Skogsägare som går över till kalhyggesfritt kontinuitetsskogsbruk

4
431

Kalhygge-2011

Två stora skogsägare har beslutat om att övergå till kontinuitetsskogsbruk för sina skogar: Oslo kommun med 18.000 hektar (Oslomarka) och Björkå bruk nära Sollefteå med 5.000 hektar. Flera länder på kontinenten har förbjudit kalhyggesbruk på grund av risken för stormfällning det ger.

Text: Hans Sternlycke | Foto ovan: Wikimedia Commons

Oslo motiverar sin övergång med det stora fritidsvärdet hos skog. Har man inte kalhyggen blir det en lättare och trevligare skog att gå i med träd av av olika ålder och slag. Mängden och mångfalden av växter och djur ökar. Men det kan också motiveras av ekonomiska skäl.

Den första gallringen blir en femtedel dyrare än med kalavverkning. Men drivningsnettot blir detsamma, eftersom virket man tar ut blir grövre. Och hälften av den stående virkesmassan blir kvar och ger återväxt. Den andra gallringen därefter ger dubbelt netto. Vid kalhygge får man vänta länge innan man kan återvända. Marken riskerar urlakas, och svampar i symbios med träden och viktiga för bördigheten försvinner. Mikroklimatet på kalhyggen blir hårt.

Tillväxten över tid blir densamma för skogsbruk som sker kontinuerligt eller med trakthyggen (kalhyggen). Vid det sista har man en lång period med låg tillväxt, när plantorna är små. Vid det första har man hela tiden en bladmassa som fullt utnyttjar solstrålningen.

Det ger ett koldioxidupptag hos skogen som är 50 procent upp till dubbelt så stort som med kalhyggen, eftersom koldioxidnettot då blir negativt de första 15 åren, och det dröjer 30 år av skogens hundra år innan koldioxidbalansen återställs, enligt professor Anders Lindroth, institutionen för naturgeografi och ekosystemanalys i Lund. Det är lika mycket eller mer än alla Sveriges koldioxidutsläpp ihop.

Enligt rapporter från kontinenten får skogsägaren 3,6 gånger bättre rotnetto med kontinuitetsskogsbruk än med kalhyggesskogsbruk. Mats Hagner, skogsprofessor emeritus, räknar med dubbla rotnettot i Sverige, 100 kronor mer per kubikmeter och lika mycket till för skogsindustrin. Det är visserligen arbetsintensivare, vilket skulle gett 50.000 fler arbetstillfällen för hela landet, men man får grövre virke av bättre kvalitet och slipper det mesta av återplanteringen, eftersom man till stor del kan lita på naturlig återväxt.

Vid kontinuitetsskogsbruk som har flerskiktad skog (träd av olika åldrar) är det de dominerande träden som får det mesta av tillväxten, medan de övriga är undertryckta med få grenar nertill. Då de får chansen att växa till, när de stora träden tas ned, blir de en skog av hög kvalitet med liten kvistighet. Vid kalhyggesskogsbruk däremot står plantorna fritt och får mycket kvistar.

Striden har stått hård mellan Skogsstyrelsen och SLU och företrädare för kalhyggesfritt skogsbruk. Harald Holmberg åtalades för sitt skogsbruk. Mats Hagners vetenskapliga rapporter har censurerats bort från de svenska universitet- och forskningsbilbiotekens söktjänst Libris. En del finns nu under rapporter FSY natrubruk. Där finns också en Lärobok i Naturkultur under omarbetning.

Han undervisade själv om kalhyggen, men eleverna protesterade, och han kom till att han byggt på felaktig analys och feltolkning av data. En serie med tolv försöksområden anlades 1990 med medel från en stiftelse, som nu ger intressanta resultat. Men prestigen sitter hård hos etablissemanget, där till och med forskningsfusk används för att styrka teserna.

Oslo står för en intressant utveckling av rationellt skogsbruk genom att skanna marken från luften med Lidar (light detection and ranging) och sedan använda fotoanalys. Då kan man kartlägga skogsbeståndet med grovlek, sorter och antalet sågstockar. Men det måste kompletteras av en trädmärkare på marken som bedömer trädens kvalitet och i sin handdator tillfogar det.

Programmet räknar sedan ut vilka träd som skall fällas, beroende på vilket avkastningskrav man har, så att man får dominerande träd kvar med ungefär fem meters radie runt om sig. De träd som skall avverkas behöver inte märkas ut på marken som tidigare, utan maskinföraren kan gå efter den digitala positionen på kartan. Den gör det också lätt att ge anbud på en avverkning.

Text: Hans Sternlycke

Foto nedan på helt orörd urskog/naturskog: Wallpaperhi.com

natureforest-wallpaper_www.wallpaperhi.com

 
  • NewsVoice kräver äkta för- och efternamn för den som vill kommentera efter artiklar. Varför?
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Vad glädjande att höra att åtminstone somliga börjar fatta något som för mig känns så intuitivt rätt. Jag älskar skogen och har alltid blivit så sorgsen av att se kalhyggen. Det är klart att det är så det bör gå till, att man gallrar ut en del av träden lite här och var istället för att totalt rensa hela stora områden!

  2. Skanna marken… det hela framstår som främmande för människor som ser allting som levande.

    Vår natur, skogen är som en enhet, en familj. I Finland sa man att björken är granens moder.

    Vi vet att angreppet på allt är samma som angrepp på det som har gränser. Oavsett om det är vår skugsnatur, mannens och kvinnans natur/egenskap, famljen, vårt lands gränser, jordklotets gränser/atmosför och lager – eller cellerna i vår kropp med dess cellmembran, som också som alla gränser är under attack. I kroppen kallar man det som då kommer för cancer, genom intränglingar. Folk har fåtts att tänka så tokigt, genom sitt ”tolerans” och ”öppna samhälle”. Vad som gäller i stort gäller i smått, och det är samma ”sak” oavsett vad vi pratar om.

    Man planterar trädslag därute som inte hör hemma här, för det ska ge mer avkastning, ”nya” slags barrträd…

    Vad vi läser här verkar lite tragiskt. Det man borde arbeta för är den naturliga familjen, en blandskog, allt annat är fördärv och bara finter. När såg man att miljörpartiet gjorde annat än att sabba miljön? Man kan snart inte åka igenom Halland på grund av alla vindkraftverk som satts upp överallt. De förstör verkligen det ekologiska systemet. i dess grund, med sin elektrosmog, mm, och sin störning och förgiftning av mikroliven, på ett subatomärt plan. Där vatten ska tränga fram i dalgångars inre, etc – där liv som föds – där finns nu storskalig industri. Allt kommer att förtvina, oavsett vad vi väljer att kalla de störningar som följer i spåren, hos djur, växter och människor – cancer, elr annat… Vindkraftverken i Halland hör till de största övergreppen som hitills prånglats ut. Tack Miljöpartiet!

  3. Jag läste i SVD för några dagar sedan, att:

    Då lövskogarna försvann på 80-talet så så utrotades samtidigt mellanspetten.

    Det finns i Sverige nu ETT par vitryggade hackspettar.

    I delar av Finland växer stammen av vitryggad hackspett kraftigt

    Ingen lövskog, för lite lövskog, för lite död ved… – om man tar det ur mänskligt pespektiv, ”siste man släcker lampan”. Eller ur pk-perspektiv (newsvoice?) ”hen” koloniserar i dess ställe.

    Jag vet inte vad det egentliga syftet är med ”Lidar (light detection and ranging) och sedan använda fotoanalys”.

    Är det inte en verklig och levande natur, med skog och hela ekosystemet friskt, vi vill ha?

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här