read more »

Juha Weckman
Gäst
9 juli 2015 kl 14:33

Man kanske ska läsa mer än bara en sida av det hela.. väga saker mot varandra och s.k. källgranska. http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7601

Att skribenten Janne sen är med i Scientologerna.. ger mig väldigt dåliga vibbar.

Catarina Wimark
Gäst
9 juli 2015 kl 13:56

Och ännu en gång ska vi som lever med ADHD försökas att normaliseras och tryckas in i mängden normalstörda människor. Varför kan inte bara folk acceptera att vissa föds och är annorlunda istället för att reta sig på oss och försöka få oss att göra som resten av dumbommarna. För det handlar ju knappast om medicinen utan att folk stör sig på de som inte rättar dig efter samhället sjuka krav och tråkiga liv! Medicinen gör bara att man kan fokusera lite bättre på att klara av att leva i den här kaosartade världen! hur kan de säga att det bara är en beteende störning om det inte går att bevisa lika lite som det går att bevisa att det är en sjukdom! Om medicineringen fungerar på vissa varför då kritisera det! Så sjukt att det alltid är någon som vill förstöra och trycka ner de som redan har det kämpigt! Forska på sjukdomen istället för att kritisera! Fokusera på att försöka hjälpa istället för att haka upp er på en medicin! Det tog mig en halvtimme att skriva detta med medicin utan hade det tagit en timme! Lev en dag med ADHD så kanske du förstår! Det är jävligt lätt för en normalstörd att kritisera har man ju märkt!

Ingmar rosengård
Ingmar rosengård
Gäst
8 juli 2015 kl 11:02

Jag har inte läst alla kommentarer, men vill påpeka att psykologin INTE är naturvetenskaplig! Den tittar bara på utsidan och vet inget om insidan! Och hur många med diagnosen ADHD har genomgått en naturvetenskaplig undersökning, dvs. hjärnröntgen eller liknande? Och har man hittat något avvikande?
Alkoholism är visst inte numera en sjukdom, hur kan ADHD vara det?

Erica Eriksdotter
Erica Eriksdotter
Gäst
7 juli 2015 kl 22:02

Otroligt bra att han får detta känt för föräldrarna får INTE veta detta !
Keep in going Janne !!!!

adhd amfetamin
Gäst
19 mars 2014 kl 20:51

Att ge amfetamin som botemedel kommer aldrig att vara en bra ide. Oavsett om det är fångar på Norrtälje-anstalen som har ADHD eller annat folk.

Mayne Sundewall Hopkins
Mayne Sundewall Hopkins
Gäst
3 mars 2014 kl 03:22

En länk: NaturalNews – Sunday, March 02, 2014 by Lance Johnson
“ADHD: A false paradigm projected onto the minds of a generation..”
http://www.naturalnews.com/044134_ADHD_false_paradigm_children.html

Hansi
Hansi
Gäst
27 februari 2014 kl 07:51

Mayne, håller verkligen med.

Mayne Sundewall Hopkins
Mayne Sundewall Hopkins
Gäst
26 februari 2014 kl 18:55

Ej säker på att det tagits upp i debatten tidigare (hinner inte att läsa alla kommentarer igen) men som jag ser det räcker det ju verkligen inte med att t.ex. prova terapi, omega-3 och ett eller annat piller…

För att komma tillrätta med överkänsligheter (som jag tror det mestadels handlar om) behöver man titta på helheten i barnets liv – t.ex. vilka vaccin-rester som kan finnas kvar i kroppen och framför allt vilken kost familjen har.
Allt syntetiskt i mat & dryck måste bort och man behöver även titta på vilka kroppsprodukter som används, gifter i kläder, möbler, osv – en sanering helt enkelt.

Människor som blir sjuka av en alltmer förgiftad miljö, antingen det gäller bokstavskombinationer eller andra kroniska problem, är dagens ‘kanariefåglar’ som visar att inte någon egentligen mår bra av syntetiska gifter (t.ex. sötningsmedel, citronsyra, margariner och andra ‘lätt’-produkter och nu även GMOs!).

Det är dags för en sanering – både gällande kosten, våra mediciner och vår miljö i allmänhet!!

Olov
Olov
Gäst
26 februari 2014 kl 15:28

Bevisligen är det så att den narkotika (Ritalin, Concerta) som barnen får inte har någon som helst positiv effekt (inte ens den för vuxenvärlden önskvärda tyglingseffekten) efter några månader. Då återstår bara de skador som pillren ger,och som av psykiatriker ses som tecken på andra psykiska störningar som i sin tur kräver ytterligare piller. Så skapas människor med kroniska problem som kommer att springa runt i ekorrhjulet, som Whitaker så tydligt dokumenterat i boken Anatomy of an Epidemic. Det här har inte på något sätt att göra med “ett drägligt liv”. 8 procent av pojkarna på Gotland (10-14) får nu narkotika för passa in i klassrummen, som dessa ser ut i dag. Det är inget annat än ett övergrepp på friska barn.

Suzanne Andersson
Gäst
26 februari 2014 kl 00:31

Jag låter detta bli mitt sista inlägg. Jag kanske har felmen det känns som om att de som skriker mest här är människor som inte själva har ADHD. Självklart ska alla vara med o tycka o tänka MEN har ni inte ADHD är det svårt för er att förstå hur det fungerar fullt ut. Jag kommer att kämpa vidare för att alla som vill ska få en behandlingsform som passar dom. Alla har rätt till ett drägligt liv i det landet vi bor i och det vore synd om den möjligheten skulle försvinna pga okunskap hos ett fåtal självutnämnda specialister i neuropsykiatri. Mvh Suzanne

Olov
Olov
Gäst
25 februari 2014 kl 20:48

Det här har Suzanne inget att göra med att “vara olika”. I stället är det en fråga om att stigmatisera barnen – eller “märka” dem som vi skulle säga på svenska – med en beteckning som säger att de har en störning i hjärnan, att deras framtidsutsikter därför är mycket dåliga och att de löper stor risk att bli kriminella och missbrukare. Om de inte får läkemedelsbolagens beroendeframkallande psykostimulantia. Ett hemskt och lögnaktigt budskap. Mycket få undersökningar har gjorts om vad barnen själva tycker – de som finns visar en dyster bild: barnen vill inte ha en diagnos, de vill inte ha “medicinen”; de tar den för att vuxenvärlden vill att de tar den. Och vi har då inte tagit upp de väl kända skador som de allra flesta barn får av pillren.

somtor
somtor
Gäst
25 februari 2014 kl 14:50

Suzanne, du vill man ska prata med och fråga “er”. Men det framgår ju i här att det finns felaktiga utgångspunkter, så vad skulle syftet vara att “fråga er”? Du kallar fortfarande amfetamin för medicin, med stort ” ÄR”. Du verkar tro att det finns mediciner och att till och med Omega3 är något som man “provar”. Det kroppen verkligen behöver är en sak, det är inte medicin, i sig, utan vad den ska ha för sina processer.

Det är som om man skulle fråga en alkoholist som försvarar sitt missbruk.
“Jag skulle inte klara mig utan det… jag mår så dåligt när jag inte får det…”

“Faktum är att mediciner som Concerta o Ritalin…”

När du inte istället skriver:

“Faktum är att Concerta o Ritalin…” – då kan man lite undra vad det är som som driver dig.

Suzanne Andersson
Reply to  somtor
25 februari 2014 kl 20:29

Många läkare är av den åsikten att man kan prova tex omega 3 då det på ett mer naturligt sett kan öka förmågan till koncentration. Jättenattljusoljan var ett alternativ o det provade jag. Upplevde ingen skillnad. I samråd med läkare gjorde jag ett försök med Strattera men fick såna biverkningar så vi avbröt. Till sist tog vi ett resonemang o beslutade att prova Ritalin. En lång upptrappning o täta läkarkontroller med samtal blev det. Det här var för 12 år sedan. Jag äter en mycket låg dos. Tack vare den i kombination med terapi har jag ett jättebra liv idag. Jag har kvar min kära familj, jag har fast jobb, jag sover på nätterna, jag kan sortera intryck i realtid. När jag läser insändarna här undrar jag; vilka är ni som vet bättre än oss det gäller? Vi är alla olika o blir hjälpta på olika sätt! Har ett par vänner med ADHD som inte äter medicin. De klarar sig skapligt o är nöjda med det. Kan inte ni som är inne här o läser bara acceptera att vi är olika? Mvh Suzanne

Alf Andersson
Alf Andersson
Gäst
25 februari 2014 kl 09:01

Jag måste säga att det är helt underbart att sanningen kommer i dagen tack vare Janne Larsson och alla andra som vågar titta efter.

Att vi får reda på vad som egentligen ligger bakom detta vansinne med utförskrivning av legal narkotiska är ett måste för att hjälpa barnen och vår framtid.

Suzanne Andersson
Reply to  Alf Andersson
25 februari 2014 kl 11:21

Det som är vansinne är att en mattelärare yttrar sig i frågan som han gör. Prata med oss/mig som har en diagnos och äter medicin. Först då kan vi få rätsida på den här debatten. Mvh Suzanne

Hansi
Hansi
Gäst
Reply to  Suzanne Andersson
25 februari 2014 kl 12:43

Ser inte att det är vansinne. Det jag tycker är vansinne är att människor inte får veta att det i minst 70% av fallen finns bättre lösningar. Amfetamin är narkotika. Det botar ingenting. Det finns bättre lösningar.

Suzanne Andersson
Reply to  Hansi
25 februari 2014 kl 14:13

Faktum är att mediciner som Concerta o Ritalin är det man tar till i sista hand. Terapi, Strattera, Omega 3 är några av de preparat o behandlingsformer som först provas! Anta inte en massa , prata o fråga oss direkt istället. Mvh Suzanne

Hansi
Hansi
Gäst
Reply to  Suzanne Andersson
25 februari 2014 kl 17:08

Suzanne Andersson, om det du säger att man provar terapi och Omega-3 först så är det en förbättring som skett, men dom jag pratar med hävdar att ingen av dom fått det förslaget. Jag förstår inte varför du nämner Strattera i sammanhanget…

Suzanne Andersson
Reply to  Hansi
25 februari 2014 kl 20:08

Strattera är en typ av antidepressiv medicin som läkarna av någon anledning vill att man provar. Som jag fick till mig är det många som är fullt nöjda med den. Jag själv blev det inte, fick biverkningar i form av illamående o “tryck” i öronen. Mvh Suzanne

Peter U Larsson
10 februari 2014 kl 15:48

Fantastiskt modig och fin insats av Janne Larsson!

Se också dokumentären i SVT play – “Jag hatar ADHD”. En dansk skola har valt att välja bort diagnoserna och psykpillerna! De hjälper istället barnen med enkla, praktiska och fungerande metoder.

Underbart fint att se!

Hansi
Hansi
Gäst
10 februari 2014 kl 13:25

Svar till Cina:
det du beskriver är ju egentligen en typisk manifestation hos en amfetaminmissbrukare.
Svårt att ta sig upp ur sängen. Sedan efter att ha fått amfetaminet så går förmiddagen “som den ska”.

Till dom som drar in Scientologi i denna diskussion.
taktiken som utarbetats av läkemedelsindustrins och pyskiatrins lobbyister är exakt det ni gör. Flytta fokus från ämnet över till något som inte är relevant. Amfetamin förklädd till Medicin är vad det är oavsett vem som säger.

Suzanne Andersson
Reply to  Hansi
10 februari 2014 kl 19:33

Amfetamin ÄR medicin. Likställ inte oss som äter medicin enligt läkares ordination med missbrukare. Då har du ingen aning om vad du pratar om.

Red
Red
Gäst
9 februari 2014 kl 16:38

Vad jag förstår är anledningen till att amfetaminpreparaten kan fungera för vissa är att preparaten ökar närvaron i de fem fysiska sinnena och minskar det mentala chattret.

Det funkar som en mindfullness-kvickfix, men egenskapen att bli närvarande i de fem sinnena är inte förvärvad utan kemiskt inducerad. Det förblir en kvickfix.

Utan träning i mindfullness, närvaro, fokus, planering blir det ingen bestående effekt utan mest ett tillfällig flykt från den bristande förmågan att klara av en vanlig dag i skolan eller på jobbet.

Cina
Cina
Gäst
9 februari 2014 kl 16:27

Ser dagligen hur bra det fungerar med Ritalin. Personen i fråga kan inte komma upp ur sängen på morgonen och göra sig klar till skolan om denna inte blir väckt 30 minuter innan och får sin medicin. Sen går hela förmiddagen som det ska och koncentrationen finns i skolan. Utan medicin är det kaos och personen kommer inte ens upp för att gå i skolan. Var finns forskningen som säger att det faktiskt behövs i en hel del fall men kanske diagnoser sätts för lättvindigt i vissa fall

Björn
Björn
Gäst
3 februari 2014 kl 20:11

Nu har jag läst igenom diskussionen.
Den var lång och man blir både glad och ledsen, en del människor som har en förmåga till konstruktivt tänkande som Ivan Björn glädjer medans tänkande enligt scientologerna är dåligt alltså har Janne Larsson fel , ja kommer och tänka på Pavlovs hund!
Den sortens kommentarer borde omedelbart strykas!
Sedan kan man öppna en separat debatt om syycientologirörelsen på annat ställe!
Hade man i debatter bytt ut ordet scientologin mot jude eller neger hade man strax suttit bakom lås o bom.
Det saknas helt argument som bevisar att Janne har fel.
Det finns gott om knarkare som propagerar för fri narkotika, för min del kan jag inte ta dessa på aIlvar

Björn Sveninge

Sylthammar
Sylthammar
Gäst
31 januari 2014 kl 14:27

Här är vad Kurt Sandvik skrev om:

Matlista för DAMP och ADHD
http://phdev.se/arkiv/85.pdf

Min egen utläkningsväg
http://phdev.se/arkiv/68.pdf

Christophe Pedroletti
Christophe Pedroletti
Gäst
31 januari 2014 kl 00:21

Att undanhålla ett barn som har hjälp av medicinering sin medicin är både dumt och cyniskt. Det rimmar illa med barnkonventionen. Alla barn skall ha rätt till bästa möjliga förutsättningar. Barn som inte får behandling riskerar att hamna i missbruk, kriminalitet och utanförskap. Och varför skall man tex skuldbelägga föräldrarna när problemen effektivt kan åtgärdas genom att återställa en biologisk imbalans. Slutligen, det är tragiskt att läsa att det fortfarande finns människor som förknippar en medicinsk diagnos med skuld. Ett barn med diabetes skall väl inte behöva känna sig utpekat eller skuldbelagt för att det har fått en diagnos. Och för allt i världen, var noggrann med medicineringen!

Hansi Cross
Gäst
Reply to  Christophe Pedroletti
31 januari 2014 kl 07:47

Det är just detta som du skriver som psykiatrin vill, att göra en jämförelse med diabetes och börja tänka i banor att det är synd om barnet som inte får sin medicin.
Grejen med ADHD är att det inte är en faktiskt sjukdom och att medicinen inte är medicin.
Det handlar inte om att skuldbelägga föräldrar. Det handlar om att visa att symtomen som kallas ADHD med största sannolikhet orsakats av någonting. Det vanligaste är överkänslighet mot något ämne i maten, men det kan vara annat. Att inte testa detta så att barnet kan vara friskt och må bra, att istället ge dom amfetaminpreparat som, måhända dämpar symtomen men också är skadligt är vad som är fel. Att det inom psykiatrin inte överhuvud taget görs den typen av tester, att man är snabba med att skriva ut mediciner som lobbats in från industrin som den behandlingsmetod som ska prioriteras är ju knappast vad våra barn förtjänar.

Att hitta den korrekta orsaken till obehaget och korrigera detta på naturlig väg är självklart att föredra. Detta ignoreras från såväl psyk som läkemedelsindustrin. Detta är mycket långt ifrån optimal vård.

Suzanne Andersson
Reply to  Christophe Pedroletti
31 januari 2014 kl 09:15

Håller med på alla punkter Christopher!

Sylthammar återkomsten
Sylthammar återkomsten
Gäst
30 januari 2014 kl 13:48

Suzanne, det är bra – men en del fel ;-), 180 grader.

Om du utgår från “evolutionstänk” så hamnar du fel. Det finns ingen evolution. Den enda evolution som finns är devolution.

Skulle ett barn med dessa störningar dyka upp hos en liten stam i Amazonas så hade man satt ut det i skogen – men nu dyker det inte upp… Precis som nordamerikas indianer lät något som blivit störd/besatt, få uppsöka de sälla jaktmarkerna om den uppvisade något avvikande, som transpersonellt… eller annat sjukt, om de inte först lyckades att i ceremonier driva ut det som inte var personen själv, utan var extragrejer. De visste att det var oacceptabelt och hotade gruppens överlevndad. Idag är det dödskulten som råder och det är dessa extragrejer som hissats upp som ikonerna och styr därute i samhället.

Bebisar föds under bizarra omständigheter, med för tidigt klippt navelsträng, och får genomlida det traumatiska med att det skjuts in främmande saker direkt in i kroppen, under överinseende av sim mor, som skulle vara den som till varja pris skulle skydda sitt barn, men blev en svikare. Bebisen kanske inte heller ammas som den hade kunnat förvänta sig av en god moder och ett human society. Då blir det lätt störningar i hjärnan.

“Naturligt sätt att vara…” – det är inget kring att vara ofokuserad, labil, splittrad etc. Det är inget naturligt utan avsteg från det, under vår tids accelererande devolution.

Samlad, fokuserad i sig själv, inåt, det är åt det hållet vi är innerst inne, då i är oss själva.

En tanke är lugn, och skapar. Det som far runt hör tilltidens fenomen, att lösa upp.

Suzanne Andersson
Reply to  Sylthammar återkomsten
30 januari 2014 kl 19:46

Tack för dina synpunkter. Jag tycker att dina exempel i texten är överdrivna o känns inte som att de är ADHD-relaterade….Min erfarenhet säger att ADHD är en tillgång, o du ser det som en störning….. Men som jag sa; det är viktigt att vi alla som vill får vara med att debattera och med detta är jag nöjd så här långt. Jag finns på Facebook i mitt eget namn om intresse finns för mer information o tankar o idéer kring oss med ADHD.

Martin
Martin
Gäst
29 januari 2014 kl 17:04

Jag har ADHD, ganska kraftig ADHD men jag är fan inte sjuk! Har heller aldrig medicinerat mig mot ADHD, det var på tapeten att jag skulle göra det men jag vägrade av flera anledningar.
Främst så ville jag inte bli beroende av medicin för att klara min vardag. Utan valde den svåra vägen med självkontroll, självkännedom och självdisciplin. De tre saker vi har svårast för och behöver för att fungera. Idag fungerar min vardag som en klocka så länge jag har rutiner. Jag vill med det här inne förringa de som äter medicin jag vet många det har hjälpt, men fler som äter fast de inte behöver. Mycket i artikeln är vettigt, läkemedelsverket ska vara fri från industrin. Samtidigt så diagnostiseras nog alldeles för många med ADHD bara för att det är lättare så, sen spelar ju new public managenent in oxå hälsocentralerna får kanske bra betalt för den diagnosen…

Suzanne Andersson
Reply to  Martin
30 januari 2014 kl 01:19

Håller med om att ADHD inte är en sjukdom. Skulle heller inte kalla det beteendestörning. Istället skulle jag vilja säga att det är en typ av egenskaper som X % av befolkningen har. Precis som en del har gröna ögon. Inga konstigheter! Men från mitten av 1800-talet o framåt börjar samhället ändra sig o vi frångår då mer och mer vårt naturliga sätt att vara; från bonde till industri till it…. Med detta så får vi mindre arbetstillfällen, mindre praktiska arbetsuppgifter. Samtidigt styr pengarna alldeles för mycket så till o med skolorna dras med. Där blir det större klasser, mindre lärare osv. En sån som jag som tidigare räknades som flexibel, snabbtänkt och orädd klassas ut som snurrig med dålig impulskontroll och framfusig. Alla människor är olika av den enkla anledningen att evolutionen fått råda. Men i dessa moderna o högteknologiska tider blir en massa egenskaper överflödiga och inte längre till någon nytta! Då börjar vi att dela upp människor i olika fack med diagnoser osv. Det kanske vore bättre om vi kunde försöka hitta tillbaka till ett läge där vi får vara levande människor igen o vara o verka som vi är skapta för…….Utan mig o mina likar skulle vi fortfarande vara gräsätare på Afrikas savanner! 😉

suzanne andersson
Gäst
28 januari 2014 kl 22:54

Håller INTE med Janne för egen del. Har ätit Ritalin I snart 12år o fått en livskvalitet jag inte trodde var möjlig. Alla som vill är välkomna med frågor till mig. Glöm inte att vi alla är olika o behöver hjälp o stöd på olika sätt. Det ena utesluter heller inte det andra. Suzanne Andersson heter jag och ni hittar mig på Facebook. Tack för ordet

Red
Red
Gäst
27 januari 2014 kl 17:15

OBS: Från och med nu max 1500 tecken i kommentarerna. /Redaktören

Daniel
Daniel
Gäst
27 januari 2014 kl 10:07

Vad har Janne Larsson för personlig relation till ADHD och hur detta påverkar personer i deras vardagliga liv och inte via vad som är “Fakta”. Att se något för vad det är, kan vara att se utan för allt förnuft.

Janne Larsson kanske kan få uppleva lite verklighet, för att förstå vad som sker med en människa som har ADHD.